Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Rocky – The Undisputed Collection

Tanken var att jag skulle se en film om dagen. Jag misslyckades. När första filmen var slut ville jag fortsätta omedelbart. Jag fastnade och det slutade med att jag såg alla sex filmerna i boxen över en helg. Det innebär givetvis att jag blev underhållen. Jag tror det är svårt att ha tråkigt när man tittar på filmerna om boxaren Rocky Balboa. Men som åttiotalsbarn har jag alltid trott att filmerna var för vuxna och inte familjefilmer.

Rocky01

Rocky (Sylvester Stallone) är nog den mest endimensionella karaktären jag någonsin sett i en film. Han är undantaget från det där man brukar säga om att även solen har fläckar. Rocky har inte en enda fläck. Hans dumhet uppvägs av hans stora hjärta. Inte ens när han jobbar för en gangster i första filmen får vi se honom göra någonting tvivelaktigt. Han ska vara allas hjälte och är vän med alla han möter. Sylvester Stallone har verkligen ingen jantelag i sig. Som regissör bakom fyra av filmerna och författare till samtliga visar han inte någon blygsamhet alls. Hans fantasi har varken haft gränser eller skam när han hittat på olika scenarier där han och hans karaktär avgudas. Hundratals barn springer efter honom på gatorna när han tränar och till och med ryssarna börjar heja på jänkaren när han under det rådande kalla kriget möter Ivan Drago (Dolph Lundgren, Direct Contact) från Sovjetunionen.

rocky04

”Låt dem aldrig få se dig skaka, låt dem aldrig få se dig svag”, sjunger Thåström. Det verkar vara detta som varit Stallones mål med Rocky. Om jag anstränger mig för att hitta en mörkare sida eller en svaghet hos honom framkommer den främst i första och femte filmen som John G. Avildsen regisserat (dra era egna slutsatser; jag gör det) och några gånger även i Rocky II. Det finns någonting som liknar riktiga känslor i dessa filmer. När Rocky tittar på sitt barndomsfoto och jämför med sin spegelbild, när han erkänner att han blivit sårad efter en presskonferens eller när han känner sig allmänt korkad, bryr man sig som tittare verkligen om honom. I Rocky V får vi faktiskt bli lite arga på honom också när han inte ser sin sons behov. Sonen spelas av Stallones riktiga son och jag kan tänka mig att pappa Stallone medvetet skrivit ett manus där Rocky fick stå tillbaka en aning för att junior skulle få mer utrymme i filmen. Viljan att ha med sin son i filmen var bevisligen så stor att Rocky Jr. går från att vara en pojke i åttaårsåldern i Rocky IV när Rocky reser till Ryssland till en pojke på 12-13 år när pappa kommer hem från resan i nästa film. Men det blir aldrig någon allvarlig, eller ens intressant, konflikt mellan far och son. Efter en kort revolt som innebär ett fult örhänge och smygrökning blir de givetvis vänner igen.

rocky09

Det ska inte finnas någon tvekan om vem publiken hejar på när Rocky ska boxas i slutet av varje film. Det har inte ens räckt med Rockys egen godhet. För att alla tittare ska vara säkra på vem som bör vinna matchen har hans motståndare förenklats till karikatyrer av antagonister. De är rika svin som alltid har ett övertag mot Rocky på något sätt. Filmernas regel är att Rocky alltid måste befinna sig i underläge och om han i någon film skulle ha ett ekonomiskt övertag konstrueras en anledning till att han ska träna inför matchen under mer primitiva omständigheter medan motståndaren omges av dyr utrustning och män i kostymer. Dessa olika träningsmetoder korsklipps sedan i ett montage som ofta slutar med att Rocky reser händerna upp i luften hoppar runt. I Rocky IV, den sämsta filmen i serien, verkar Stallone inte ens ha försökt skriva ett manus om Rocky utan drygar ut speltiden mellan de våldsamma matcherna med montage där Stallone och Dolph Lundgren visar musklerna. Jag tror inte det är en överdrift, snarare tvärtom, om jag påstår att 15 minuter av filmen är montage och klipp från de tidigare filmerna.

