Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Svensk Kortfilm c/o Folkets Bio 2012 Vol. 5
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Svensk Kortfilm c/o Folkets Bio 2012 Vol. 5

De senaste åren har Folkets Bio en gång om året släppt samlingar med svenskproducerade kortfilmer. En riktigt fin tanke, men jag är rädd att Folkets Bio enligt mig skötte distributionen av kortfilmer för hemmamarknaden bättre för tio år sedan. Mer om det i recensionens avslutning. Först ska vi ta en titt på samlingen som släpptes i början av året.

kort sudd

Sudd av Erik Rosenlund

Fågel däruppe är inte ens tre minuter lång och verkar bestå av en gammal smalfilm från regissören Mårten Nilssons barndom. Några pojkar på en strand gräver i sanden omdevetna om att de blir filmade. På detta har Nilsson lagt på en röst som instruerar pojkarna vad de ska göra. Han kan uppmana pojkarna att göra rörelser med armarna eller förbereda en byggnadsarbetare att han ska gå förbi. Det som en gång var ett förevigat ögonblick blir i Fågel däruppe en regisserad stund där slumpen och den fria viljan inte längre finns kvar.

Sudd är en fantasifull berättelse på 15 minuter av Erik Rosenlund. En kvinna smittas av ett märkligt virus som man kan bli fri från genom att sudda bort infektionen från huden. Suddfabriken har brunnit ner och undergången är nära. Vackert svartvitt foto och enkla men effektiva animeringar gör Sudd till en personlig film med bilder som jag kommer att minnas.

Med hjälp av animationer som ser ut att vara hämtade från ett seriealbum berättar Sascha Fülscher om två mobbare som skickar ett kärleksbrev till en flicka för att jävlas med henne. Oväntade band uppstår när den påhittade pojken får svar från flickan. En väldigt charmig berättelse som passar perfekt för kortfilmsformatet. Ofta får jag känslan av att regissörer till kortfilmer antingen använt sekvenser ur sin tänkta långfilm eller bara hittat på vad som helst i sitt kortfilmsprojekt i hopp om att det ska leda till den riktiga filmen. Fülscher har accepterat kortfilmsformatet och som tittare känner jag mig nöjd när anekdoten i Next Door Letters är slut.

kort have a nice

Have a Nice Day av Åsa Johannisson

Bästa filmen så här långt in på DVD:n är Have a Nice Day av Åsa Johannisson med manus av Marianne Strand. En kvinna försöker komma iväg på en resa men kommer hela tiden på nya elektriska apparater som måste kopplas ur innan hon lämnar hemmet. Det är med stort allvar vi får se hur kvinnan tar sig an apparaterna som i en vilda western-uppgörelse. Fotot är lika perfekt och minimalistiskt kontrollerat som kvinnan själv. Men som de säger i Jurassic Park hittar naturen alltid en väg.

Den 7e hönan är en franskspråkig drygt kvartslång film av Elisabet Gustafsson. Den hade troligen en hög produktionskostnad eller ser i alla fall lyxig ut med sett cinemascopeformat. Det gör att mina krav på filmen ökar. Någon minut in i filmen blir jag nyfiken på mannen som inte drar sig för att ljuga ihop en anekdot för att framstå som intressant. Jag tänkte att den skulle kommentera vårt behov av uppmärksamhet till varje pris. Men när filmen väl är slut har den inte tillfört mitt liv ett dugg.

Jaha? Vad missade jag nu? Det var ungefär det jag tänkte när eftertexterna till Supportern började rulla. Handlade den kanske om de olika rollerna man har i olika miljöer? Några huliganer blir avsläppta i ingenstans av polisen och ska ta sig hem. Givetvis hinner man bli engagerad, allt möjligt kan ju hända. Tyvärr händer väldigt lite. Det händer något mer i Hjältar som handlar om två flickor som står på tröskeln in i vuxenvärlden och vill både hänga i stallet och supa. Men även denna lilla film lämnar mig oberörd.

kort dance music

Dance Music Now av Johan Jonason

Jag tänkte lägga DVD:n åt sidan ett tag eftersom jag kände att jag blev alltmer negativ till kortfilmerna. Men eftersom Dance Music Now endast är nio minuter lång bestämde jag mig för att se den också innan pausen. Johan Jonasons film fängslar omgående. Vi befinner oss i en inspelningsstudio där producenten och sångaren har en konflikt. Kanske det beror på att jag befunnit mig i inspelningssituationer med mina band och kan relatera till omständigheterna som jag blir tagen av filmen. Både Jonason själv och Dominik Henzel som producenten gör fina skådespelarinsatser. Jag hade dock gärna sett ett mer slagkraftigt slut.

