Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Låt den rätte komma in
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.4/5 (5 votes cast)

Låt den rätte komma in

Då jag har blivit biten av Låt den rätte komma in, skriver jag denna recension som vampyr och endast för andra vampyrer. John Ajvide Lindqvists skräckroman har blivit film som nu finns på Netflix. Hur står sig egentligen historien om odödliga Eli som leker med maten i det kanske för tillfället mest levande formatet?

Tidigt 80-tal. Blackeberg utanför Stockholm. Vinter. Människan Oskar är tolv år, åtta månader och nio dagar. När en tonåring i närliggande Vällingby hittas upphängd och tömd på näring skapar samhällets förskräckelse en märklig fascination hos Oskar. Särintresset delas dock inte alls av de jämnåriga varelserna som misshandlar honom både psykiskt och fysiskt. Förutom Eli då – en vampyr med ovanlig nyfikenhet på livet för någon som lever på andra sidan döden. Det var Elis personlige drönare, individen Håkan, som slarvade med kasserandet av emballaget i Vällingby i sin vilja att föda unga Eli. Oskars klassiska människodilemma ”Vem ska jag fråga chans på?” förvandlas snart till ”Vad har jag frågat chans på?”

Då jag knappt var född när historien utspelar sig känns den nästan tidlös för mig, men då jag finner smådetaljer i filmen bland mina allra tidigaste minnen är jag säker på att tidsskildringen är god. Jag ska redan här erkänna att jag ännu inte läst boken, även fast den likt en blottad halspulsåder var omöjlig att motstå på bokhandelns pockethylla redan dagen efter jag såg filmen första gången. Det finns detaljer i filmen som jag utan att ha läst en rad förstår kan vara svåra att förstå för oss som ännu inte läst en rad ur Ajvide Lindqvists debut. Detta är dock aldrig något som irriterar, utan snarare exalterar inför framtida läsning. Jag hoppas verkligen att boken är lika skrämmande som filmen, för jag anser den till och från rent bokstavligt talat vara sagolikt otäck. Från vår hjältinnas attack på ett byte under en bro, till mänsklig grymhet i form av killen på skolan du alltid misstänkte utan att tveka skulle kunna döda dig. Man brukar påstå att det man inte får se är rysligare än det man får se, men när Håkan skär halsen av sitt offer är det man inte får se även äckligare, mest på grund av en fenomenal komposition av ljud och bild. För lättskrämda är det tur att man har någorlunda kontroll över Elis gästabud i och med att man som titeln avslöjar har dammat av vampyrmyten att vi måste släppas in av en person. Om den myten stämmer eller inte får ni fråga någon mindre hemlighetsfull vampyr om.

Jag kom in på det tidigare, men vilka oförglömliga, närmast ikoniska, bilder Låt den rätte komma in innehåller: den blodiga handen på dörrkarmen, klättringen på sjukhusfasaden, traktorn med mannen i isen, kvinnan som brinner i sängen, Oskar under vattnet. Som ni ser kan listan göras hur lång som helst, och tillsammans Johan Söderqvists fantastiska musik blir det hela oemotståndligt. Tomas Alfredsson har verkligen satt sina egna tänder i romanförfattarens ytterst köttiga filmmanus, och det syns om ni så fryser varenda en av filmens frusna bildrutor. Undantaget som bekräftar regeln måste vara kattscenen där dockkatterna känns på tok för Re-Animator och datakatterna som något från Gustaf. Om katterna är usla skådisar är de mänskliga skådespelarna desto bättre. Lina Leandersson som spelar Eli lurar till och med mig att hon verkligen är vampyr på riktigt, och Per Ragnar är väl värd den Guldbaggenominering rollfiguren Håkan gav honom. Den som emellertid både skulle haft nomineringen och baggen är Kåre Hedebrant, som spelar Oskar. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig sett ett så nyanserat minspel från någon så ung. Jag skulle göra filmsverige en stor tjänst när det gäller tillsättande av barnroller för all framtid om jag omvandlade honom redan idag.

Slutligen måste jag bara uttrycka en positiv sak angående de dödliga: de kan verkligen skapa ting som träffar en rakt i hjärtat.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.4/5 (5 votes cast)
Låt den rätte komma in, reviewed by Rikard Eriksson on 2012-12-19T07:00:17+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Latest posts by Rikard Eriksson (see all)

Publicerad den 19 december, 2012