Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Shogun

TV-Serien Shogun var otroligt populär när den kom under det tidiga 80-talet. Nu har den kommit på Blu-ray med mängder av extramaterial. Såg du den när det begav sig och funderar på en liten nostalgi-tripp? Eller är du nyfiken på den där klassiska serien från 80-talet? Oavsett vem du är av dessa två kan denna recension värd att läsa.

78372-1440x1070crop0

Ett holländskt fartyg har tagit sig igenom Magellans sund och över Stilla Havet när det råkar ut för en storm som riskerar att sänka skeppet och besättningen sliter för att överleva. Skeppets engelske lots John Blackthorne vaknar upp i ett japanskt hem och resten av besättningen hålls fångna av japanerna. De är i länsherren Toranagas våld. Besättningen är inte välkommen då England och Holland ligger i krig med portugiserna som har ensamrätt på handeln med Japan. John Blackthorne lyckas dock få Toranagas respekt och efter att han räddat livet på honom några gånger blir hans position allt starkare. Toranaga och en annan länsherre är snart i krig och John dras allt mer in i Japans politiska och militära intriger.

78375-1440x1070crop0

För många tittare kan det kanske bli ett kärt återseende att se denna TV-serie, för egen del så var detta första gången jag såg den och jag hade därför inga nostalgi-glasögon på mig. Shogun är en filmatisering av James Clavells roman med samma namn. Hur bra boken är vet jag inte men TV-serien har flera svaga sidor. Det som drar ner mest är den usla dramaturgin. Det blir liksom aldrig spännande i de dramatiska scenerna utan de spelas bara ut och jag känner mest ett ”Jaha” följt av ett starkt behov av att gäspa när det borde eller kunde ha varit bita-på-naglarna-scener. Ett bra exempel är när ett skepp är ute på havet i en storm och det gungar och sprutar vatten åt alla håll – men vattenytan är samtidigt rätt lugn. Skådespelarna med Richard Chamberlain (Törnfåglarna, Skyskrapan Brinner) i huvudrollen som lotsen John Blackthorne i spetsen gör oftast inte bort sig men heller inget som imponerar. Även om Chamberlain gör en tokdålig insats när han spelar galen och dansar runt. Toshirô Mifune (Drunken Angel, De Sju Samurajerna), John Rhys-Davies (Jakten på den Försvunna Skatten, Sagan om Ringen-filmerna) är två andra välkända skådespelare som har större roller men de kommer inte till sin rätt i denna platta berättelse.

78369-1440x1070crop0

När det gäller Blu-ray-utgåvan finns det flera frågetecken över kvalitén. Bilden lider av horizontella linjer som gör att det ser ut som om bilden är projicerad på en smalrandig tapet. Någon gång märktes också en ljus fläck som såg ut som pixelfel och en kort stund trodde jag att min TV hade fått fel på några pixlar men som tur var är det på filmen. Vid ett annat tillfälle var det en stor svart fläck som återkom ett par gånger i en scen. Dessa fel kanske härstammar från ursprungsmaterialet, men nästa sak jag är missnöjd med gör det inte. Den svenska textningen är helt enkelt katastrofal. För det första kommer den fram några sekunder för tidigt och den försvinner för tidigt, detta gäller särskilt då det är två rader text där varje rad är en replik. I dessa fall är texten borta sekunder innan andra repliken ens hinner sägas. Är det bara en rad med text är det ofta som den bara blinkar in och man hinner inte läsa den. För den som behöver textning är detta en katastrof. Jag har inga problem att förstå engelska men ibland är jag tvungen att dra ner ljudnivån för att min dotter ska nattas. Jag var tvungen att växla över till den engelska som inte heller den är perfekt men i alla fall lite bättre. Däremot var den engelska texten en på extramaterialet usel. Där blinkade bara textremsorna in ibland och då en alldeles för kort tid för att kunna läsas men mycket av dialogen textades inte alls. Det kändes nästan som en slumpgenerator skötte textningen och som ibland blinkade in en textremsa. Slarvigt av de ansvariga!

