Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Livbåt

Mästaren Hitchcook har med Livbåt åtagit sig en ganska svårhanterlig uppgift, nämligen att hålla en film spännande i en och en halv timme trots att den helt och hållet utspelar sig på ca 15 flytande kvadratmeter mitt ute på havet. Men en mästares hand förnekar sig inte och den här filmen håller åskådaren i ett stadigt grepp från början till slut.

I slutet av andra världskriget torpederas ett allierat handelsfartyg av en tysk ubåt men fartyget lyckas försvara sig så pass att även ubåten förliser. I en livbåt samlas en brokig skara individer, däribland kaptenen på den tyska ubåten och situationen leder till konflikter, avslöjanden och moraliska ställningstaganden.

I grund och botten är det här ett kammarspel eller snarare ett psykiskt gladiatorspel, i en pressad situation där alla känslor som tänkas kan tar plats på arenan. Om man bortser från den av förklarliga skäl lite sneda könsfördelningen så representerar karaktärerna ett samhälle i miniatyr och deras inbördes relationer likaså; samtidigt som de alla är reella, trovärdiga individer som av en slump blivit sammanförda. Den här sociala/individuella dubbelexponeringen skapar ett riktigt intressant djup i berättelsen som bara förstärks om man ser den flera gånger. Manuset håller hög klass och dialogen är ekonomisk och precis, utan att någonsin bli klyschig. Man lär känna karaktärerna och deras bakgrunder genom samtal och expositionen smygs in omärkligt och foglöst.

En stor del av storheten ligger i de, med ett undantag, ganska okända skådespelarna blir trovärdiga som vanliga människor just därför att de inte är några stjärnor. Tallulah Bankhead spelar sällskapets kändis, den världsvana och berömda krigsjournalisten Connie Porter och på så sätt drar man nytta av hennes rykte och personlighet för karaktären. Till och med tysken Willy, spelad av Walter Slezak får en mänsklig framtoning även om den är bedräglig.

När den här filmen gjordes var det brinnande krig och utgången var inte avgjord. Hitchcook visar prov på en skicklighet skarp som en skalpell när han lyckas göra detta till en propagandafilm liksom i smyg, han demoniserar med ett sken av vänlighet och Willys karaktär och agenda smygs fram bakom ett godmodigt leende. Men att det är en krigsfilm, gjord i krigstid med en tydlig fiende går inte att komma ifrån även om Hichcook är ovanligt skicklig på att skapa en skenbart nyanserad bild, men som sagt, den är skenbar. Det får mig att önska att den här filmen hade gjorts några år efter krigets slut med lite distans vilket hade gett en ännu mer komplex moralisk grundproblematik. Nu blir det lite som att de moraliska ambiguiteterna kan avfärdas med:  ”Men man får ju ändå lov att förstå…..”

Som vanligt är det tekniska hantverket oklanderligt och det är häpnadsväckande hur det hela tiden produceras nya lösningar för att göra filmen intressant trots det begränsade utrymmet. Kameran rör sig smidigt mellan de olika samtalen på båten och när hela gruppen avhandlar något tillsammans sammanförs de i bild utan att det verkar konstruerat. Sedan använder Hitchcook sig gärna av bildspråk för att förmedla information. En skugga faller över någons ansikte för att ge intryck av ett slags mörker och man filmar någon aningen nerifrån för att antyda att de har makt.

Livbåt är en riktigt klassisk film som tål att ses om, även om man till slut kan replikerna utantill. Spänsten i dialogen och relationerna blir aldrig uttjatad och de moraliska frågorna fortsätter att skapa funderingar, men att det trots allt är en krigsfilm, producerad, så att säga i stridens hetta och med en ofrånkomlig agenda gör att den kanske inte är det absoluta mästerverk som Hitchcock så lätt hade kunnat göra den till.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.7/5 (3 votes cast)
Livbåt, reviewed by Maria Nystrom on 2012-12-20T12:00:27+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Latest posts by Maria Nystrom (see all)

Publicerad den 20 december, 2012