Want to See Something? av Tomas Jonsgården lyckas inte fånga mig förrän den sista minuten. Det är först då som man får se vad som hänt mellan de tidigare goda grannarna. Precis som när Robert Altman filmatiserade Raymond Carvers noveller i Short Cuts blir Jonsgårdens engelskspråkiga kortfilm ett nedslag i vardagen. Även Want to See Something? är baserad på en av Carvers berättelser och det märks. Vemodet får stor plats och den grymma slumpen påverkar allt som händer i våra liv. I just den här filmen var det ingenting jag fattade tycke för.

kort salaam

Salaam av Ahmed Abdullahi

Sugen på plakatfilm? Då kan Salaam vara någonting för dig. Ahmed Abdullahi har skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i filmen om Mahmod som försöker arbeta ihop pengar till sin familj i Somalia. Filmen saknar nyanser och det som i grunden hade kunnat vara en rörande berättelse blir bara irriterande. Offerglorian över Mahmods huvud hade kanske blivit lite mindre om exempelvis hans chef varit en trevlig människa som nekat honom ett förskott i stället för ett regelrätt svin. Visst, om man har en agenda kanske övertydlighet är nödvändig. Men jag blir inte imponerad.

Jag satsar ofta på fel häst. Det började redan när jag lyssnade på Popsicle på 90-talet. I mitt pojkrum var det Fredrik Norbergs låtar som var favoriterna, men det var Andreas Mattsson som, när bandet blev stort på riktigt i och med ”Not forever”, skrev hitsen och även blev frontman när de släppte sin sista skiva. Samma sak inträffade när jag följde det lokala bandet First Floor Power. När Jenny Wilson började sjunga sina låtar var det aldrig lika intressant och nervigt som när Karl-Jonas Winqvist sjöng sina. Jenny Wilson har sedan dess blivit hur stor som helst och Winqvist harvar på med någonting han kallar Blood Music. Tillsammans med Daniel Wirtberg har Wilson gjort den vackra men ack så tråkpretentiösa Beyond That Wasteland. När man läser om vad som ledde fram till filmandet på Island är det givetvis väldigt tragiskt. Den insikten ska man dock inte behöva ta med i beräkningen när man ser ett verk där bakgrunden inte nämns i klartext utan blir någonting man i bästa fall kan gissa sig till.

kort astrid

Astrid av Fijona Jonuzi

Astrid handlar om en obstinat 11-åring med samma namn. Under en konflikt med sin mamma hoppar hon på en buss och hänger med sina väninnor resten av dagen. De tre flickorna är precis så osympatiska som man kan/bör vara i den åldern. Astrid gör någonting dumt, mycket dumt. Hon löser det genom att göra någonting vidrigt. Stilsäker kortfilm som får mig att hoppas att regissören Fijona Jonuzi får långfilmsdebutera snart. En av flickorna spelas av Mira Grosin som är aktuell i Lukas Moodyssons Vi är bäst.

En kvinna lämnar det kalla England fyra månader om året för att dansa tango i Argentina. I kortdokumentären berättar hon om sitt behov av värmen i Buenos Aires och närheten på dansgolvet. Även mannen som hon betalar för danserna ger sin syn på saken. Taxidancing är en bitterljuv och vacker film som väcker tankar om både kärlek och exploatering.

kort rodnad

Rodnad av Jonathan Lewald

I Kiruna-Kigali korsklipper regissören Goran Kapetanovic mellan två barnafödslar i Sverige respektive Rwanda. Båda kvinnorna drabbas av komplikationer och vi får se deras olika sätt att hantera problemen och hur omgivningen reagerar på dem. Det är en stark kvart man får som tittare och det är som att slängas rakt in i den spännande sista akten i ett längre drama. Tankarna går till Alejandro González Iñárritus Babel eller till och med Moodyssons Mammut som båda var filmer som utspelade sig på flera ställen i världen. Här har vi en annan regissör jag gärna hade sett fler filmer av.

