Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

King of Kong: A Fistful of Quarters
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.5/5 (8 votes cast)

King of Kong: A Fistful of Quarters

Det är frestande att använda de starkaste superlativen för att beskriva hur bra King of Kong: A Fistful of Quarters är. Kanske beror det på att jag spelade mycket arkadspel när jag var ung och har en barndomsnostalgisk kärlek till ämnet. Jag minns när jag hängde timvis på spelhallarna på Tivoli i Köpenhamn. Galaga, Missile Command, Defender, Pacman och inte minst Donkey Kong var några av spelen man köade för att få lira. Fickorna var fyllda till bristningsgränsen med småpengar så att man inte skulle förlora maskinen om man var tvungen att gå iväg för att växla.

Det är lätt att bli vilseledd att tro att Seth Gordons dokumentär King of Kong: A Fistful of Quarters endast handlar om arkadspel. Så är det inte. Den handlar även om de spel vi stöter på i verkliga livet som självförverkligande, självförnekelse och självupptagenhet. Jag skall försöka hålla tillbaka den entusiasm jag känner för den här filmen, för jag vill inte skrämma bort någon så de missar denna underhållande berättelse. King of Kong är en helt sanslös men sann historia om två nördar och en digital apa. Gör dig redo för sköna karaktärer, dramatik och en arkadfight på liv och död.

Gordon börjar med en tillbakablick till åttiotalet då arkadspelen var som hetast. I arkadspelskretsar är Billy Mitchell en legend. Han var den som var bäst i världen på inte bara det svåraste spelet av alla, Donkey Kong, men även ett gäng andra klassiska arkadspel. På den tiden, ca 1982, var mästarna som rockstjärnor. Ja för ett tag i alla fall. Billy Mitchell ansågs vara den starkaste lysande stjärnan på arkadhimlen. Han slog fast sin överlägsenhet genom att fullkomligen krossa allt mostånd och erhålla det enligt många oslagbara rekordet i Donkey Kong, lite över 870000 poäng. Närmsta konkurenten låg då ett flertal hundratusen poäng efter. Twin Galaxies, som är en Guiness-rekordbok för arkadspelare, utarbetade regler för att hålla koll på att allt gick rätt till och gör så än idag.

Vi transporteras tjugo år fram i tiden och träffar Billy Mitchell som nu är chef för en såsfabrik. Han har fortfarande långt hår men utökat den fjuniga mustachen med ett kompletterande skägg. Han lever gott i Florida med sin plastikopererade fru. Den självupptagne Mitchell talar gärna om sig själv i tredje person eftersom han vid det här laget anses som odödlig i arkadkretsar. Hans Donkey Kong-rekord står sig nämligen ännu. Samtidigt får vi träffa den arbetslösa mellanstadieläraren och lite speciella familjefadern Steve Wiebe från Redmond, Washington, som har installerat ett Donkey Kong i sitt garage för att fördriva tiden. Det är uppenbart att han har talang och intresse för spelet och han börjar få riktigt bra high-scores på sin maskin. Frågan är om Billy Mitchells tjugo år gamla rekord kommer att stå sig?

De nördiga människor vi bekantar oss med i King of Kong är betydligt mer underhållande och flerdimensionella än de uppdiktade karaktärer som vi stöter på i låtsasdokumentärer som exempelvis Napoleon Dynamite. Många av personerna är helt enkelt för bra för att vara påhittade. Ta till exempel Walt Day, som är arkadvärldens Obi-Wan Kenobi och Twin Galaxies grundare och chef, som sitter i klassisk randing fotbollsdomartröja när han ser igenom videoband med rekordförsök för arkadspel. Personerna i King of Kong brinner verkligen för sitt intresse och dokumentären visar subkulturen som finns kring arkad- och datorspel, men även maktstrukturen kring Twin Galaxies. Att dessa medelålders arkadspelare anses som nördiga av utomstående är irrelevant så länge drömmen om att slå ett rekord hägrar längs horisonten.

Att den ödmjuke familjefadern Steve Wiebe inte passar in i denna subkultur med maktspel, intriger och grupperingar blir smärtsamt uppenbart när han skickar in ett videoband där han slagit Billy Mitchells rekord. Genast drar konspirationsteorier om fusk igång eller att Steve manipulerat kretskortet. Kontrollanterna från Twin Galaxies bryter dessutom sig in i Steves garage och plockar isär hans Donkey Kong och fotograferar alla delar. När de hittar ett paket i garaget från Billy Mitchells ärkefiende Roy Shildt, som gett Donkey Kong-kretskortet till Steve gratis, får de vatten på sin kvarn. Roy hade sett Steves potential och insett att han om någon skulle ha möjligheten att knäcka Billys gamla rekord. Något han mer än gärna skulle se. Den tjugoåriga fejden mellan Roy och Twin Galxies/Billy Mitchell över ett ogilitigt rekord i Missile Command spiller över på Steve och hans rekord godkänns inte. Den enda möjligheten Steve har är att försöka slå rekordet, igen, live framför Twin Galaxies kontrollanter på en maskin som inte är ”manipulerad”.

Dokumentären om Donkey Kong-kungarna Steve och Billys kamp kan liknas vid Mozart och Salieri. De är genier och fiender och endast de två kan riktigt förstå varandras storhet trots motsättningarna. Seth Gordon lyckas med något speciellt i King of Kong: A Fistful of Quarters – han gör en dokumentär om vuxna män som spelar arkadspel och får det att kännas både coolt och intressant.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.5/5 (8 votes cast)
King of Kong: A Fistful of Quarters, reviewed by Mats Lundberg on 2013-01-13T07:00:03+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 13 januari, 2013