Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Lorax

Här har ni en barnfilm om miljöförstöring med gulliga djur, kärlek och en liten gulorange trädbeskyddare som som plötsligt faller in i sångnummer med mesigast möjliga rock’n’roll. En film för hela familjen, eller en film för ingen?

Tolvårige Ted bor i den perfekta staden där allt är gjort i plast, till och med växter! Hans stora kärlek, den undersköna Audrey, berättar om riktiga träd och Ted bestämmer sig för att leta reda på ett och ge det till henne och därmed vinna hennes hjärta. Han ger sig ut från staden och träffar på en underlig figur som berättar om hur träden försvann.

Det allvarliga grundstoryn i Lorax kretsar kring miljöförstöring. Tar man upp ett sånt känsligt och viktigt ämne och ämnar berätta den för familjer har man gett sig på en svår balansgång. Hur mörk ska man göra berättelsen och naivt och klichéfyllt kan det bli utan att förlora någon av grupperna i familjen? Lorax är tyvärr en film som misslyckas med denna balansgång på så många plan. Många vuxna kommer nog som jag tycka att det är fyllt av klichéer och väldigt naivt berättat och mest irritera sig på den fåniga storyn där miljöförstöring, spontana utbrott i rocksång och övernaturliga guloranga skogsväktare (denna fula varelse har gett namn till filmen) blandas med gulliga djur som gör knäppa grejer. Jag tror absolut att barn kan roas av mycket av det jag skrev skulle reta vuxna, men risken är också att de blir skrämda av det mörka miljöbudskap som filmen också förmedlar. Min dotter började titta på filmen men jag insåg snabbt att hon var för ung (knappt 3 år) och att det inte skulle bli lätt att förklara de svårare bitarna för henne utan att ljuga eller skrämma henne, så vi avbröt tittandet efter 15-20 minuter och det var inga protester för hon verkade inte uppskatta filmen alls.

Figurerna i filmen är så otroligt tråkiga. Gulliga djur som gör gulliga saker och sedan Lorax, gulorange gubbe som nog är det mest originella i filmen. Banditerna, ja för det finns så klart det också, är också supertrista i sin framställning. Bland de svenska rösterna är det endast Sarah Dawn Finer jag direkt känner igen och ingen gör ett dåligt jobb men heller inget som lyfter filmen. På originalspåret är det Danny DeVito som kanske är mest känd men i grunden samma upplevelse som med det svenska spåret – ljummet.

På filmens pluskonto kan jag nämna att den är väldigt snyggt gjord. Dataframställt vatten har nog aldrig sett så fint ut. Sedan så… ja den är också… ehh. Nej, jag ger upp för inte ens de tre kortfilmerna som är med roade mig trots omslagets påstående att de skulle vara ”galet roliga”.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Lorax, reviewed by Roney Lundell on 2012-09-29T07:00:29+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Latest posts by Roney Lundell (see all)

Publicerad den 29 september, 2012