Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Safe
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (4 votes cast)

Safe

När Jason Statham, för vem vet vilken gång i ordningen, går in i rollen som hård snubbe ensam mot en värld av fiender så blir det komiskt, på gränsen till löjligt att titeln på filmen är Safe.

Okej, vi har alltså Jason Statham. Denna man, tunnhårig och rakad för att ge det tunna håret en actioneffekt, som i rollen som Luke blir skjuten och bortglömd, för att sedan stiga tillbaka och röja järnet. Och nej, det är inte en variant på The Crow vi pratar om här (läs ”skriver”, läs också The Crow = ”Man dör och kommer tillbaka för att hämnas”) utan det är en vanlig hämndhistoria med inslag av en liten flicka som bär på en mäktig hemlighet. Som så många gånger förr när det gäller mäktiga hemligheter är det någon som är ute efter den. I detta fall onda kineser och ryska gangsters ihop med lite snutar som glömt brickan hemma, men som självklart aldrig lämnar huset utan ett vapen. En salig blandning med ett manus som inte direkt andas och med ett tempo som kanske inte är Crank-impulsivt, men som rör sig i samma universum.

Det undertecknad vill komma fram till är att Statham gör samma film om och om igen. Ibland lyckas det väl och ibland mindre väl. Egentligen gör han inget annorlunda än många av hans kollegor, men det blir så tydligt att Statham har hamnat i ensam-mot-alla-facket. Till och med Tom Cruise minspel är mer varierat än Stathams karriär just nu. Dock ska jag inte snöa in djupare och du som känner att Stathams tidigare filmer tilltalar dig kommer knappast att bli lika nöjd som när du såg The Transporter för första gången och det krävs att du är ett sant fan på gränsen till religiös när det kommer till Statham för att inte deppa ihop totalt efter Safe.

 

Ett problem med Safe är att den aldrig engagerar på riktigt. Här har vi en hårdsnäll snubbe som blivit blåst av dem han satt ett visst förtroende till och som därför hämnas och på vägen möter han den lilla flickan med den mäktiga hemligheten, men att någon gång under filmen känna att det faktiskt spelar roll, nja det är att dra det hela för långt. Safe har helt enkelt inte kapaciteten att faktiskt spela roll och det gör också att den snabbt faller ur minnet och faktiskt inte ens räcker upp handen och ber om konstgjord andning. Som om filmen vet att det är kört. Statham har fått sina pengar för länge sedan och springer mot nya rullar och kvar finns en film som knappast någonsin kommer att göra ett nytt försök att verka viktig.

Regissören och manusförfattaren Boaz Yakin har skapat en värld där den lilla flickan skulle kunna engagera, men inte heller hon med sin stora kunskap är särskilt lätt att ta till sig. Hon får en sköld framför sig som verkar hindra henne från att visa riktiga känslor och det är ett problem som många barnskådespelare dras med, men som när skölden läggs ner kan skapa magi. Här blir det bara ett i mängden lagom bra skådespeleri från ett barn. Hon är dock inte ensam om att framstå som lite stel och stereotyp. James Hong, som antagligen står på någon lista över asiatiska skådespelare som ska kontaktas när en ond asiat ska porträtteras gör samma sak som han gjort 100 gånger innan. Det blir slentrianmässigt, inte dåligt, men ack så trist.

Nja, den här historien om hämnd och hård action blir en ganska mesig sak till sist och Statham gör ingenting för att ändra på det. Inte ens ett försök. Till och med omslaget är som om det kopierats från ett annat sammanhang. Hans motspelare gör standard porträtt av standardskurkar och barnet som nästan delar huvudroll med Statham är inte så bra som filmen skulle behövt.

Safe är en säker film för Statham rent inkomstmässigt. Du, som jag, glömmer den snart, men kommer även nästa gång vi ser ett omslag med Statham, en pistol och ett bistert ansikte ropa högt till våra vänner och bekanta ”Men va fan, nu får jag Déjà vu igen”

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.3/5 (4 votes cast)
Safe, reviewed by Mikael Maad on 2012-12-26T12:00:52+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Mikael Maad

Publicerad den 26 december, 2012