Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Rabies
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Rabies

Trött på förutsägbara skräckfilmer? Söker du något som vänder upp och ner på genren? Då är det här absolut en film för dig. På sina ställen riktigt otäck trots att den saknar både monster och mörker. Men under Rabies 90 minuter får man ta del av otroligt mycket annat. Som exempel kan nämnas splatter, sorg, kärlek, glädje, action, etik och förtvivlan.



Filmen handlar om en bror och en syster på flykt.
De befinner sig i en skog när systern fastnar i en psykopats fälla. Brodern söker sedan genom skogen för att finna hjälp. En hjälp som lyser med sin frånvaro då alla han möter utvecklar någon slags mordiskhet och är fullt upptagna av att brottas med egna problem.

Varje människa han träffar har sina egna minuter i rampljuset och emellanåt glömmer man bort vad det faktiskt började med. Detta medför att Rabies saknar huvudroller, vilket känns något ovanligt, men det är ingenting som stör helheten. Det verkar snarare till att hålla intresset uppe. Skogen där syskonen befinner sig är en annan ovanlighet som ryms i denna film. Den känns inte på något sätt otäck eller hotfull. Det är en ljus, mjuk skog som får en att tänka på familjepicknickar och hundpromenader.

Rabies är Israels allra första skräckfilm. Att jag visste detta innan jag såg filmen medförde att jag inte hade en aning om vad jag skulle förvänta mig. Just denna avsaknad av förväntningar resulterade mycket möjligt i att jag tyckte filmen var bättre än vad jag annars hade tyckt. Däremot hade jag missat att filmen inte var en renodlad skräckfilm utan även tillhörde genren komedi. Hade jag vetat det tror jag Rabies hade upplevts ännu lite bättre. Nu fann jag mig ibland på gränsen till att börja skratta men höll igen eftersom jag försökte ta filmen på fullaste allvar, och då passar det sig inte att skratta när någon dör.

Mina förväntningar låg som sagt på noll innan jag tryckte på play, men allt eftersom filmen rullade så hopade förväntningarna sig. Ett stort plus med Rabies är att mer eller mindre allt man tror ska hända faktiskt inte händer. I alla fall inte på det sättet man skulle gissa. Och dessutom använder regissörerna sig av överraskningsmomenten på ett helt annat sätt än vad jag som en inbiten skräckfilmsfantast är van vid. Filmens namn är i sig ett överraskningsmoment. Det är inte mycket, om något överhuvudtaget, som får en att tänka på rabies. Ett av symtomen hos människor är visserligen raserianfall, så det skulle kunna vara det namnet syftar på. En bakgrundshistoria om en möjlig rabiesepidemi hade varit önskvärt för att kunna förstå handlingen, som nu verkar lysa helt med sin frånvaro.

Aharon Keshales och Navot Papushado har både författat och regisserat och detta är deras allra första film. Kanske detta lyser igenom på vissa ställen där det känns som att det saknas något väsentligt, till exempel vad gäller handlingen. Det känns ibland lite frustrerande, men gör ändå inte så mycket som man kan tro. Första halvtimmen försöker man hitta en story, men sen accepterar man mer eller mindre omedvetet att det inte finns någon. Våldsscenerna är nästan (minns att jag säger nästan) uteslutande verklighetstrogna, vilket känns upplyftande på något sätt. Vilken genre man än kollar på är man ganska van vid att karaktärerna tål hur mycket stryk som helst.

Rabies är absolut sevärd. Men för att du ska kunna uppfatta filmen som mer än bra måste du minnas att det inte är en skräckfilm, utan en skräckkomedi. Och försök inte att se en sammanhållen historia. Det kommer bara bli ett onödigt frustrationsmoment.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Rabies, reviewed by Hilda Wall on 2013-01-29T07:00:24+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Hilda Wall

Hilda Wall

Tycker att den ultimata myskvällen absolut ska innehålla en film. Gärna skräck eller komedi men uppskattar det mesta. Har sett otaliga riktigt dåliga filmer då jag aldrig stänger av innan eftertexten. Håller alltid hoppet uppe in i det sista om att filmen i fråga på något magiskt sätt ska gå från värdelös till underbar, vilket tyvärr händer allt för sällan. Vad gäller tv är jag otroligt svag för amerikanska dramaserier och har slaviskt följt alltför många.
Hilda Wall

Latest posts by Hilda Wall (see all)

Publicerad den 29 januari, 2013

1 kommentar

Kommentera