Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Never Let Me Go
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (4 votes cast)

Never Let Me Go

Vad är mänskligt och har vi en själ? Vi är en samling av atomer, men har de ett syfte större än att interagera? Vad skiljer celler som är odlade i en Petriskål mot de som finns i din kropp? Och är det ingen skillnad får vi göra vad vi vill bara för att vi kan?

Filmmanuset till Never Let Me Go är baserad Kazuo Ishiguros bok med samma namn. Ishiguro är författaren till Återstoden av dagen som filmatiserats med Anthony Hopkins och Emma Thompson. Ishiguros texter brukar sväva fram som drömmar där lager på lager byggs på. De icke sagda finns mellan raderna och känslan av oro, obehag och hotfullhet finns närvarande och växer ofta fram successivt. Att försöka fånga den känslan av att inte komma till ro som finns i boken trodde jag aldrig skulle lyckas på film, men regissören Mark Romanek är väldigt nära trots allt. Något jag tror få trodde med tanke på att Romanek kommer från musikvideoindustrin och var känd för sin visuella stil. Visst, han har gjort One Hour Photo med Robin Williams i huvudrollen innan han gav sig på Never Let Me Go. Ishiguro har mycket god insikt i både Japansk och Brittisk kultur med undertryckta känslor, regler och heder/gentlemannamässighet och använder denna insikt som avstamp i sina romaner.

Vad handlar då Never Let Me Go om? Läser du på konvolutet till boken eller filmen avslöjas mer än nödvändigt och kan förstöra upplevelsen för dig. Min rekommendation är att du ser resten av den här recensionen som en enda gigantisk spolier och att du ser filmen istället för att läsa vidare.

Kathy (Carey Mulligan), Tommy (Andrew Garfield) och Ruth (Kiera Knightley) har växt upp på Hailsham, en internatskola som förbereder sina elever att möta livet utanför murarna genom rollspel. De lämnar aldrig skolområdet inte ens för att hämta en utflugen boll i en brännbollsturnering. Alla vet att det är farligt att lämna området och barn som gått utanför släpps inte in igen utan svälter ihjäl utanför grindarna. Kathy och Tommy blir goda vänner i de unga tonåren, men det är Ruth som till slut lägger vantarna på Tommy som pojkvän.

En ny lärare på skolan klarar inte av att hålla tyst och avslöjar i förtvivlan för sina elever vad deras syfte är i samhället. De är organdonatorer och inget annat. Alla kommer de dö innan de levt sitt liv för att få överlever sin tredje organdonation. När de fyller 18 år förflyttas de från skolan till en gård i väntan på att deras organ ska växa klart för att sedan doneras till andra människor. Trots skolans hjärntvättande undervisning börjar de fundera över att leva och om att få några år till tillsammans. Slutet på deras liv är nära förestående och hur hanterar man det samtidigt som hormonerna härjar?

Filmen utspelar sig i en alternativ verklighet från 70-talet fram till 90-talet. Det är mer science än fiction, men filmen håller sig från den delen och fokuserar främst på interaktionen mellan tre vänner och deras ödesmättade och bestämda framtid. Manusförfattaren Alex Garland har hanterat Ishiguros bok med vördnad och respekt och science-fiction-kärnan i berättelsen skulle lätt kunna ta överhanden i fel händer. Romanek tar till sig Garlands återhållsamma manus och de allvarliga frågeställningarna som ligger i dess kärna. Som skön kontrast är fotot av Adam Kimmel rikt och målande. Färgerna påminner om målningar och scenerna vid havet är riktigt vackra. Skådespelarprestationerna är mycket bra. Mulligan och Garfield har bra kemi och Knightley är lagom bitchig.

Ishiguros bok och även filmen är inget lyckopiller och behandlar ämnen som är djupt mänskliga. Den presenterar etiska och moraliska dilemman. Bara för att vi kan transplantera organ och klona människor rent tekniskt – ska vi göra det? Det som jag gillar med Never Let Me Go är att det är en film helt utan religiös närvaro. Alla ämnen hanteras utan förmaningar och utan pekpinnar. Du får själv avgöra vad som är rätt och fel. Vem som har en själ eller ej. Slutet på filmen hjärtskärande och jag får tårar i ögonen bara av att tänka tillbaks på det. Även om boken är fylligare har Mark Romanek levererat en film som får en att tänka på livet, hur vi behandlar våra medmänniskor och hur vi etiskt ska hantera den kunskap som forskning genererar. Vi är defekta maskiner, men det ger inte legitimitet att göra oförrätter.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (4 votes cast)
Never Let Me Go, reviewed by Mats Lundberg on 2012-06-05T12:42:28+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 5 juni, 2012

3 kommentarer

Kommentera
  • Pär Wirdfors säger...
    5 juni, 2012 - 14:48

    För mig var filmen en väldigt stark upplevelse som berörde mig djupt och en av 2010 års bästa filmer.

  • Cege Svanström säger...
    6 augusti, 2013 - 15:03

    En tankeväckande och skrämmande film med förnämliga skådespelarprestationer. När filmen tonat ut dröjer sig en känsla av sorg kvar. Trots att det rör sig om en framtidsfantasi är det svårt att värja sig mot tanken att filmen ändå skildrar en möjlig framtida verklighet.

  • Mattias Berg
    Mattias Berg säger...
    15 maj, 2014 - 00:40

    Dyster film.
    Visste lite om premissen innan jag såg den och trodde att det skulle vara en flykthistoria. Det tog inte många minuter innan jag hoppades att storyn inte skulle utvecklas åt det hållet. Stämningen var för allvarlig för det.

    Tre scener gav mig rysningar. Sally Hawkins som läraren som säger sanningen till barnen, Tommys insikt och, kanske den värsta scenen, operationsscenen som man sett så många gånger förr; maskinen börjar pipa snabbare men i den här filmen gör inte läkarna någonting för att hjälpa patienten utan tar organet de behöver och lämnar kroppen i sin ensamhet. Starka scener.