Jag tror omslaget beskriver Rodnad av Jonathan Lewald bäst. ”En ung pojke rodnar och efter hand rodnar rummet runt honom.” Det är i princip det enda som händer. Innan rodnandet har kameran sökt upp pojken när han sitter på en klippa och tagit sig in i hans huvud som visar sig vara rummet. Enligt omslaget handlar Rodnad precis som Lewalds tidigare filmer om ”åldersfaser och existentiell problematik”. Jag kan inte påstå att jag förstod detta.

kort middag

Middag med familjen av Stefan Constantinescu

Fanny Risberg (Maria Wern – Inte ens det förflutna och Hamilton – I nationens intresse) spelar en överklasskvinna som vill ge sken av att hon lever ett stressigt liv. Innan kvällens Middag med familjen (som Stefan Constantinescus film heter) lägger hon sig i badet tillsammans med sin mobiltelefon. När maten är klar och hon ropar att hon snart kommer har repliken dubbel betydelse. Det är en ganska fin skildring av digital otrohet. När kvinnan ligger i badkaret och njuter känns det väldigt osexuellt och oskyldigt. Hennes starka begär efter orden som en okänd man skickar till henne går över en moralisk gräns först när hon behöver sin laddare. En småtrevlig film.

Filmaren Gorki Glaser-Müller filmar sitt ID-kort och viskar fram berättelsen om sitt och sina föräldrars ursprung i Chile. Viskandet gjorde att den tänkvärda historien blev ett skämt. Jag kom omedelbart att tänka på Peter Wahlbecks skivor Music für alle. Och det kan knappast ha varit meningen med 9/11 My Code Name Was Manuel. En annan regissör som vill berätta om sitt ursprung är Isa Vandi i Kom och se. Det är en fem minuter lång scen där det oväntade inträffar. En omskakande liten film som är intressant i både form och innehåll.

kort förortsindianen

Förortsindianen av Catti Brandelius

Jag avskyr när jag måste hoppa av bussen vid samma hållplats som en ensam kvinna mitt i natten. När vi ska åt samma håll märker jag hur hon ökar takten. Jag avskyr att gå långsamt och vill helst komma hem så fort som möjligt. Några gånger har jag tänkt att jag ska gå snabbare så jag kommer förbi henne. Då kanske hon känner sig lugnare. Catti Brandelius som har gjort Förortsindianen har i andra sammanhang kallat sig Miss Universum och uppträtt både som soloartist och i popgruppen Doktor Kosmos. I hennes kortfilm har hon hoppat av tunnelbanan och en man följer efter henne. Vi flyttas in i hennes fantasivärld där hon tar kontroll över situationen genom att bli en indian med möjlighet att ta hand om hotet. Filmen är lekfull och beskyddaren i förorten är en fin dröm. Tummen upp.

Den sista filmen på denna kortfilmssamling är Sharaf. Precis som i regissörerna David Aronowitsch och Hanna Heilborn tidigare film Gömd (som gavs ut som extramaterial till Time Out) är det en animerade dokumentär baserad på en intervju med ett flyktingbarn. Denna gång är intervjun inspelad i Gran Canaria och 17-åriga Sharaf berättar om hans flykt från hemlandet Marocko. Jag gillade Gömd och blir inte besviken på Sharaf. De till synes enkla animeringarna drar fram kärnan ur intervjuerna oavsett om vi får se intervjusituationen eller en visualisering av någon anekdot.

kort sharaf

Sharaf av David Aronowitsch och Hanna Heilborn

Jag hade önskat att Folkets Bio fortsatte lägga in kortfilmer som extramaterial på sina DVD:er som de gjorde för ungefär tio år sedan på till exempel Överflödiga människor och Time Out. Trots att jag spridit ut tittandet av kortfilmerna på två veckor blir det en maffig mängd att ta sig igenom. Kanske kortfilmer gör sig bäst före eller efter en långfilm. Flera av filmerna som fanns med på Folkets Bios tidiga DVD:er har gjort ett bestående intryck på mig, men jag tror tyvärr inte att samma sak kommer att ske med filmerna på den här samlingen på grund av den långa speltiden och de många intrycken. Jag har svårt att se hur jag någon gång i framtiden skulle ta fram DVD:n för att se om exempelvis Taxidancing medan jag är säker på att jag, om den inkluderats på exempelvis utgåvan till Amour, hade sett om den varje gång jag såg om Amour.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Svensk Kortfilm c/o Folkets Bio 2012 Vol. 5, reviewed by Mattias Berg on 2013-09-29T07:00:15+00:00 rating 2.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 29 september, 2013