Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Sådan far, sådan son

like_father_like_son 03

Tänk dig att du skulle få reda på att ditt barn blev förväxlat efter födseln. Barnet har hunnit bli sex år. Vad skulle du göra? Leva vidare som om ingenting hänt? Byta barn med ditt barns fosterföräldrar? Eller kanske till och med kämpa för att få vårdnaden om båda barnen?

Ryotas första reaktion är att skylla på sin fru. Hur kunde hon inte se att det inte var deras barn? Förväxlingen ger även Ryota en förklaring till varför pojken de kallat deras son är så olik honom. Det har ju inte blivit en vinnarskalle av pojken direkt.

like_father_like_son 02

De två familjerna som uppfostrat varandras barn tillhör olika klasser. Ryota är arkitekt och har inte haft så mycket tid för familjen. Hans biologiska son har uppfostrats i ett arbetarhem med mycket glädje, uppmuntran och värme. När familjerna möts ser Ryota att hans biologiska son är den ledare som han skulle vilja ha till son. Men han frågar sig inte hur mycket hans egen frånvaro kan ha påverkat pojken. Hans utgångspunkt verkar vara släktens fortlevnad. Han ser inte vikten av kärleken som uppstår i en familj och ser sitt barn som ett projekt som ska bedömas och utvärderas. Det är inte lätt att tycka om honom.

Efter Sådan far, sådan son suddas eventuellt tvivel ut. Hirokazu Koreeda (eller Kore-eda, men på Filmfenix valde vi att gå på IMDb:s stavning) är en ny favoritregissör. Här tydliggör han många av de spåren jag såg av grubblerier kring arv och miljö som fanns i Still Walking. Detta är hans bästa film vid sidan om Barnen som inte fanns. Om det varit en amerikansk film hade den garanterat blivit en Oscarsvinnare. Det hade inte förvånat mig om det görs en amerikansk remake av den. Jag hoppas att den svenska biopubliken ger den en chans. Det är den sannerligen värd.

like_father_like_son

Eftersom jag aldrig har blivit förälder känner jag ibland att jag missar någon dimension i filmer som handlar om föräldrar och barn. Jag kan bara föreställa mig hur det egentligen känns att förlora ett barn eller glädjen av att få ett. Jag är inte gjord av sten och dras in i den typen av filmer ändå, men oftast är det barnet jag identifierar mig med eftersom barnrollen i en familj är någonting jag har erfarenhet av. När jag och min barnlösa vän lämnade biografen kände vi att Sådan far, sådan son öppnat en dörr som gav oss en ny inblick i föräldraskapet. Vi kände att vi släppts in i ett rum med känslor som endast föräldrar är förmögna till. Sådana inblickar ska man inte missa.

Mina invändningar är få och dessa beror nog mest på mina förväntningar av filmen. Den fokuserar nästan uteslutande på Ryota och trots att de övriga tre föräldrarna är väl utvecklade karaktärer är de passiva i Ryotas berättelse. Jag får ofta känslan av att alla beslut ligger hos Ryota och att de andra inte har någonting att säga till om. Men denna invändning beror på att jag inte förväntade mig fokusering på endast en karaktär. Filmen har redan efter några timmar börjat falla på plats i min oflexibla hjärna och känns logiskt. Det är trots allt Ryota som måste lära sig någonting i filmen och detta måste han göra själv. Barnskådespeleriet är inte lika klockrent som det var i Koreedas förra film I Wish eller Barnen som inte fanns. Fokus har legat på de vuxna skådespelarna den här gången.

like_father_like_son 04

Min hjärtlösa vän blev inte lika tagen som jag av filmen och åt lakrits i stället för att torka tårarna. Han hade nog föredragit en mer stiliserad och konstnärlig film. Men om du vill ha ett rakt berättat drama som griper tag i tittaren från första bildrutan är Sådan far, sådan son filmen för dig. Avslutningsvis måste man vara tacksam för att att Koreeda använde Bachs vackra aria ur Goldbergvariationerna i filmen. Nu behöver man inte ha de groteska scenerna ur När lammen tystnar på näthinnan när man lyssnar på den.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.7/5 (3 votes cast)
Sådan far, sådan son, reviewed by Mattias Berg on 2014-02-23T07:00:45+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 23 februari, 2014