Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Nobels testamente

Nobels testamente är den första av sex nya filmer med Liza Marklunds hjältinna Annika Bengtzon. Jag har inte läst en enda av Marklunds böcker, men när jag ser att filmen har en löptid på 89 minuter och att den producerats av Yellow Bird (Wallander-filmerna) börjar jag bli orolig att det är serieproducerad tv-film som kommer möta mig.

Det är Nobelfest och journalisten Annika Bengtzon (Malin Crépin) blir vittne till en kallblodig avrättning. Polisen belägger Annika med yppandeförbud, ett straff som man kan tro är det värsta en ”löpsedelskåt”-person kan råka ut för. Så är det givetvis inte och det riktiga straffet kommer när Annika placeras på nöjesredaktionen på Kvällspressen eftersom hon ändå inte får skriva om det som skett kring mordet. Det hindrar inte Annika från att fortsätta snoka i en berättelse som blandar al-Qaida med maktstrider inom forskarvärlden.

På omslaget stoltseras det med att producenterna av Millenniun-triologin har skapat den här sega och ganska tama produktion. Har de verkligen inte lärt sig något sedan innan kan man undra? Flygfoton i all ära, men det gör inte en hel film. Den danska regissörern Peter Flinth, som hackade sig igenom Arn, verkar missat poängen med Marklunds böcker och det säger jag som inte läst en enda. Det är dock uppenbart att han 1. inte bryr sig särdeles kring huvudpersonen och 2. inte bryr sig särdeles kring titeln av filmen. Nobels testamente borde väl vara med mer än några knappa sekunder och ha någon bäring på berättelsen? Flinth lutar sig på förhoppningen att publiken antingen läst böckerna eller sett Colin Nutleys två filmer om Bengtzon.

Crépin gör trots begränsat material en habil insats och jag måste säga att jag föredrar henne framför Helena Bergström i rollen som journalisten Annika Bengtzon, en karaktär som jag som åskådare faktiskt inte sympatiserar med. Hon är rätt otäck som människa och det lyckas man förmedla på ett bra sätt. Tydligen är hon ungefär lika osympatisk i böckerna enligt de jag rådfrågat.

Nobels testamente är som sagt första filmen av sex och den enda som gick upp på bio. Hantverksmässigt är filmen bra där bild och ljud håller hög kvalitet. Klippningen i början är jag inte helt kompis med, men den blir bättre. Det är polerat och välgjort, men den stora bristen i filmen är avsaknaden av spänning, manus och regi. Berättelsen läggs upp som en rakt pärlband och det är få, om än några, överraskningar på vägen. Det är flera planlösa transportsträckor och viktig information är presenterad med eftertryck så ingen kan missa vad som är viktigt. Det blir för enkelt och deckare som är enkla är tråkiga.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.7/5 (3 votes cast)
Nobels testamente, reviewed by Mats Lundberg on 2012-07-07T07:00:22+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 7 juli, 2012

1 kommentar

Kommentera
  • Zanna Olsson Lange säger...
    29 januari, 2013 - 13:28

    Jag tycker att det synd att de har tagit bort så mycket från boken (jag har läst Marklunds alla böcker), även om man kollar hela nya filmserien de har gjort så kommer inte filmerna i ordning efter böckerna, så de som är direktkopplade till varandra tappar väldigt mycket. Det är väldigt synd.