Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Sherlock Holmes sista fall
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Sherlock Holmes sista fall

Även om brottslösande i litteraturen förekom mycket tidigt brukar Edgar Allen Poe anses vara deckargenrens grundare. Hans fiktiva karaktär C. Auguste Dupin kan anses vara den första litterära detektiven. Mest känd av litteraturens detektiver är nog tveklöst Sherlock Holmes. Här får vi ta del av hans sista fall.

Sherlock Holmes är berömd över hela världen. Ryktet om hans förmåga att lösa fall genom att dra slutsatser från observationer har gjort honom till en berömdhet. Det finns dock en baksida. Holmes är sedan många år missbrukar av kokain och nu har missbruket tagit över helt och Holmes lider av kraftiga effekter från det massiva drogintaget och hans vardag är helt förgiftad av att sätta dit den diaboliske professor Moriarty. Holmes närmaste vän och nedtecknare av Holmes livshistoria, Dr. Watson, ser sig nödd och tvungen att få Holmes till en drogavvänjningsklinik i Wien. Kliniken drivs av en kontroversiell doktor vid namn Sigismund Freud. Freud tar Holmes genom abstinensen. Lagom när Holmes börjar bli återställd kommer en annan av Dr. Freuds patienter plötsligt in med ett återfall, som Holmes genast avvisar som frivilligt. Patienten som är en känd primadonna (Vanessa Redgrave) har blivit tvingad att ta kokain. Detta får Holmes att, trots sin motvilja att lösa något mer kriminalfall, bege sig ut på jakt efter den skyldige.

Sherlock Holmes är på något sätt urprototypen för en detektiv. Det fanns givetvis förlagor (mest tydligt Poes Dupin), men Holmes är den som fått mest genomslag. Med ett övermänskligt intellekt, en observationsförmåga som ser detaljer på minsta nivå och dessutom förmågan att kombinera detta med en slutledningsförmåga som gör att allt verkar helt uppenbart när Holmes själv beskriver hur han kommit fram till sina slutsatser. Holmes har vissa tydliga kännetecken där kläderna, pipan och fiolspelade är några utmärkande drag. Ett annat utmärkande drag är att den gode Holmes är drogberoende. Morfin och kokain är de droger som den briljante detektiven föredrar, speciellt under perioder där hans intellekt inte blir utmanat av något klurigt fall. Ytterligare ett utmärkande drag för Sherlock Holmes är hans sidekick Dr. Watson. Watson är till skillnad från Holmes inte den briljanta hjärnan och i detta ligger lite av berättartekniken. Sherlock Holmes-historierna berättas nämligen genom Dr. Watsons ögon. Detta gör att läsaren/tittaren kan låta bli att uppenbart bli upplyst om detaljer som Holmes ser eftersom den mindre observante (och intelligente) Watson är den som egentligen berättar historien. Härigenom blir Holmes genialitet ännu tydligare.

Denna film behandlar Holmes sista fall enligt den svenska titeln. Den engelskspråkiga titeln är The Seven-Per-Cent Solution, vilket anspelar på den koncentration av kokain som finns i de små flaskor med narkotika som Holmes injicerar så flitigt på sin kammare, medan tankarna på Moriarty förmörkar hans sinne. Professor Moriarty är också med i denna film. Holmes ärkefiende som här visar en helt ny och annan sida. Under Dr. Freuds behandling får vi dessutom reda på hur fejden mellan Holmes och Moriarty verkligen började och varför Holmes hatar denne Moriarty till den milda grad som han gör.

Holmes har givetvis en central roll i denna film, men det som kanske utmärker den jämfört med andra Holmes-produktioner, är att Watson har en mer framskjuten roll. Det beror givetvis delvis på att Holmes är ur slag på grund av drogande och abstinens. Delvis är det förmodligen också ett sätt att förbereda oss på att Holmes håller på att dra sig tillbaka för gott. Men jag kan ändå inte låta bli att tro att det till en viss del också beror på Robert Duvalls fina tolkning av rollen. Han äger alla scener där han är med, och det är även hans nuna som pryder omslaget, med Sherlock Holmes enbart i profil i bakgrunden. Även om Holmes i sitt vansinniga och drognedgjorda utförande gestaltas väl av Nicol Williamson, och flera av de övriga rollerna är besatta av stora skådespelare som Vannesa Redgrave och Laurence Olivier, är det Duvall som briljerar.

Filmen är från 1976 och det finns nyare filmer om Sherlock Holmes. Det är nog som så att de flesta i dag förmodligen förknippar Holmes med Robert Downey Jr.s Holmes som mer liknar ”James Bond goes to the 19th century”. Detta är dock klassiskt och helt utan CGI-effekter. I en av de mer dramatiska scenerna släpps ett antal hästar lösa för att döda den dynamiska trion Holmes-Watson-Freud. Här kan man tydligt se svartklädda människor som springer bakom de ”lösspringande hästarna”, men å andra sidan slipper vi en orgie i datorgenererade specialeffekter. Bilden är så bra som man kan begära och även om färgerna inte direkt briljerar är det fullt dugligt.

Sherlock Holmes är en klassiker och detta är en sevärd film och om man inte förväntar sig en CGI-dopad aktiondeckare. Robert Duvall gör en stabil insats och Holmes är alltid Holmes. Hur Freud hamnade i det hela vet jag inte, men det gör inte så mycket. Trots den allvarliga ytan finns här hela tiden inslag av humor.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Sherlock Holmes sista fall, reviewed by Joakim Helmbrant on 2012-10-20T07:00:05+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).
Joakim Helmbrant

Latest posts by Joakim Helmbrant (see all)

Publicerad den 20 oktober, 2012