rocky08

Som jag skrev inledningsvis trodde jag att Rocky-filmerna var för vuxna. Inte för att handlingen skulle vara svår utan för att de skulle vara så våldsamma. Men jag reagerade över bristen på svordomar i första filmen. Ett fuck eller två är ju nästan standard i filmer som utspelar sig i arbetarmiljö. Alla filmerna har fått samma åldergräns i USA som exempelvis Star Wars-filmerna har fått: PG. Numera bestämmer man redan när regissörens kontrakt skrivs att filmen ska ha en viss åldersgräns. Jag vet inte hur länge bolagen har arbetat på det sättet men i Rocky III och Rocky IV ligger det en hinna av tillrättalagt åldersgränstänkande över filmerna. Boxningen har inte den råhet som den haft tidigare och blodutgjutelsen är inte mycket större än i en James Bond-film. Inställningen hos amerikanska MPAA (som bestämmer åldergränserna) verkar vara ”visa gärna våld, men inte resultatet av våld”.

rocky07

Givetvis blir det lite spruckna ansikten i slutet av matcherna. Inledningsvis är det dock väldigt rena ansikten i början av tredje och fjärde filmens matcher. När Rocky möter Clubber Lang (Mr. T) i Rocky III går Rocky ut hårt och dominerar i första ronden, men man ser inte en skråma i motståndarens ansikte. Lang ger igen när andra ronden börjar och Rocky blir omedelbart blodig. Samma situation uppstår när Rockys förre motståndare, nu tränare och vän, Apollo Creed (Carl Weathers, Rovdjuret) möter Drago i Rocky IV. Trots alla slag Drago får ser man inte en enda bloddroppe förrän vi sett blod i Creeds ansikte. Detta tror jag dock inte är på grund av åldersgränsanpassning utan ännu ett resultat av att inte protagonisten under några omständigheter får framstå som råbarkad utan anledning. Men om vi har sett antagonisten bete sig hemskt tidigare kan man rättfärdiga det besinningslösa våldet. Samma idiotiska tankesätt har resulterat i att Greedo skjuter mot Han Solo innan han själv blir skjuten i Star Wars sedan de nya versionerna av originaltrilogin släpptes 1997.

Rocky02

Det är sorgligt att Stallone slarvade bort Rocky som han gjorde. Originalfilmen hade jag sett en gång tidigare och tyckte mer om den nu. Den heter Rocky, men bäste vännen Paulie (Burt Young) och den blivande hustrun Adrian (Talia Shire från Gudfadern-trilogin) är riktiga karaktärer och viktiga ingredienser som hjälper till att göra filmen till någonting mer än en film om Rocky. Det klaffar på alla områden och känns äkta trots den sagoliknande superhjälten Rocky. Rocky II är på många sätt en kopia av den första filmen och ett försök att upprepa succén. Båda filmerna inleds med några minuters boxning och följs upp av en timmes drama. Efter ungefär 60 minuter följer 40 minuters träning och filmerna avrundas med en match på ungefär 20 minuter. Till och med motståndaren är densamma. Men redan i den andra filmen kretsar handlingen ännu mer kring Rocky. Paulie och Adrian finns där som ett hjälpmedel för Rockys historia och börjar cementera rollen som clown respektive duktig fru som de ska ha i senare filmer. När Adrian börjar jobba i djuraffären igen är det för att Rocky ska känna sig omanlig och bli motiverad att möta Creed igen och hennes sjukhusvistelse är bara ännu ett sätt att visa vilken god människa Rocky är som vakar över sin fru i stället för att träna inför matchen.

rocky05

Men det är i Rocky III och IV som filmerna bara blir en uppvisning av muskler och boxning. Det räckte inte med en match i filmerna längre och trots kortare speltid var antalet minuter som ägnades åt Rockys träning och matcher allt fler. Det blir tjatigt och enformigt. I Rocky V läggs det större fokus på dramat igen och jag tycker det var modigt att Stallone vågade göra någonting annorlunda. Det bryter från de förra filmernas slentrianaction att se honom som tränare och hur han hanterar sveket som det innebär. Men jag hade hellre sett att ett sidofokus legat på hustrun Adrian än sonen.

