Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Only God Forgives

Det är omöjligt att inte tänka sig att det här handlar om hur den tystlåtna och namnlösa hjälten från Drive åkt på en misslyckad semester i Thailand för att hälsa på sin bror. Samma huvudrollsinnehavare, samma regissör och samma välpolerade våld.

21_onlygodforgivesJulians bror blir mördad efter att själv ha mördat en 16-årig kvinna. Bakom kulisserna lurar en polis med tvivelaktiga metoder, ett svärd på ryggen och en förkärlek till karaoke. När brödernas mamma anländer för att hämta kroppen och titta till familjeföretaget som bland annat pysslar med droghandel, anser hon även att hämnd är på sin plats. Något motvilligt får Julian ta hand om detta.

En mardrömslik värld, fylld med avrättningar, neonupplysta gator i Bangkok, Thaiboxning och unga prostituerade kvinnor målas upp. Nicolas Winding Refn tillåter sig själv bli extremt stiliserad och tar ut svängarna än mer än vad han gjorde i Drive. Om ni upplevde den som alldeles för dialogfattig och utstuderad tror jag det är lika bra att hålla sig på behörigt avstånd från Only God Forgives. Ryan Gosling (Gangster Squad, The Place Beyond the Pines) har inte mer än tiotalet repliker under hela filmen utan får mest se olycklig ut samtidigt som röda lampor lyser upp honom i klaustrofobiska korridorer. Musiken och bildspråket får sköta berättandet på ett sätt som för tankarna till en musikvideo eller möjligtvis en konstinstallation. Det här är verkligen inte för alla och egentligen ingenting för mig heller.

Only God Forgives_2Visst blir det ibland riktigt snyggt med de välkomponerade och genomtänkta bilderna där logik, linjärt narrativ eller karaktärer inte spelar så stor roll. I ett par av de mer konstnärliga sekvenserna blir det härligt suggestivt på ett sätt som för tankarna till Bill Pullmans kusliga korridorsvandrande i David Lynchs Lost Highway. Just Lynchs förmåga att plocka fram något nästan ohanterbart obehagligt i scener som egentligen inte innehåller något skrämmande har förmodligen varit ett riktmärke för Refn. Till viss del lyckas han, men minst lika ofta känns det bara krystat. Det är elegant och vackert, men väldigt konstruerat. Jag hade svårt att ta intrigerna på allvar och det är nog inte meningen att man ska göra det heller, men det gör även att Only God Forgives mest blir intetsägande.

Only God Forgives 01

I Drive fanns det en värme i karaktärerna och i kärlekshistorien, vilket gjorde att det inte bara blev en tystlåten stilövning med schysst musik. Här är samtliga inblandade ganska osympatiska, ointressanta eller så vagt utvecklade att man inte kan bry sig om dem. För mig räcker det inte med att det ofta blir en häftig audiovisuell upplevelse. Jag känner mig mest bara apatisk i soffan, om än aldrig uttråkad. Machoattityden som genomsyrar hela filmen står mig efter tag dessutom ganska långt upp i halsen.

Only God Forgives 02

Jag kan tänka mig att Only God Forgives kommer få en viss kultstatus med tiden och att den säkert redan har sin trogna skara fans. På sätt och vis kan jag även uppskatta den för sina försök att vara något eget, att Refn fortsätter att utveckla sin stil, men den föll mig inte riktigt i smaken. Gillar man extremt stiliserade och konstnärliga filmer som inte tvekar att leverera övervåld kommer man säkert att hitta en hel del att gilla här. Är man på rätt humör kan den säkert vara en fängslande mardrömsvärd att glida in i, men det kräver samtidigt att man inte tänker på hur fullkomligt innehållslös och tom den samtidigt är. Lyssna även gärna på när Emil och Gustav i Titta Dom Snackar pratar om filmen.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.3/5 (7 votes cast)
Only God Forgives, reviewed by Erik Nyström on 2013-10-12T12:00:14+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 12 oktober, 2013

1 kommentar

Kommentera
  • Per Harbeck säger...
    13 oktober, 2013 - 13:57

    Bra recension, håller med er helt och hållet..Snygg film men ganska så innehållslös..