Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


M: The Criterion Collection

mFritz Langs 1920-tal inkluderade bland annat filmer som Dr. Mabuse, der spieler, Metropolis och Spione, det vill säga odödliga klassiker som de allra flesta regissörer skulle vara stolta att ha åstadkommit över en 50 år lång karriär. Istället för att känna någon mättnad lämnade han stumfilmen med det nya årtiondet och levererade sin bästa film – M.

Staden är i chocktillstånd! En sadistisk barnmördare sprider skräck på gatorna, folk blir allt mer paranoida och myndigheterna står handfallna, samtidigt som fler barn hittas döda. Polisen börjar bli desperat, bevakar varje gathörn och gör razzior i blindo, utan att hitta den skyldige. Samtidigt vandrar en man i mörk rock omkring i staden och visslar på de inledande tonerna av ”I bergakungens sal”

M-lookoutAlla seriemördarfilmers moder. Såväl Deranged, som När Lammen Tystnar eller Zodiac har M att tacka för en hel del. Jag föreställer mig att David Fincher riktar sin morgonbön till Fritz Lang, för utan honom hade han inte haft en karriär idag. Det var här som kartan för en mördarjakt ritades, med delkomponenter som känns självklara idag. Vi följer polisens jakt, mördarens kamp för att komma undan, samtidigt som vi även tar del av offrens lidande.

Med tanke på filmens mörka ämne, samt att Lang till stor del tagit med sig den expressionistiska stilen med extrema skuggor som han tillsammans med Friedrich Murnau var med att skapa, är det märkligt hur naiv den samtidigt kan kännas. Det är så mycket idéer och så många infall att man omöjligt kan låta bli att smittas av filmens skaparlusta. Bitvis känns det nästan som om ett barn varit med och skrivit den, som den avgörande delen med att stadens kriminella gäng sätter igång en egen jakt på mördaren, eftersom polisens ökade aktivitet sätter käppar i hjulet för deras egen verksamhet. Samtidigt handlar det alltså om en psykopat som mördar barn i en dystert och skuggrik tysk stad, plågad av arbetslöshetens uppgivenhet. Kanske kan man uppleva det som splittrat, men det är även en styrkorna.

M2Det går heller inte att bortse från Peter Lorres genombrottsprestation som mördaren. Dels har han en obehaglig uppsyn och dels lyckas han skapa en sårbarhet som gör att man inte enbart kan se honom som ett monster. Monologen han håller i slutet är inte bara briljant framförd och skriven, den väcker även en hel del intressanta tankar om vad en människa egentligen kan ställas till svars för. Tankegångar som om man följer dem hela vägen ut ifrågasätter hela vårt rättssystem.

Kanske lider M lite av samma åkomma som exempelvis Citizen Kane, nämligen att den är mer betydelsefull som inspirationskälla än vad den faktiskt fortfarande är bra. Det stämmer dock bara delvis. Visst kanske spänningen inte ligger på topp riktigt hela tiden och att Lang kanske försökt trycka den lite väl full med idéer, men samtidigt har den så många kvaliteter att den verkligen inte känns daterad. Man rycks med när man ser den och har samtidigt den där känslan av att man ser något som verkligen förändrat filmhistorien. Definitivt något man bör ta sig an om man inte redan gjort det.

M-knifeDet är på filmer så gamla som M, som man verkligen får se Criterion visa vad de kan vad gäller bildrestaurering. Visserligen är det fortfarande en hel del skräp synligt, samt ett och annat hack, men ärligt talat tror jag det mest beror på källmaterialet. Detaljrikedomen är imponerande hög och man har verkligen inte lämnat en massa kladdiga spår av konturförstärkning eller annat otyg. Med tanke på förutsättningarna är det en mycket bra överföring. Ljudspåret är välljudande och elegant uppstädat från allehanda störljud. Vid något tillfälle tyckte jag att det brusade lite, men det var samtidigt inget som störde direkt. Trots att det bara är en enda kanal, har man lyckas åstadkomma en spår som känns dynamiskt och samtidigt kristallklart.

Extramaterialet är med ett undantag identiskt med DVD-utgåvan som släpptes 2004, något som inte spelar någon större roll egentligen, med tanke på hur pass hög kvalitet det håller. Kommentarspåret med de tyska filmvetarna Anton Kaes och Eric Rentschler är en intressant bollning av det mesta kring filmen. Fakta och bland annat politiska analyser blandas bra, vilket gör spåret väl värt att lyssna igenom. William Friedkin (ni vet, han som gjort Exorcisten) träffade Fritz Lang 1975, året innan denne avled, för ett samtal som förevigades i en 50 minuter lång dokumentär. Det är inte helt lättillgängligt alltid, men ett ganska rörande och underhållande inslag, fullt av kryddade anekdoter. Ungefär lika krävande av tittaren är den 37 minuter långa sekvensen där Paul Falkenberg, filmens klippare, visar delar ur den som han pratar till. Lite småtråkigt, men inte helt bortkastad tid.

m-le-maudit-1931-05-gFranske regissören Claude Chabrol gjorde för ett tv-program en komprimerad version av M på ungefär 13 minuter, som vi får ta del av här. Det är visserligen lite kul som kuriosa, men samtidigt ett extremt gaggigt och trögt inslag, där det finns några intressanta poänger, som regissören tyvärr är sorgligt usel på att faktiskt få fram. Roligare är det att lyssna på Harold Nebenzal, son till Seymour Nebenzal som var en av filmens producenter. Denne berättar lite om sina tidiga barndomsminnen av att ha varit med på inspelningarna av filmen, samt hur det sedan var då de valde att lämna Tyskland efter att Nazistpartiet tagit makten. Det är inte mer än en kvart långt, men han är en skicklig berättare som bjuder på en lite av varje. I en 26 minuter lång dokumentär får vi även följa filmens fysiska historia, om de olika versionerna samt kopiorna öden. Naturligtvis finns det även ett knippe foton och liknande, samlat i ett galleri.

Den del av extramaterialet som är unikt för denna utgåva, jämfört med DVD-släppet är den brittiska versionen av filmen, återgiven i sin helhet. Den är ungefär 20 minuter kortare, dubbad till engelska och med vissa scener, däribland Peter Lorres berömda slutmonolog, inspelade på nytt. Bildkvaliteten är verkligen inte den bästa, men samtidigt gör det inte så mycket då den mest finns med som ett slags jämförelseobjekt. Inget jag rekommenderar, då den är oändligt mycket sämre än originalversionen, men det är å andra sidan inte helt ointressant att se vissa scener i en annan tappning.

mtherCriterion levererar en mycket trevlig uppdatering till högupplöst format av sin tidigare utgåva av M och kompletterar den med ytterligare en version av filmen. Ett stycke grym filmhistoria som fortfarande lyckas kännas aktuell och som bör intressera de flesta som vill allmänbilda sig lite.

 

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.3/5 (3 votes cast)
M: The Criterion Collection, reviewed by Erik Nyström on 2014-07-16T07:25:40+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 16 juli, 2014

1 kommentar

Kommentera
  • Kristian säger...
    16 juli, 2014 - 16:07

    En läsvärd och välskriven recension av en riktigt bra film. Tackar för det.