Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Överflödiga människor
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Överflödiga människor

Diskbänksrealism är en genre med gott uppsåt. Men är det inte så att den oftast vänder sig till medel- och överklassen och inte arbetarklassen som filmerna skildrar? Kanske jag generaliserar, men min erfarenhet säger att de som lever med diskbänken i vardagen helst vill se mer lättsamma filmer som de kan drömma sig bort i. Diskbänksrealismen blir någonting som publiken ser på med ett von oben-perspektiv. Laurent Cantets film har ett tema som gör att den blir mer allmängiltig än annan arbetarromantik. Kärnan i filmen är relationen mellan en far och en son.

överflödiga05

Franck återvänder efter studierna i storstaden till barndomens småstad. Han har fått en provanställning på personalavdelningen på fabriken där både hans pappa och syster arbetar. Det är en stolt familj som tar emot sonen som lyckats göra en klassresa. På arbetsplatsen är det något kyligare. Hans gamla kompisar ser plötsligt Franck som en arbetsledare och kanske de låter sitt eget dåliga självförtroende gå ut över honom. Mellan de fackliga representanterna och ledningen är det spänt. Diskussionen om vad en 35-timmars arbetsvecka kan leda till skapar bekymmer. Franck (Jalil Lespert) bestämmer sig för att genomföra en enkätundersökning för att ta reda på vad arbetarna egentligen har för åsikt i frågan. Den bråkiga syndikalisten Arnoux menar att en sådan undersökning kan missbrukas av ledningen om inte de fackliga representanterna är inblandade.

överflödiga04

Jag är väldigt arg över att det aldrig refereras till Överflödiga människor. När det skrivs om filmer med arbetarklass och facklig kamp som tema jämför man per automatik med Ken Loach. Inget ont om honom, men Laurent Cantet lyckades i Överflödiga människor beröra mig på ett djupare plan än Loach någonsin lyckats med. Jag såg den under en period i livet då jag första lördagen efter avlöningen alltid gick på restaurang och sedan två bioföreställningar. Kvällen då jag såg Överflödiga människor hade jag precis sett Almost Famous och tyckte det var den bästa filmen jag sett på länge. Cameron Crowes journalistiska rocksaga hade dock inte mycket att sätta emot när Cantet sagt det han ville ha sagt.

överflödiga01

Vad är det man för vidare till sina barn? Stolthet eller skam? Vad har pappan i Överflödiga människor förmedlat till Franck när han inte vill att sonen ska vara klädd i blåställ när han arbetar utan kostym? Det är ombytta roller när Franck kommer hem. Hans pappa är som ett litet barn som ska visa någonting han gjort för sina föräldrar när han ska demonstrera maskinen som han stått vid i 30 år för sin son. Troligen har Franck aldrig sett den stoltheten tidigare och ser på sin far med både ömhet och nedlåtenhet. Scenen är ett utmärkt exempel på Jalil Lespert fantastiska skådespeleri. Ansiktsuttrycket när han traskar bort till pappans maskin är fyllt av så mycket känslor och blir när man sett konfrontationen mellan far och son i slutet av filmen ännu rikare.

överflödiga02

Men när man står vid maskinen finns det inte utrymme för stolthet. Inte ens när Franck hälsar på får hans pappa komma undan med värdighet. Arbetsledaren sätter fart på den gamla mannen igen och inför Francks ögon förvandlas pappan till en nickedocka som bugar för överheten. Det är en väldigt smärtsam scen som väcker en hel del minnen till liv inom mig. När jag var ung jobbade jag i min pappas butik på somrarna och pappa hamnade ibland i ”kunden har alltid rätt”-situationer som var väldigt jobbiga att bevittna. Man vill inte se sina föräldrar förlora värdigheten (om man inte själv tar den ifrån dem).

överflödiga07

Överflödiga människor släpptes på DVD av Folkets bio för flera år sedan. Just nu är den listad som utgången men kanske några butiker kan ha den kvar i reabackarna. Annars finns den säkert att låna på biblioteken. Gör det! Och titta då även på kortfilmen Det var en gång som finns med som extramaterial. Jag tyckte det var ett väldigt fint drag av Folkets bio att inkludera kortfilmer på sina filmsläpp.

överflödiga06

Jag har väldigt få invändningar mot Överflödiga människor. Det finns några scener som gör att den nästan känns som ett beställningsuppdrag från någon facklig organisation. Det blir lite för romantiserande. Jag hade föredragit att vi inte fått se scenerna utanför fabriken i slutet av filmen. Samtalet Franck har med sin vän är dock en fin avrundning.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Överflödiga människor, reviewed by Mattias Berg on 2013-05-25T07:00:20+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 25 maj, 2013