Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (3 votes cast)

Looper

Du vet den där perfekta berättelsen som både uppmuntrar och hänför lyssnarna, varje gång den dras. Du vet när fel person återberättar den och den tappar all typ av udd och trots att du trodde det var helt omöjligt, faller den platt. Rian Johnson (Brick) har i Looper en bra berättelse, men han berättar den tyvärr inte alls bra.

Året är 2042 och tidsresor är ännu inte uppfunna. Men det är de 30 år senare. Från 2072 skickar maffian tillbaka personer de vill få ”ur tiden” till en yrkesmördare som knäpper dem direkt i 2042. En av dessa mördare, som kallas ”Loopers”, är Joe (Joseph Gordon-Levitt). Han drömmer om ett annat liv i Frankrike och sparar därför undan hälften av skottpengarna, resten går till hans ständiga drogrus. Det finns dock mer problem med att lämna in sin avskedsansökan som Looper än att försöka få en bra referens från arbetsgivaren. Här blir man nämligen tvungen att ta sitt 30 år äldre själv av daga, som ett sista jobb. Att vara Looper är således, som Joe konstaterar i början av filmen ”inget jobb för långsiktiga”.

Det närmaste en vän som Joe har, förutom den prostituerade Suzy (Piper Perabo), är kollegan Seth (Paul Dano). När denne får sig själv loopad och låter sitt äldre jag fly, uppdagas det att framtidens nye mytiske maffiaboss ”Regnmakaren” skickar tillbaka alla loopers för avrättning. Efter att nästan ha förlorat hälften av sparkapitalet i straff för att han försökt gömma Seth, bestämmer sig Joe för att skjuta ihjäl sig själv när det är hans tur, för att kunna gå vidare i sitt liv utan att behöva bli jagad av maffian. En 30 år mer erfaren version av sig själv (Bruce Willis) visar sig emellertid inte vara lätt att tas med och snart är Joe på jakt efter sig själv. Jakten tar honom till en gård mitt ute på ett sockerrörsfält där Sara (Emily Blunt) bor tillsammans med sin son, tillika äldre Joes måltavla.

Förhandssnacket har varit att Looper ska ta science fiction-filmen in i det nya årtiondet, som The Matrix gjorde med det förra (även om den t.o.m. var ett år för tidig). En halvtimme in är jag helt övertygad om att filmen ska göra just detta, världen byggs upp på ett bra sätt, med sina speciella lagar och detaljer. Med en produktionsbudget på i sammanhanget blygsamma 30 miljoner dollar, kan man inte förvänta sig någon helt omgjord framtid, så det är en framtid där mycket stått still som vi får se. Men en acceptabel sådan, där ligger inte problemen. Efter första halvtimmen står nämligen även handlingen still i en timme eller så. Tanken var säkert att hylla genren, men när auteur Johnson gör detta, faller han samtidigt ned i alla konventioner och gör filmen totalt ospännande för oss som sett en del film. Allt är enligt mig ett auteur-problem, hade Johnson gett bort manuset till en mer rutinerad actionregissör eller i alla fall låtit en manusdoktor snurra ett varv till på manuset, hade Looper kunnat bli suverän. Filmens enda riktiga kärleksscen går som exempel direkt ifrån hånglet till en mycket lång dialogscen i sängen efteråt, vilket är helt okej i ett drama, men här bromsar upp på ett sätt som är långt ifrån rimligt.

Efter över hundra år av filmhistoria där man accepterat att två olika skådespelare spelar samma roll vid olika tider i livet, har man i Looper närt ett behov av att sminka den unga skådespelaren till att se mer ut som den äldre. Förutom i ett kort montage där Gordon-Lewitt går över till att bli Willis (som ändå inte är övertygande) är detta helt onödigt, och då vår Tredje klotet från solen-adept ser lite ”lyft” ut tror man snarare att han ska växa upp och bli John Travolta. Svårt att säga någonting om Gordon-Lewitts prestation under sminkmassorna men jag anser väl att han och Willis i alla fall har synkroniserat sitt sammanbitna agerande. Att Rian Johnson inte är någon actionregissör blir ledsamt uppenbart när Willis framåt slutet av filmen utrustats med vapen a la den gamla goda tiden. I stort sett varje stillbild av honom med dubbla maskingevär skulle sålt in filmen till mig, men rullande blir det helt frenesilöst, mycket på grund av en alltför tillbakalutad klippning. Jeff Daniels är totalt fel rollsättning och gör sin ”skrämmande” maffiaboss allt annat än det. Däremot är Emily Blunt helt fantastisk och känns så genuint amerikansk att jag flera gånger blir tvungen att fråga mig om hon verkligen var från England? Pierce Gagnon som spelar hennes son gör också ett bra jobb med ett väldigt vuxet manus som gör honom genuint obehaglig.

Det jag kommer minnas bäst av Looper är tyvärr hur benig min stjärt är. Looper är en riktigt utdragen och förutsägbar film där jag hellre skulle sett remaken, som åker tillbaka i tiden och ställer allting till rätta, redan nu.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (3 votes cast)
Looper, reviewed by Rikard Eriksson on 2012-09-29T16:03:54+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Latest posts by Rikard Eriksson (see all)

Publicerad den 29 september, 2012