Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Snabba Cash – Livet deluxe

Snabba Cash III Tre Vänner Produktions AB

Snabba Cash – Livet deluxe är den tredje och avslutande delen i filmatiseringen av Jens Lapidius storsäljande böcker om Stockholms undre värld. Vad som började ganska lovande med Snabba Cash (2010) tappar tyvärr i kvalitet för varje del och trilogin avslutas inte på ett värdigt sätt.

De tre filmerna har alla olika regissörer och en blandning av olika manusförfattare. Efter att ha sett alla tre filmer med relativt kort mellanrum framstår det som att Daniel Espinosa som regisserade den första filmen, är den enda som egentligen hade något vettigt material att jobba med. Snabba Cash II regisserades av Babak Najafi som före det hade regisserat Guldbaggebelönade dramat Sebbe. Filmen är i sig intressant ur den aspekten att den har en extrem framåtrörelse i berättandet, något som åstadkomms genom att man parallellklipper tre olika karaktärers berättelser kontinuerligt fram till slutet. Det är intensiva 99 minuter, som fungerar okej i direkt koppling till första filmen, men som skulle ha svårt att stå på egna ben. Skådespelarna gör bra ifrån sig, men jag har svårt att bli engagerad. Kanske gör tempot att jag inte hinner? Snabba Cash – Livet deluxe är regisserad av Jens Jonsson. Jonssons långfilmsdebut Ping-pongkingen vann pris för bästa film på Sundancefestivalen 2008. Ett egensinnigt drama om två bröder som växer upp i Norrbotten. Steget till Stockholms undre värld kan tyckas vara väl långt – vilket det också visar sig vara, för Livet Deluxe är en riktig soppa. Ett tag funderade jag på om regissör Jonsson bara antog jobbet för att räcka ett långt jävla finger till en genre som han alls inte är intresserad av och att filmen istället är en lång ironisk konstinstallation där den ena dumheten efter den andra skulle eskaleras till den punkt att han fick lämna filmen.

Snabba Cash III Tre Vänner Produktions AB
Filmens första halvtimma är bland det mest ostrukturerade svammel jag sett och jag får anstränga mig för att inte stänga av. Mahmoud (Fares Fares) och Mrado (Dragomir Mrsic) är inte längre med på banan och J.W befinner sig utomlands. Istället ligger fokus på ständige överlevaren Jorge som tar på sig läsglasögonen och planerar för en sista stöt, samtidigt som det pyr i serbiske maffiabossen Radovans led. Genom en gammal vän kommer Jorge i kontakt med ”finnen”. Finnen har insiderinformation kring en värdedepå som hanterar stora summor pengar och han erbjuder Jorge och hans vänner att utföra stöten mot procent på bytet. Radovans dotter Nadja börjar få nog av livet i en gangsterfamilj och bråkar med sin far om framtiden, ända tills han blir utsatt för ett attentat. Ett mordförsök var det enda som behövdes för att föra dem samman. Den tidigare så skoningslöse Radovan visar plötsligt en mänskligare sida, vilket inte uppskattas av hans underhuggare. Att Radovan utan större eftertanke låter en utböling flytta hem till familjen är kanske inte heller så genomtänkt.

I andra änden av stan, i andra änden av den kriminella hierarkin börjar mästerrånaren Jorge dra upp riktlinjerna; inga droger, inget festande och inga brudar är tillåtna för grabbarna i gruppen, låg profil är det som gäller. Vilket naturligtvis betyder att man skall bete sig tvärt om.

Jag är säker på att alla inblandade i Livet deluxe gjorde sitt yttersta för att göra en bra film (bortsett från Jonssons eventuella konstkupp), från producenter ned till minsta statist, men det betyder inte att det här var ok. Bara för att du gjort ditt bästa på examensprovet, så får du inte ett högt betyg om du inte har några rätt. Jag blir väldigt bekymrad när jag ser omslaget på min recensions-dvd som är fyllt av höga betyg och hyllande citat. Tycker Sveriges ledande recensenter att det här är bra? Själv satt jag med skämskudden i högsta hugg genom hela filmen. Att sno ihop en story med hjälp av amerikanska gangsterklicheér stulna rakt av från filmer som Gudfadern, Scarface och Heat duger faktiskt inte. Jag läser igenom Lapidus serieroman Gängkrig 145 (2009), som i och för sig känns ganska aktuell idag med tanke på de skjutningar mellan kriminella som numera verkar ske mer eller mindre varje vecka på öppen gata, samtidigt som jag ser ett författarskap som saknar egna ideér. Det är klipp och klistra och låna lite här och lite där, kryddat med den lingo som Lapidus snappat upp i sitt yrke som advokat. Det fungerade till en film, men inte till tre.
Snabba Cash III inspelat i Los Angeles. Foto: Thomas Engström

Den enda som kommer undan med hedern i behåll från Livet deluxe, är Matias Varela i rollen som Jorge, men inte ens hans skådespeleri kan lyfta filmen från ett bottenbetyg. Kinnamans JW slutade egentligen vara intressant i och med första filmen och ihopknytandet av hans historia känns bara tröttsamt överkonstruerat. Jag vet inte vad som hände med annars så kompetente Dejan Cukic, men hans Radovan funkar inte alls lika bra som i de två första filmerna och skådespeleriet är ”all over the place”. Mest otacksamt är det dock för Martin Wallström som är extremt felcastad, vilket gör att en bärande del av storyn gör ett hundraprocentigt magplask.

Jag hoppas att det nya filmavtalet inte kommer innebära fler filmer av denna kaliber, i sådana fall ser inte framtiden ljus ut för svensk film. Den här filmen hoppar ni över.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Snabba Cash - Livet deluxe, reviewed by Erik Larsson on 2015-06-08T08:00:09+00:00 rating 1.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Erik Larsson

Från att tidigare ha grottat ner mig i allehanda startelvor, laguppställningar och formationer inom de flesta idrotter, går min tid nu istället till att fördjupa mig inom filmens värld.

Latest posts by Erik Larsson (see all)

Publicerad den 8 juni, 2015