Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Svindlarna
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Svindlarna

Visserligen väntade jag mig inte att Svindlarna skulle vara en heistfilm av Rififi-kaliber, men – mon dieu, quelle catastrophe! Detta är utan tvekan en av de absolut tråkigaste svindlarfilmer jag sett på årtionden. Det enda som är svindlande med Svindlarna är tyvärr hur dålig den är och grodlåren är på god väg att fastna i halsen när ”Etta på biotoppen i Frankrike” dessutom står att läsa på omslaget. Den här filmen kan man gott undvika, som ni förstår är detta heller ingen ny The Sting direkt, utan snarare fransk film med Hollywood-komplex när den är som sämst.

Svindlarna 1Allt börjar när den charmige mästertjuven Cash (Jean Dujardin, The Artist) allierar sig med den rutinerade Maxime (Jean Reno, Léon) som är i samma bransch. Cash har precis förlorat sin bror under ett misslyckat lurendrejeri i Paris där de blev dragna vid näsan och nu ser han chansen att hämnas genom samarbetet med Maxime, något som även ska göra dem stormrika på kuppen. Hårdvaran som fångar deras intresse övergår från att vara förfalskade sedlar till att istället bli diamanter i astronomiska mängder. En produkt som av tradition inbjuder till att plocka fram människans allra fulaste sidor som girighet och svek. In träder nu något som jag misstänker är en slags internationell finanspolis, där utredarna med Julia (Valeria Golino, Hot Shots!) och Barnes (Ciarán Hinds, Kommissarie Anna Travis, Tinker Tailor Soldier Spy) i spetsen, tror sig vara ligan på spåren. En extremt beundransvärd insats, då hjärnan som krävs för att ha minsta chans att följa dessa skurkars spår behöver vara av det mer välutvecklade slaget.

Svindlarna 2Min mardrömslika upplevelse och bortkastade tid startar omedelbart. Filmens glättiga färger och den lättsamt jazzfunkiga musiken sätter snabbt en ton som jag verkligen avskyr, i ett redan från början allt annat än inbjudande berättande som i det närmaste är omöjligt att hänga med i. Väskor, kuvert och sedlar byter ägare och någon blir naturligtvis blåst, dubbelblåst och trippelblåst i ett hav av passerande karaktärer. Det är så stressigt och snårigt från början att jag inte klarar av att bygga upp ett intresse för historien eller få någon känsla för en enda människa. För mig står det snabbt klart att Svindlarna inte är något annat än en polerad skräpfilm som svamlar omkring i samma obegripliga atmosfär som den lika usla The Tourist. Jag har inte den blekaste aning om vad någon av de tvåhundra karaktärernas eventuella agenda går ut på och det totala haveriet pågår tyvärr i över nittio minuter förrän jag noterar att alltsammans är på väg att kulminera i något slags finalblåsning på den franska rivieran.

Svindlarna 3Trots eventuella likheter i formen finns det absolut ingen som helst anledning att jämföra Svindlarna med Ocean’s Eleven-filmerna. Det märks att filmskaparna har sneglat ditåt, men slutresultatet är inte alls lika snyggt, smart eller underhållande, i den mån man tycker att Steven Soderberghs filmer hade ett värde i dessa sammanhang. Svindlarna är ungefär lika mycket Ocean’s Eleven som Lidls fyllda vitlökssniglar är ett relevant exempel på det franska köket. Dessutom är Svindlarna fullkomligt befriad från minsta tillstymmelse till humor, vilket är ett synnerligen praktfullt problem och att svänga åt helt fel håll när man ändå har valt att göra filmen så pass fri från realism och mörker. Den här produktionen hade kanske farit mindre illa ifall en begåvad producent hade stormat in efter en testvisning och lappat till samtliga ansvariga med en torr baguette och tvingat dem att börja om från noll.

Svindlarna 4Tyvärr medför min aversion gentemot filmen att inte heller skådespelarna skonas. Ingen är intressant och ingen lyckas förmedla annat än ytliga pappfigurer i galleriet av själlösa individer. Svindlarna är från 2008 och alltså gjord fyra år innan det leende charmtrollet Jean Dujardin tack vare The Artist snuvade Gary Oldman på en självklar Oscarstatyett och därmed lyckades bredda sitt smilfinksskap till att bli världsomfattande. Vid tiden för Svindlarna var förstås Dujardin redan inhemsk stjärna, bland annat genom en tramsig Agent 117-film och diverse, främst komiska och lättsamma roller. Enligt undertecknad är han som bäst i Les Petits Mouchoirs (Små Vita Lögner), av orsaker som man förstår när man ser den filmen. Äh, nu är jag kanske sur i överkant, visst tusan fungerar karln i fler filmer, men inte i denna.

Svindlarna 5I första hand är det dock inte skådespelarnas namn som giljotinen ropar efter. Framför allt annat är Svindlarna en katastrof manusmässigt. Éric Besnard är även regissör och har skrivit en hopplöst rörig och innehållslös, för att inte säga ekande tom film, säkert med tron om att ett par stjärnor i rollistan kommer att lyfta den till höjder som han via pennan inte lyckades nå själv. Som om eländet inte vore nog blir bilden på utgåvan dessutom pixlig över hela skärmen vid cirka tre tillfällen under filmens gång. Något som nog ändå får anses som en petitess i sammanhanget.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Svindlarna, reviewed by Hans Råman on 2013-11-08T07:00:52+00:00 rating 1.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Älskar fredagsmys, gärna med min favoritfilm Nyckeln till frihet, men är allätare inom både film och musik.

Latest posts by Hans Råman (see all)

Publicerad den 8 november, 2013