Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Post tenebras lux
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (1 vote cast)

Post tenebras lux

Hur unika är vi? Hur stor betydelse har vi? Försvinner vi lika fort som en dröm ur vår omgivnings medvetande när vi är döda? Vilka behov och begär för vi vidare till nästa generation? Jag är inte säker på att vi får några svar på frågorna när vi tittar på Post tenebras lux (ungefär ”ljus efter mörker”). Jag är inte ens säker på att jag ställer rätt frågor. En sak som är säker är att Carlos Reygadas fjärde film är någonting utöver det vanliga. Det äldre paret utanför biosalongen tyckte det var ”en knäpp film”.

post04

Den rike Juan har flyttat med sin familj från staden till landsbygden. Kanske är det isoleringen som drivit honom till porrmissbruk. Kanske är det djävulen som, bokstavligt talat, besöker honom på nätterna som påverkar honom. Skogsarbetaren Sjuan har AA-möte med byborna i ett litet skjul och hoppas kunna rädda sin egen själ genom att hjälpa andra. Juan besöker ett möte och ber Sjuan om hjälp för sitt porrberoende.

post06

Om det här hade varit en vanlig film hade givetvis Juan och Sjuans relation stått i fokus och de hade hjälp varandra över klassgränserna. Men det är inte många gånger de möts i filmen. När Juan får höra Sjuans historia tycker han det är förmätet att beklaga sig över sina sexuella begär. Det är svårt att beskriva handlingen i Post tenebras lux. I informationsbladet man fick på Cinematekets förhandsvisning jämförde Tony Rayn (från Sight & Sound) den med Tarkovkijs Mirror och använde ord som poetisk och abstrakt. När jag såg Post tenebras lux i Köpenhamn i somras (ett biobesök man kan läsa om här) tyckte jag mig hitta en berättelse i filmen som det inte var alltför svårt att hänga med i när jag hade pusslat ihop kronologin. Efter att ha sett den en andra gång upptäcker jag att historien och det eventuella budskapet som jag tog till mig i Köpenhamn inte nödvändigtvis är så självklara som jag trodde.

post03

Eftersom jag visste vad den sista repliken i filmen var hade jag den i bakhuvudet genom hela filmen. Det var denna vetskap som ledde fram till frågorna jag ställde inledningsvis. Det finns en brist på gemenskap genom hela filmen där vi människor ibland förvandlar varandra till någonting lika abstrakt som det vi ser på en datorskärm eller en TV. I denna spanskspråkiga film dyker det i mitten och i slutet upp scener med ett brittiskt rugbylag. Det är de som i en matchpaus talar om individer och lag. Filmen slutar efter denna replik vädigt abrupt. Jag kan tycka att det är lite taskigt av Reygadas att slänga in de där scenerna. Om man gör ett verk så pass öppet för tolkning som Post tenebras lux har man som tittare redan bildat sig en uppfattning om vad filmen är och vad den betyder. Den där repliken om att vara ett lag berövar mig faktiskt på min ursprungliga upplevelse eftersom den framstår som så viktig.

post08

Det är här någonstans som jag drabbas av skrivkramp. Trots att jag nu har sett filmen två gånger finns det fortfarande en massa som jag vill reda ut och känner mig fortfarande inte mätt på den. Men det är svårt att skriva ner tankarna. Carlos Reygadas nämnde i extramaterialet till Japón att hans filmer skulle fortsätta överraska och ge mer varje gång man såg dem. Jag kan givetvis skriva om skådespelarna som samtliga är amatörer och hur stor autenticitet det skänker filmen. Jag hade även kunnat skriva om fotot som hör till något av det vackraste jag sett. Men det känns meningslöst i förhållande till den känslomässiga resan filmen varit för mig. Post tenebras lux är utan konkurrens den film jag tänkt mest och längst på som inte varit en Star Wars-film. Favoriter som Haneke, von Trier och Lynch har inte i ett inledande skede lyckats lämna så djupa avtryck.

post01

När jag kände att jag inte kunde skriva mer om Post tenebras lux läste jag Jane Magnussons recension av filmen på svt.se. Plötsligt fick jag mer att säga. Jag har lust att gå igenom Magnussons recension mening för mening. Det ska jag inte göra. Men som filmälskande amatör utan ett enda högskolepoäng är jag glad över att få skriva för Filmfenix, trots att jag har lite svårt för en del begrepp och filmtermer och att jag knappt har sett en enda stumfilm. Magnusson recenserar film på SVT och har inte ens försökt förstå Post tenebras lux. Somnade hon under visningen och bestämde sig för att kalla den ”extremt pretentiös och långtråkig”? Det finns få filmer med utdragna tagningar där jag så omedelbart förstått varför en regissör låtit det vara ”långtråkigt” för tittaren. Hon nämner bland annat scenen där vi får följa Juans bilkörning i en lång tagning. Missade hon motorcykeln, en slags symbol för manlig frihet, framför bilen? Juan sitter i bilen med sin fru Natalia och barnen och efter en lång resväg kommer frun på att de måste vända om för att hämta någonting kvarglömt. Själv spelar Juan lugn, men som tittare blir man irriterad på frun för att man känt av resvägen. Motorcykeln blir en påminnelse om det liv Juan inte längre kan leva när han har familj. Om nu Magnusson hann somna under bilfärden (hur lång kan den vara? Drygt en minut?) borde hon i alla fall ha vaknat till liv och sett vad som hände när bilen vänt om. Ser hon inte det sorgliga i detta och hur det ska påverka Natalia i resten av hennes liv?

post05

Magnusson visar hur okoncentrerad hon var under filmen när hon skriver att djävulen går in i sonens rum. Det gör han inte någon av gångerna. Däremot möter djävulen pojkens blick innan han går in i Juans sovrum. När hon skriver om filmens format blir jag ännu mer förbannad. En enkel googling hade berättat för henne att ”academy ratio” är när filmer visas i det gamla 4:3-TV-formatet (eller möjligen 1.37:1). Detta har ingenting att göra med de suddiga ytterkanterna av bilden. Och vadå ”ingenting hänger ihop”? Jo, om man tittar på filmen hänger det mesta ihop. Visst, om man vill ha enkel dramaturgi blir Post tenebras lux kanske avancerad, men om man är recensent på SVT borde man väl i alla fall göra ett försök att förstå filmen. Även om den skulle vara omöjlig att förstå borde hon i alla fall se så pass starka enskilda scener att den skulle generera ett högre betyg än 1/5.

Om du har turen att bo i en stad där du kan se Post tenebras lux på stor duk ska du ta den. Var för all del beredd på att den kan vara ”extremt pretentiös och långtråkig” och ”knäpp”, men det behöver inte vara någonting negativt om man är redo att dyka in i Reygadas värld.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (1 vote cast)
Post tenebras lux, reviewed by Mattias Berg on 2013-09-03T07:00:40+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 3 september, 2013

1 kommentar

Kommentera
  • Matz Malm säger...
    23 juli, 2014 - 12:37

    Ser den för första gången, och håller helt med dig i din recension. En film med fler bottnar och lager på lager än jag kunde ana. Det är som ett garnnystan där varje tråd lindas runt en annan tråd, utan att de fysiskt smälter samman.