Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Paradis: Hopp
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.5/5 (2 votes cast)

Paradis: Hopp

Precis innan jag skulle gå till biografen meddelade min vän Thomas att han ville följa med. Jag är glad att han följde med eftersom den avslutande delen i Ulrich Seidls Paradistrilogi väckte tankar i mig som jag inte ville tänka, och som kändes ganska logiska i filmens universum. När det efter filmen visade sig att Thomas tänkt samma tankar kände jag att det kanske inte är så orimligt att skriva ner dem ändå.

paradis hopp4

När hennes mamma Teresa är i Kenya och köper sex i Paradis: Kärlek blir 13-åriga Melanie skjutsad till ett bantningsläger av sin moster Anna Maria från Paradis: Tro. Melanie och några andra barn och ungdomar av varierande storlek ska under sommarlovet få lära sig att äta nyttigt och motionera med disciplin. Melanie och flickorna hon delar rum med är dock mer intresserade av sådant som alla tonårstjejer är intresserade av: alkohol, cigaretter och pojkar. Just Melanie är mer intresserad av män än pojkar och blir kär i lägrets läkare som inte riktigt vet hur han ska hantera 13-åringens närmanden.

Paradis_Hopp1

Den där jävla visselpipan! När träningsledaren blåser i den gör det ont i öronen. De överviktiga ungdomarna dresseras som djur och om publiken inte skulle se det absurda i att behandla människor som man gör i Paradis: Hopp, lär ljudet från visselpipan framkalla obehaget som regissören Ulrich Seidl med stor sannolikhet vill att vi ska känna. Ledaren instruerar bland annat ungdomarna att trava och sedan galoppera. Scener som denna gör Paradis: Hopp till Seidls mest humoristiska film sedan Hunddagar. Det blir aldrig roligt på ungdomarnas bekostnad utan det är i stället vuxenvärldens sjuka kontrollbegär som man skrattar åt.

paradis hopp6

I en intervju med Seidl på den brittiska Blu-rayutgåvan av Import/Export berättade han om hur han inte ville klippa bort från scener som var obehagliga, utan tvärtom dra ut de scenerna så att de nästan blir outhärdliga. I alla hans filmer har det funnits minst en scen som balanserat på gränsen till att bli så pass plågsam att jag bara vill att den ska ta slut. Givetvis förväntade jag mig en liknande scen i Paradis: Hopp men den kommer på gott och ont aldrig. Faktum är att jag utstötte ett förvånat ”va?” när filmen plötsligt tog slut. Inte nödvändigtvis för att den aldrig blir så mörk som sina föregångare utan för att slutet kommer lika oväntat som snö i juli. Jag kände mig inte färdig med filmen när den var slut.

Paradis_hopp2

Paradis: Hopp måste vara Seidls mest publikinbjudande film. Faktum är att den i mitt tycke är en varm film. Jag föreställer mig att ungdomarna som buntats ihop på lägret i olika utsträckning är utstötta och retade på sina respektive skolor för sin övervikt. När de träffar likasinnade uppstår det riktigt fina band mellan dem. Den avslappnade stämningen när de delar öl och leker Snurra flaskan känns dokumentär och jag kan tänka mig att samhörigheten som uppstår i filmen även uppstått på inspelningsplatsen. Det finns en glädje som smittade av sig på mig och jag är glad att Seidl höll sig ifrån de grövsta provokationerna den här gången.

paradis hopp5

Om man tolkar Paradis: Hopp som jag och min vän gjorde kan den å andra sidan framstå som Seidls mest provokativa och politiskt inkorrekta film. Melanies kärlek till läkaren är så pass stor att vi båda hoppades att han skulle ge henne lite kärlek. Vi ville givetvis inte att det skulle hända, men precis som i Paradis: Kärlek, där jag tyckte synd om Teresa i samma scener som hon betedde sig vidrigt, kände vi med läkaren när hans moraliska kompass började snurra. Både han och Melanie sänder ut signaler som den andra antingen missuppfattar eller har svårt att hantera. Det ska bli intressant att se om filmen och vad som egentligen hände mellan de båda i deras första möten.

paradis hopp3

Paradistrilogin var från början planerad som en enda film, men då den växte blev det tre filmer. Jag hoppas att Seidl någon gång klipper ihop en sextimmarsversion där vi får se hur scenerna skulle ha hängt ihop. Det här är filmer som man har anledning att återkomma till. Man ska inte dra sig för att besöka biografen och se Paradis: Hopp även om man inte sett de tidigare filmerna då de är helt fristående. Den avslutande delen ser jag som den mest lättillgängliga och kanske därmed bra att inleda med. Men kanske min upplevda lättsamhet som gränsade till glädje berodde på att jag hade förväntat mig en betydligt obekvämare film. Om man inte besökt Ulrich Seidls värld tidigare kan Paradis: Hopp eventuellt framstå som ett besök i helvetet.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.5/5 (2 votes cast)
Paradis: Hopp, reviewed by Mattias Berg on 2013-09-21T12:00:48+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 21 september, 2013