Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Once Upon a Time in Anatolia
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.8/5 (4 votes cast)

Once Upon a Time in Anatolia

Som vinnare av Stora Jurypriset i Cannes har Nuri Bilge Ceylans sjätte långfilm vandrat sitt långsamma segertåg och blivit hyllad av recensenter världen över. Ett stillsamt och grubblande polisdrama som inte tvekar att ta god tid på sig.

Skymning på den turkiska landsbygden. Några avlägsna billyktor närmar sig sakta på en slingrande grusväg. Bilarna stannar och några män kliver ur, de tycks leta efter något. En av männen säger att de troligtvis är på fel plats, varvid de åker vidare. Det visar sig vara polisen som försöker lotsa en mördare till platsen där han grävt ner sitt offer. Dock tycks han ha svårt att minnas exakt var detta är, så det ser ut att bli en mycket lång natt.

Det blir många långa tagningar över nattsvarta landskap, där det enda ljuset kommer från bilarnas sökande lyktor. Runtomkting dem, i en knappt urskiljbart karg landsbygd, finns det ingenting annat än öppna fält och några ensliga träd. Inne i bilarna eller strax utanför dem, när de klivit ur för att ånyo söka efter platsen där kroppen ska finnas nergrävd, lyser ett gult sken upp karaktärerna. Den visuella biten av Once Upon a Time in Anatolia är minst sagt slående och skapar en fantastisk stämning. Det känns nästan drömlikt, nästan som en helt annan värld, men alldagligheten hos männen i bilarna och det till synes tröstlösa sökandet är benhårt förankrad i vardagen. Visst är filmen både lång och långsam, men det är samtidigt så vackert att man vill stanna länge.

Nuri Bilge Ceylans lyckas förmedla något som av karaktärerna uppenbarligen upplevs som både långtråkigt och rutinmässigt, utan att filmen i sig någonsin blir vare sig långtråkig eller rutinmässig. När den närmar sig sitt slut kan man känna hur slitna de är av att ha arbetat ett långt, ansträngande dubbelpass på arbetet, medan man själv bara vill ha mer. Man vill inte nödvändigtvis ha mer av polisprocedurerna, som medvetet tonats ner till gränsen där de knappt syns, utan mer av känslan som filmen förmedlar.

Visst blir det kanske lite väl gubbgrubbligt, med idel medelålders män med varierande mängd ansiktsbehåring som tar för sig av speltiden. Kanske har andra halvan inte alls samma magnetiska sug som den första, men man får ändå valuta för de dryga två och en halv timme man spenderar. Förutom det visuella är det ett smörgåsbord av vagt formulerade funderingar som serveras. Existentiella funderingar kring mening, etiska ställningstaganden kring hur skulden egentligen ska vägas i mordfallet och fragment av tragiska privatliv. Det är bara delar av tematiken som bubblar under den stillsamma och vackra ytan, men det är bättre att få uppleva själv än att jag ska breda ut mina personliga tolkningar i all oändlighet.

Den som förväntar sig en spännande polisthriller kan leta någon annanstans. Den som däremot uppskattar Andrey Tarkovsky eller kanske snarare Andrey Zvyagintsev borde däremot ta en närmare titt på Once Upon a Time in Anatolia. Jag skulle även kunna göra en ganska rättvis liknelse med delar av filosofierna som kommer fram i Se7en, bara med tanke på att det trots allt handlar om poliser och en mördare, men då kommer någon säkert bara att känna sig lurad.

Det finns heller ingen anledning att tveka vad gäller utgåvan. Regionsfri, i det närmaste fulländad på det tekniska planet där filmens fantastiska look verkligen kommer till sin rätt, och en hel del extramaterial. Bland annat kan man fördjupa sig i en bakom kulisserna-film på drygt 90 minuter som tar en med till inspelningsplatserna på ett mycket ärligt sätt. Som sagt, ingen anledning att tveka.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.8/5 (4 votes cast)
Once Upon a Time in Anatolia, reviewed by Erik Nyström on 2012-11-15T07:00:08+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 15 november, 2012