Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Snow White & the Huntsman

Tidigare i år såg vi Robert Pattinson försöka bryta sig fri från Twilight i David Cornenbergs Cosmopolis. En roll som visade att han kunde mer än agera vampyr. I Snow White & the Huntsman försöker Kristen Stewart visa publiken att hon kan annat än tråna efter vampyrer. Bröderna Grimms saga innehåller många intressanta element som borde vara ett perfekt avstamp för det.

För alla er som inte följer skvallret i filmvärlden är detta filmen som alltid kommer bli ihågkommen för att Kristen Stewart var otrogen mot Pattison med regissören Rupert Sanders. Tyvärr tog det en hel del fokus från filmen och ett tag diskuterades Stewarts vara eller icke vara i en uppföljare och samma gäller för regissören Sanders. Nåja, Pattison har förlåtit Stewart om jag är rätt uppdaterad och med det går vi vidare.

Att göra en tillskruvad version av en känd saga är egentligen inget nytt. Tim Burtons Alice i Underlandet visade vägen när den trots ljumma recensioner lyckades dra in lite mer än en miljard dollar åt Disney. Tarsem Singh, känd för The Fall och Immortals, gjorde parallellt med denna film en barnvänlig version av Snövit med titeln Mirror, Mirror. Disneys Order of the Seven, också baserad på Snövit men med sju kampsportsmästare som beskyddare, lades ner på grund av budgetskäl. Tre filmer med Snövit-tema kanske hade varit för mycket ett och samma år? På horisonten  ser vi filmen Maleficent med Angelina Jolie som baseras på Törnrosa.

Snow White & the Huntsman är en mörk moderniserad tolkning av den klassiska sagan som är underhållande och visuellt bländande. Långfilmsdebuten för Rupert Sanders är klart godkänd, även om den inte är helt felfri, och det blir intressant att följa hans fortsatta karriär.

Kung Magnus (Noah Huntley) styr över kungadömet Tabor tillsammans med drottningen Eleanor (Liberty Ross) som oväntat dör på grund av sjukdom. I sorgen efter sin hustru förälskar han sig i den vackra Ravenna (Charlize Theron). Kungen vet såklart inte om att Ravenna är en trollpacka som är ute efter tronen. På bröllopsnatten dödar hon kungen, slaktar hans folk och slänger slutligen hans unga dotter Snövit (Kristen Stewart) i fängelse. Ravenna är ingen trevlig prick och under hennes styre faller ett mörker över Tabor. Det enda som kan hota Ravenna är Snövit som lyckas fly till mörka skogen. En jägare (Chris Hemsworth) anlitas av drottningen för att leta reda på Snövit. Under berättelsens gång inser Snövit att hon måste starta ett uppror och utmana drottningen om Tabor ska återvända till sin forna glans.

Filmen är väldigt fragmenterad, med flera olika stilar som starkt kontrasterar mot varandra, och även tempot går upp och ner. Inledningen av filmen är allt fansen till Tarsem Singh hoppats på att Mirror Mirror skulle bli. Visuellt bländande med fin fingertoppskänsla för fantasyelementen och vacker scenografi. Mitten är någon underlig blandning av action och snuttig färgglad fantasy som är raka motsatsen till stilen i den första delen. Slutligen finner vi attacken på borgen som avverkas lika snabbt som slutet är abrupt och lämnar en smak av ”var det allt?”. Lägg därtill ett tydligt feministiskt budskap kombinerat med kristendom. Ja, jag vet vad ni tänker: Kristendom i en uppdiktad fantasyvärld? Ja, jag har ingen aning varför de försöker knyta ihop det med de andra fantasyelementen, men likväl sitter Snövit och reciterar Fader vår. Tack och lov är det feministiska budskapet något bättre hanterat, men även där finns motsägelser i vissa delar.

Vad är då den största behållningen och skälet att se Snow White & the Huntsman? Charlize Theron! Hon gör rollen som den onda drottningen Ravenna med bravur. Hon är hänförande vacker och häri ligger ett problem som filmen brottas med. Hur ska Kristen Stewart ens mäta sig med Charlize Theron som vackrast i landet? Det går inte. Theron är så lysande i sin roll att jag satt och hoppades på att Ravenna skulle vinna istället.

Kristen Stewart har dock större problem än att Charlize Theron är bländande vacker. Stewart har ett svagt manus att arbeta med, där hennes få repliker är lika upphetsande som att se färg torka. Hon visar i och för sig att hon har fler strängar på sin lyra än i Twilight, men hon bär inte mycket mer än sin egen vikt. Ställd i jämförelse med Therons mästerliga rolltolkning har Stewart inte mycket att bidra med i filmen. Även Hemsworth lider av det svaga manuset, men han är betydligt säkrare i sin rolltolkning än Stewart.

Bild och ljud (DTS 7.1) är av referenskvalitet och det i sig är skäl nog att köpa den här filmen. En förnämlig överföring till Blu-ray av Universal. Det finns inte superlativ nog för att göra den rättvisa. För fansen finns även ett brett utbud av extramaterial som ger möjlighet att dyka ännu djupare i Snow White & the Huntsman. Den förlängda versionen ger inte filmen något större mervärde i mina ögon men det går att välja vilken version man vill se.

Rupert Sanders film är inte felfri. För varje fullträff får vi även en rejäl miss. Den är vacker och förvånande underhållande. När filmen rullar mot sitt slut funderar jag över om inte titeln egentligen skulle vara ”Ravenna & the Huntsman” för att göra mer rättvisa. Se den för Therons magnifika rolltolkning och njut samtidigt av bild och ljud.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (2 votes cast)
Snow White & the Huntsman, reviewed by Mats Lundberg on 2012-10-18T12:00:02+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 18 oktober, 2012