shogun-toshiro-mifune

När jag ändå raljerar på om textningen kan jag passa på att ta upp TV-seriens talade språk. Det talas både engelska och japanska serien igenom. Min uppskattning är att det talas japanska minst 30% av dialogen, kanske t.o.m. uppåt 40%. Den japanska dialogen textas aldrig. Ofta, men långt ifrån alltid, repeteras den på engelska av någon tolk-karaktär. Detta tyckte jag var rätt störande, framför allt när skådespelandet inte vägde upp och förmedlade budskapet. Jag hade gärna sett att det hade funnits ett val bland textningsalternativen av typen ”texta allt” eller ”texta endast japanska”, typ som i Snatch där man kunde välja att få Brad Pitts dialog textad. Som det är nu förstärker det känslan av den främmande japanen och visst det kan ha sin poäng så att vi som tittare förstår hur Richard Chamberlains rollfigur känner det. Samtidigt både förstår och pratar han allt mer japanska allt eftersom serien tuggar på. För oss tittare är dock japanskan lika obegriplig i slutet som i början av serien och för min del kändes det mer som att bilden av den brutale japanen och hans ociviliserade samhälle förstärktes. Den sista timmen på serien är också värd att nämna. Plötsligt blir berättandet lite mer forcerat och det känns nästan som om de ansvariga sett slutet närma sig och kommit på att ”Oj, vi måste ju få med det och det och det!”. Bland annat kommer den berättarröst som endast använts väldigt sparsamt tidigare i serien in rätt så ofta och ibland för att direkt översätta något som sagts på japanska något som aldrig gjordes under seriens första åtta timmar. En annan lustig sak är dialogen mellan Jack Blackthorne och hans japanska älskarinna. Den är på en lite mer Shakespear-engelska med ”thee”, ”art thou” och liknande och endast när de pratar gull-i-gull med varandra. Ett underligt berättarknep som mest känns fånigt

Det finns en positiv sak med denna utgåva och det är tillgången på extramaterial som är fantastiskt. Särskilt med tanke på att det är en standardutgåva och en över trettio år gammal TV-serie. Sammanlagt är det hela 23 mini-dokumentärer och featurettes. Flertalet behandlar TV-serien och olika aspekter av den som specialeffekter, boken, mottagandet och så vidare. Andra handlar om den japanska kulturen som geishan, te-ceremonin och samurajen. Det finns också ett kommentarspår från regissören Jerry London på några scener i seriens avslutande tredjedel. Gillar man serien är detta ett fantastiskt smörgåsbord att fördjupa sig i. Den allmänt nyfikne som vill veta mer om te-ceremonier med mera, bör dock gå till andra källor för det är inte så djuplodande.

Har du aldrig sett denna serie och därmed saknar nostalgi-faktorn tycker jag väl inte att det finns någon anledning för dig att se den. Är du redan ett fan av serien är det en annan sak – då kan det vara ett givet köp men ha i åtanke bildens kvalité och den usla textningen.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
Shogun, reviewed by Roney Lundell on 2014-02-17T07:00:51+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Latest posts by Roney Lundell (see all)

Publicerad den 17 februari, 2014

4 kommentarer

Kommentera
  • Dennis säger...
    17 februari, 2014 - 18:30

    Tack för recensionen… För mig är den nostalgi känsla på hög nivå. Varje sommar som barn gick denna på tv. Har dock inte sett den sedan dess.. Gissar att min nostalgi kommer att övergå i tragedi. Dock visste jag inte att den var ut på Bluray. Får införskaffa och se om jag ska upphöra den till Shogun eller ge den harakiri…

    • Dennis säger...
      17 februari, 2014 - 20:07
    • Roney säger...
      18 februari, 2014 - 00:02

      Ibland ska man leva med minnena, de kan lätt bli förstörda då saker inte åldrats med värdighet.

  • Chesterfield säger...
    19 februari, 2014 - 09:48

    Jag tyckte inte om att den här recensionen bekräftar vad jag har misstänkt ett tag, nämligen att Shogun inte nödvändigtvis håller. Vad är nästa heliga miniserie-ko från 80-talet du ska slakta? Rosens Broderskap? Bangkok Hilton? THE SINGING DETECTIVE? Nä, det här måste få ett slut.