Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Sixteen Candles
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Sixteen Candles

John Hughes regidebut hette Födelsedagen i Sverige på 80-talet men jag vet inte om man någonsin kallar den för det längre. Jag har alltid kallat den för Sixteen Candles. Det var i denna film från 1984 som Hughes inledde sitt arbete med Molly Ringwald som skulle leda till de kanske lite mer välkända Breakfast Club och Pretty in Pink.

Samanthas liv är ett helvete. Hennes familj glömmer bort hennes födelsedag eftersom hennes syster ska gifta sig, skolans nörd är kär i henne och skolans snygging vet inte vem hon är. Tror hon.

På sätt och vis kom jag i kontakt med John Hughes 80-talsfilmer ganska sent. När de var nya var jag barn och det var tack vare min storasysters val i videobutiken som jag såg Pretty in Pink och Some Kind of Wonderful redan då. Det är två filmer som jag fortfarande tycker mycket om och som för övrigt Hughes inte regisserade utan skrev manus till. När jag väl blev en del av tonårsmålgruppen för Hughes tidiga filmer var det tidigt 90-tal och punk och grunge hade tagit över mitt liv. De glassiga high school-filmerna var ingenting som intresserade mig. Men av en slump såg jag Fira med Ferris och Breakfast Club på TV och tyckte det fanns någonting finare och mer tänkvärt där än vad jag hade trott. Dessutom var och är Fira med Ferris så fruktansvärt rolig. John Hughes lyckades träffa en ton i sina filmer som gjorde att filmerna talade till mig just då även om kläderna och musiken i filmerna lika gärna hade kunnat vara 50 år gamla som 5 år. Skulle hans filmer fungera på tonåringar 2013? Jag tror faktiskt det.

Sixteen Candles då? Jodå. Jag minns att jag hyrde den och tyckte den var rolig men så mycket allvar finns inte i den. Om man nu inte tycker det är ett allvarligt problem att familjen glömmer bort en födelsedag. Det är svårt att bry sig. Jag kommer bara att tänka på ett avsnitt av The Osbournes där Kelly Osbourne ragglade runt full och skrek ”but it’s MY birthday” när hon inte fick som hon ville. Om man ska se Sixteen Candles ska man göra det för humorns skull. Det tar ett tag innan den kommer igång på allvar men desto längre in i filmen man kommer desto mer utflippad blir den och därmed även roligare.

Det är inte direkt en politiskt korrekt film. Det ganska tveksamma samlaget i slutet av filmen hade med stor sannolikhet klassats som övergrepp i dag. Gedde Watanabe som spelar Long Duk Dong gör knappast en insats för det kinesiska folket utan spelar kanske den värsta stereotypen jag sett på film (men han är ganska rolig). Och jag tror inte att hjältinnan i en tonårsfilm hade kallat skolans nörd för bög 2013. Det är samtidigt ganska befriande med en film som så totalt saknar moral och endast består av egoistiska tonåringar.

Det svagaste i filmen är tråkigt nog Molly Ringwald vilket blir en ordentlig brist eftersom det är henne det handlar om. Molly Ringwald har ju aldrig varit någon Meryl Streep direkt men med tiden blev hennes skådespeleri och tack och lov bättre än så här. Kanske det är scenerna när hon talar med sig själv som färgar mitt intryck av alla hennes övriga scener. Det enda syftet med hennes små monologer är att berätta hur hon känner trots att man redan förstått det. Tänk er om Matthew Broderick i Fira med Ferris inte hade vänt sig mot kameran när han hade sina monologer utan pratat för sig själv, ungefär så konstlad känns Ringwald genom hela filmen.

Som tur är har Hughes proppat Sixteen Candles full med andra karaktärer som det är enkelt att hata och älska. Anthony MIchael Hall i rollen som nördarnas ledare är så charmig att det är omöjligt att inte älska honom. Alla hans spattiga rörelser och hans ansikte när han vill vara förförisk eller verka överlägsen är ljuvliga att beskåda. Det kanske inte är så subtilt men han spelar en tonåring och i den åldern är man inte det. Andra fina insatser gör Blanche Baker i rollen som Samanthas självupptagna storasyster och Haviland Morris som skolans populäraste tjej. Även John Cusack har en liten roll i Sixteen Candles och gör ett av sina första skådespelarjobb.

Sixteen Candles lyckas vara roligare är någonsin. Kanske det är för att denna Blu-ray-utgåva har så fin bild och allting som pågår i periferin syns bättre än någonsin om man kombinerar discen med en 60″-skärm. Det känns inte som att Hughes lämnade så mycket åt slumpen utan allting i bilden har ett syfte. Klart han ville att vi skulle se att det är en Talking Head-kassett som förstörs i bandspelaren. Om man redan vet om att man gillar Sixteen Candles kan man med gott samvete unna sig den här utgåvan (även om den saknar extramaterial) och om man missat filmen tror jag det är en film man kan uppskatta utan någon större ansträngning oavsett ålder och kön.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Sixteen Candles, reviewed by Mattias Berg on 2013-01-23T07:00:13+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 23 januari, 2013