Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Martha Marcy May Marlene

Martha är namnet hon döptes till. Marcy May är namnet som sekten hon hamnade i kallade henne och vem Marlene är får vi inte veta förrän i slutet av filmen. En ung kvinna rymmer från en lantgård där hon verkar ha bott tillsammans med en grupp människor. Efter ett förtvivlat telefonsamtal till sin syster hon inte haft kontakt med på två år, hämtas hon till dennes flotta stuga vid en sjö. Medan systern och dennes make försöker kommer underfund med varför Martha beter sig så underligt och vart hon tillbringat de senaste åren, kämpar hon själv med att hitta tillbaka till vad som kan kallas för ett normalt liv.

I sekten där Martha kallades Marcy May styrde den karismatiske ledaren Patrick med järnhand. De kvinnor som lockades till honom hade inte sällan ett problematiskt förflutet som de renades från genom påtvingat sex. Gården de bodde på var ett slags självförsörjande jordbrukskollektiv där alla skulle hitta sin plats i familjen, där intima relationer mellan medlemmarna uppmuntrades och hjärntvätten ständigt pågick. Även om fasaden av gemenskap och kärlek har något tilltalande över sig, döljer sig flera mörka hemligheter än man någonsin kunnat ana under ytan. Att lämna sekten är inte bara svårt på ett psykologiskt plan och Martha känner snart paranoian komma krypande. Är hon trygg där hon befinner sig? Tvillingarna Mary-Kate och Ashley Olsen har tydligen en lillasyster med egna skådespelarambitioner som heter Elizabeth. I sin filmdebut axlar hon den extremt komplexa och knepiga rollen som titelkaraktären, något hon gör med bravur. Hon hittar med små medel precis rätt och förkroppsligar en skör och förvirrad ung kvinna med växande paranoida drag, utan att för den skull hänfalla i gråtattacker eller febrigt flackande blickar. Martha känns hela tiden psykologiskt trovärdig, på ett svårgreppbart och obehagligt naket vis. Man vet inte riktigt om man ska tycka om henne, tycka synd om henne eller irriteras på hennes beteende sedan hon återvänt till någon slags trygghet. Förmodligen ligger filmens styrka i att karaktären är så komplex, äkta och svårgreppbar, men samtidigt är det svårt att ta till sig för mig som aldrig varit i hennes situation. Man hamnar på en slags distans. Förutom Olsen i huvudrollen är det nog John Hawkes i rollen som ledaren för sekten som man kommer minnas. Han är inte med speciellt mycket och undviker även han de mest uppenbara gesterna, men lyckas trots det mer eller mindre framstå som djävulen själv. En väldigt förtroendeingivande djävul. Det är aldrig svårt att förstå hur han lyckas locka in nya rekryter till sin sekt, trots den behandling de blir utsatta för. Hela presentationen av sekten och dess psykologiska mekanismer är, utan att bli allt för detaljerad, väldigt trovärdig. Hela filmen har något känslomässigt frånkopplat och distanserat över sig. Den undviker det uppenbara, geggar inte ner sig i sentimentalitet eller yviga gester, utan låter händelseförloppen ske naturligt. Eller åtminstone naturligt inom filmens inre logik, något som kanske inte alltid rimmar med vad man är van vid. Speglingen mellan Marthas liv i sekten och hos systern känns intressant, där det inte målas upp som självklart att det senare skulle vara bättre. Det är även gott om små detaljer i skådespeleri, regi och manus som förmodligen gör det till en rikare upplevelse vid en andra titt. Tro nu inte att Martha Marcy May Marlene är överdrivet hårdtuggad eller konstnärlig, utan den är egentligen ett ganska tryggt amerikanskt indie-drama som vågar vara lagom jobbigt och utmanande.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (3 votes cast)
Martha Marcy May Marlene, reviewed by Erik Nyström on 2012-08-19T07:00:46+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 19 augusti, 2012

1 kommentar

Kommentera
  • Patrik säger...
    9 maj, 2013 - 21:26

    En mycket bra film. Kuslig och oroande. Berättelsen rör sig fram och tillbaka i tiden utan att bli rörig. Skådespelarna gör förnämliga insatser. Elizabeth Olsen och John Hawkes är helt strålande. Men även Sara Paulsen och Hugh Dancy som Marthas syster och svåger gör solida prestationer.