Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Love actually

Ja, du har säkert hört den flera gånger. Beatles gamla slagdänga ”All you need is love”. Filmen Love actually har samma tema. Det är kärlek, kärlek och åter kärlek. Ett antal små historier om kärlek som hänger samman och tillsammans bildar en helhet.

Love actually är uppenbarligen en film om kärlek men det är även en julfilm. Dessa två ingredienser brukar med stor inlevelse mixas ihop till något helt osebart och romantiskt i amerikanska filmer och det är kanske just där den första pusselbiten som ska få ihop denna film till en sevärd film läggs. Denna film är nämligen brittisk och det som i amerikanska Hollywood-produktioner lätt går över gränsen från det smakfulla till det smaklösa håller sig med hjälp av den distinkta kryddan av brittisk torr humor med all tydlighet på rätt sida om gränsen. En film som består av multipla sammanvävda handlingar kan lätt bli rörig och för den delen också ytlig. Rörigheten klaras av ganska väl genom att de flesta skådespelarna är så pass kända att man lätt håller reda på deras karaktärer. Ytligheten skiner dock igenom då de flesta karaktärer blir förhållandevis endimensionella. Nu är detta inte någon större fara eftersom det är hög kvalitet på aktörerna och dessutom är det nödvändigt av tidsskäl att inte djuploda allt för mycket i de olika karaktärerna.

Love actually är en film om kärlek och relationer. Det är kärleken mellan den mäktiga och den ur folket, det är den omöjliga kärleken till bästa vännens flickvän, det är kärleken till kollegan, det är den osannolika kärleken, det är den brustna kärleken efter otron, det är det strävsamma paret där relationen satts på prov, det är kärleken till den exotiska flickan, det är den unga kärleken och det är kärleken till den bästa vännen. På det hela taget är alla dessa kärlekshistorier ganska gulliga och inte särskilt provocerande. Man har helt undvikit att beakta transreligiösa förhållanden eller homoförhållanden (Nej – jag anser inte att Billy Mac platsar här). Förmodligen skulle det ha funnits en risk att filmen skulle halka över i en allvarligare genre om något sådant skulle avhandlas.

Det är hög klass på de flesta av skådespelarna men den som helt dominerar är Bill Nighy som den avdankade sångaren Billy Mac. Snacka om rolltolkning! Bara denna roll helt solo gör filmen värd att se. Hugh Grant blir nästan som en parodi på sig själv och det är en roll som gjord för honom. Därför passar den Hugh även om den inte direkt kommer att få någon att höja på ögonbrynen för trots att han spelar premiärminister kommer den som sett Notting Hill eller Fyra bröllop och en begravning att känna igen karaktären, mimiken och frisyren.

Detta är en klart sevärd film om kärlek och relationer. Det finns ett underliggande jultema men detta är egentligen så pass oviktigt att det går och se filmen oavsett årstid, men å andra sidan är den en bra motpol till de överdådigt juliga Hollywood-produktionerna. Släktskapet med Richard Curtis andra skapelser är ganska tydlig och han flirtar friskt med flera av sina tidigare alster.

Bilden är bra men inte helt perfekt. Färgerna är riktigt trevliga och bilden flyter bra. Formatet är 2.35:1 1080p widescreen. Det förekommer precis som på DVD-utgåvan ett brus i vissa scener. Det som gör bilden inte helt perfekt är att jag saknar lite av detaljrikedomen och skärpan jag är van att se på Blu-ray. Ljudspåret är ett framtungt DTS HD-MA 5.1-spår. Filmen är till stor del dialogdriven och att det är framtungt är egentligen inget problem. Filmen innehåller avsnitt med musik och dessa skiljer sig delvis mot den övriga filmen genom att höras i samtliga högtalare. På det hela taget är det ett godkänd ljudspår som dock inte övertygar helt. Kommentatorspåret är väl värt att lyssna på och det kommer fram en del roliga detaljer som jag inte märkte när jag såg filmen. De bortklippta scenerna är ibland riktigt roliga att se och de är ganska många. Vidare är de två dokumentärer om filmen som finns med intressanta och välgjorda men i kortaste laget. Extramaterialet presenteras med SD-bild och ljud.

En lysande romantisk komedi (romcom) i julkontext. Många bra skådisar och ett manus som trots ytligheten håller. Klart sevärd! Kanske den bästa julfilmen som finns.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.7/5 (6 votes cast)
Love actually, reviewed by Joakim Helmbrant on 2012-12-25T07:07:27+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).
Joakim Helmbrant

Latest posts by Joakim Helmbrant (see all)

Publicerad den 25 december, 2012