rocky11

Sagan avslutas i Rocky Balboa 30 år efter den första filmen. I den finns det faktiskt en antagonist som inte är helt okomplicerad. Boxningen, denna smaklösa underhållning som räknas som sport, är i ännu större utsträckning än tidigare i händerna på affärsmän och Rockys motståndare Mason Dixon (Antonio Tarver) är ett offer för industrin. Han väcker mina sympatier och eftersom jag blivit förvarnad av både barn och vuxna att Rocky Balboa var en film man gråter till var jag beredd på att vad som helst kunde hända. Jag var upplagd för tragik och blev väldigt besviken. Stallone vill bevisligen inte visa någon yttre svaghet hos Rocky när han regisserar själv. Så länge man gömmer sin bräcklighet blir man avgudad.

rocky10

Trots att denna Blu-raybox omfattar alla sex filmerna är det i stort sett endast första och sista filmen som har något extramaterial. Materialet på den sjunde discen verkar vara hämtat från någon tidigare utgåva av Rocky och handlar således nästan uteslutande om filmen från 1976. Jag är inte tillräckligt intresserad för att titta på varenda minut av discen, men det mesta har jag tittat på, mer eller mindre koncentrerad. Det är faktiskt ganska intressant även om man inte tillhör den mest hängivna beundrarskaran. Kanske det är just en nytillkommen tittare som jag som finner det mest intressant. Om man älskat Rocky sedan barnsben har man troligen hört många av historierna förr. Förutom den tredelade dokumentären In the Ring fastnade jag även för ”videokommentarerna” (han pratar med kameran i knappt 30 minuter) med Stallone som verkar vara inspelade 2001. Han pratar om Rocky med sådan värme att det är omöjligt att inte tycka om honom. Han diskuterar även hur Rocky var menat att vara en motvikt till antihjältarna som härjade på vita duken på 70-talet, men att det inte var menat så från början. Det är just denna motvikt som jag menar tippade över alldeles för långt i de följande filmerna. En annan höjdpunkt i extramaterialet är Then and Now with Garrett Brown där fotografen som precis uppfunnit steadicam-tekniken berättar om det nyskapande fotot i Rocky.

rocky03

Stallone och de andra diskuterar knappt uppföljarna alls. Jag hade gärna hört Stallone berätta vad han hade för syfte med filmerna, hur han såg på sin roll som regissör och om han själv tyckte att det var värdiga uppföljare till den första filmen. Rocky Balboa-discen verkar ha samma extramaterial som fanns med filmen när den släpptes första gången. Där påpekar Stallone att han inte var nöjd med Rocky V, men annars är det unken nostalgi och det sedvanlig ryggdunkeriet som präglar extramaterialet på sjätte discen och är ingenting jag kan rekommendera någon att lägga ner tid på. Rocky och Rocky Balboa har även kommentarspår, men dessa har jag ej lyssnat på.

Även i HD-överföringen har de fyra mellanfilmerna behandlats som några skamliga oäktingar. Då och då dyker lite smuts upp i bilden och arbetet med dem känns inte lika omsorgsfullt som i Rocky. Som Rocky-nybörjare har jag dock inte studerat bilden närmare utan mer koncentrerat mig på filmernas innehåll.

rocky06

Men möjligt undantag för första filmen är Rocky-filmerna lättsam feelgood-underhållning med en ganska bitter eftersmak. Våldets konsekvenser lyser med sin frånvaro och i stället för att kretsa kring att Rockys längtan efter att boxas sönder och samman för att visa att han kan resa sig upp igen är absurd, avslutas filmserien med amerikanskt myndighetsförakt. Myndigheterna ska inte få hindra Rocky från att skada sig om det är hans dröm, The American Dream.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (2 votes cast)
Rocky - The Undisputed Collection, reviewed by Mattias Berg on 2013-10-13T12:00:45+00:00 rating 2.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 13 oktober, 2013

1 kommentar

Kommentera
  • Dr. Müllweiser säger...
    20 oktober, 2013 - 21:21

    Rocky III och Rocky IV är utan tvekan de bästa filmerna i serien! Stallone utvecklade serien så att dessa blev lika med definitionen av hur riktigt bra sportfilmer skall göras.

    Rocky I och Rocky II är alldeles för mycket drama om en looser och faktiskt väldigt lite boxning. Rocky V kan man lika gärna hoppa över när man går igenom boxen. Rocky Balboa ligger i nivå med I & II och jag blev mycket positivt överraskad av att filmen var så pass bra.