Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

La Antena
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (2 votes cast)

La Antena

Argentinska filmen La Antena är en salig blandning av tysk expressionism, stumfilm, dystopi, film noir, Terry Gilliam och Sin City. Inget som på förhand avskräcker mig, men som i La Antena resulterar i en väldigt ojämn historia. Det skiftar från originellt och smart, till utdraget och förutsägbart, där filmens sista tredjedel blir det som slutligen får mig att välja den mer kritiska sidan.La_Antena3

”The city without a voice” är staden där någon för länge sedan berövade invånarna deras röster. I och med att åren gått vande man sig vid detta tillstånd och man kommunicerar genom att läsa på varandras läppar. Den enda personen som har kvar sin röst är La Voz (The Voice), en röst som hon via stadens enda tv-kanal trollbinder invånarna med. Det hon inte vet, är att tv-kanalens ägare Senor TV, har tänkt genomföra en diabolisk plan där hennes krafter skall vändas mot folket. Det enda som skulle kunna stoppa honom är en eventuell andra röst. Av en slump upptäcker en nyligen avskedad tv-reparatör att La Voz har blivit kidnappad, och att även hennes blinda son Tomás kan vara i fara. Nu är det upp till honom och hans dotter Ana att rädda Tomás och stadens invånare.La_Antena2

La Antena är ingen traditionell stumfilm där man använder sig av textrutor för dialogen och information om händelseförlopp, istället så textar man den mimade dialogen. Men i princip är funktionen den samma. Den största skillnaden är dock att regissören Esteban Sapir också låter själva textens form, storlek och rörelse komplettera berättandet i vissa scener. Ett berättande som förstärks av återkommande symbolik och intensiv musik. Det expressionistiska i filmen finner vi dels i scenerier, men framförallt i skådespeleriet, där det är mycket uppspärrade ögon och munnar som gäller. Jag kan tycka att detta gjorde sig bättre på 1920-talet. Då funkar scenerierna bättre och likheterna med Terry Gilliams retro-futurism från Brazil och Fritz Langs expressionistklassiker Metropolis är uppenbara.La_antena_7

Det som funkar riktigt bra i filmen är det visuella, när jag i en intervju med Sapir läser mig till att varje scen var storybordad i detalj, förvånas jag inte alls. Jag kan tyvärr inte hitta wikipedias källa till påståendet att manuset bara bestod av 60 sidor, men att över 3000 bilder var storybordade, men på det sätt som jag upplever filmen, har jag ingen anledning att tvivla på den informationen. Filmens svartvita estetik och bildberättande är starkt, medan den övergripande dramaturgin haltar, och då som jag tidigare nämnt gäller detta främst den avslutande tredjedelen. Som åskådare så vet vi ganska snart hur det hela kommer att sluta, men filmens avslutning är korsklippt på ett sätt som förlänger den sista akten på ett extremt sätt. I en ”normal” berättartakt, så hade filmen hunnit avslutas 10 gånger under filmens sista 20 minuter. Det blir för mycket avantgarde för min smak, även om jag som sagt uppskattar delar av La Antena hade jag gärna sett en version som legat närmare Alex Proyas Dark City, men med samma storyline.

La Antena var Mats Lundbergs val till Unika favoriter och du kan läsa om hans och övriga deltagares åsikter här.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (2 votes cast)
La Antena, reviewed by Erik Larsson on 2013-04-20T17:00:36+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Erik Larsson

Från att tidigare ha grottat ner mig i allehanda startelvor, laguppställningar och formationer inom de flesta idrotter, går min tid nu istället till att fördjupa mig inom filmens värld.

Latest posts by Erik Larsson (see all)

Publicerad den 20 april, 2013