Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Nebraska
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Nebraska

NEBRASKAAlexander Payne serverar kritikerfavoriter som Sideways eller About Schmidt på löpande band. Ofta mysigt vemod, väl anpassat att falla manliga medelålders filmtyckare i smaken och eftersom jag är en sådan fungerar också Nebraska ganska bra.

Att göra ett försoningsdrama i form av en roadmovie är ett klassiskt grepp. Sätt två personer i en bil där de inte har så mycket annat val än att prata med varandra och eventuellt lyckas reda upp något gammal groll på vägen. Sedan man utsätta dem för diverse absurda strapatser på vägen för att krydda historien. En väldigt amerikansk idé och en sympatisk sådan, även om den börjar kännas lite utnött. I Nebraska gör man inte mycket för att tänja på genrens gränser, utan låter David (Will Forte – The Lego Movie) ta med sin gaggiga och vresiga pappa Woody (Bruce Dern – Den skrattande polisen) på en resa genom några delstater. Det är nämligen så att Woody tror sig ha blivit miljonär, när sonen förstår att det egentligen bara handlar om en reklamkampanj, men vad gör man inte för farsgubben.

MV5BMTk2MjE0NjM2MV5BMl5BanBnXkFtZTgwMzYzMTI1MDE@._V1_SX640_SY720_Vill man vara säker på att filmkritikerkåren ska nämna något om fotot – filma i svartvitt! Då dyker det alltid upp någon slentrianmässig kommentar om hur vackert det är eller hur det framhäver någon viss ton i filmen. Visst ser det amerikanska landskapet trivsamt ut i grå nyanser och gamla människor känns väldigt naturliga utan färg, men jag vet inte om det är något speciellt med hur Nebraska ser ut. Det som verkligen sticker ut är Derns skådespel, där jag kom på mig själv med att imponeras av hur de lyckades få denna gamla och uppenbart dementa farbror att säga rätt repliker vid rätt tillfälle, när skådespelaren egentligen förmodligen är i betydligt bättre skick såväl i kroppen som huvudet än undertecknad. Rörelser, blickar och sättet att hantera dialogen är otroligt imponerande. Lite synd att han då uteslutande har den betydligt mindre begåvade Forte att spela mot. Han känns hela tiden som att han låtsas vara ledsen, tänk uppsynen Ross hade i Vänner när han var deppig, och det finns ingen riktigt resonans i skådespeleriet. Det är synd och tar tyvärr ofta udden av scener som hade kunnat vara fantastiska.

I Nebraska har Payne för ovanlighetens skull arbetat med ett manus skriven av någon annan än han själv, men det märks att han valt material med omsorg och hittat något med sina egna fingeravtryck på. Precis som Erik Larsson skriver i sin recension av The Descendants finns alla de vanliga ingredienserna i en film av Payne där. Det är puttrig blandning av tystlåtet vemod och humor som nästan blir lite för temperamentsfattigt för att riktigt engagera. Man trivs hela tiden och får dra på munnen ungefär lika många gånger som man blir berörd. Samtidigt blir jag inte så drabbad av relationen mellan far och son som jag egentligen skulle vilja bli. Den har sina fina stunder och sättet de ger Woodys karaktär en bakgrund med ett sorgligt förflutet lyckas dessutom säga en del om hur även männen blir förlorare i det samhället vi lever i, men det blir nästan lite för lite av den varan.

NEBRASKABalansen mellan att göra trovärdiga porträtt av lantisar med en fot i demensen och att göra löjliga figurer att skratta åt är inte enkel. Även om manuset plockar en del rätt underbara poänger med hur omöjligt det kan vara att resonera med förvirrade tjurskallar utan speciellt mycket bildning sitter jag och är orolig att det ska slå över i lyteskomik. Nu tycker jag Payne håller sig på rätt sida nästan hela tiden, med tanke på att ambitionerna att även förmedla något mer seriöst, men jag kunde inte slå ifrån mig känslan av att det vilken sekund som helst skulle braka loss i någon form av fars. Om jag någon gång ser om Nebraska kanske jag kan uppskatta den mer eftersom jag slipper oroa mig för att den inte ska klara av att hålla tonen.

Den som gillat vad de tidigare sett från Payne kommer kunna känna sig trygg i att få något liknande. Kanske kan man börja känna att det är dags att ta nästa steg för honom eller att göra något som hittar några andra vägar. Samtidigt håller han på att mejsla ut sitt eget lilla universum i Hollywood och helt plötsligt kanske han lyckas pricka in den där riktiga fullträffen där allt faller på plats. För mig var inte Nebraska den filmen, hur fantastisk Bruce Dern än är. Kanske är den det för någon annan.

 

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Nebraska , reviewed by Erik Nyström on 2014-08-01T15:00:57+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 1 augusti, 2014