Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The African Queen

The African Queen var en av min mormors favoritfilmer, förmodligen den enda jag någonsin hörde henne prata om. Om det sedan berodde på att morfar var lite lik Humphrey Bogart ska jag inte spekulera i. Hon föddes 1918 och var således ungefär lika gammal som jag är idag, när filmen hade premiär 1951. När hon nu nyligen gått bort kändes det logiskt att åter följa med på en vidlyftig färd nerför floden.

Länge fanns denna klassiker enbart tillgänglig på en ganska sunkig DVD, men under 2010 kläcktes det en Blu-ray som fanns att tillgå i såväl överdådig utgåva med ohälsosamt mycket lull-lull, samt en avskalad variant med en making of-dokumentär. Jag valde den senare och känner inte att jag saknar vare sig bok, foton eller CD med radioversionen. Dokumentären om de extremt påfrestande inspelningsförhållandena är tillräckligt intressant för att tillfredsställa mitt behov av extramaterial.

The African Queen utspelar sig i de tyska kolonierna i Afrika under krigsutbrottet 1914, där en brittisk missionärsstation kommer i kläm. När Rosies (Katharine Hepburn) bror, tillika präst vid stationen, avlider slår hon följe med den ångbåtsföraren Charlie Allnut (Humphrey Bogart) nedför floden. De bestämmer sig för att följa floden till sjön den mynnar ut i för att där använda båten, som givit filmen dess namn, för att sänka ett tyskt fartyg som är av stor militär vikt. Det omaka paret tvingas övervinna strapatserna som floden erbjuder, men även sina olikheter och givetvis är det svårt att inte blir förälskade under sådana omständigheter.

Vad som förmodligen är Hollywoods två största skådespelare någonsin tillsammans någonstans i Afrika, regisserade av lika excentriske som skicklige John Huston, i ett klassiskt äventyr blir ungefär så bra som det kan bli. Det är den typ av film som Hollywood lärde sig finmejsla under 30-, 40- och 50-talet, där stjärnstatus spelade en avgörande roll samtidigt som hantverksskickligheten var snuskigt stor. Trots att den spelades in under krävande förhållanden, känns det väloljat och med en fingertoppskänsla som till stor del suddar ut de dryga 60 år som gått sedan den först hade premiär. Ingen film som kräver speciellt mycket av tittaren, utan serverar en underhållande och fartfylld resa som blandar strapatser med romantik.

Hollywoodfilm av det klassiska snittet från samma tid som denna, brukar tyvärr ofta falla hän åt att visa upp sina skådespelare på så fördelaktiga sätt som möjligt. Den smutsiga och svettiga miljön i The African Queen, skalar bort det alltför polerade på ett sätt som med fördel visar upp de verkliga styrkorna hos huvudrollsinnehavarna. Deras naturliga utstrålning och uttryck fungerar bättre under ett lager av svett, något som även gör att personkemin verkligen fungerar. Bogart var den som belönades med en Oscar, men Hepburn är minst lika bra, speciellt i minspelet. Scenen när hon sitter på verandan och berättar om sin döde bror är fantastisk.

Det som stör mig är musiken. Vid några tillfällen, exempelvis i de mer actionfyllda sekvenserna på floden, fungerar den, men i övrigt ligger den som ett hurtigt och övertydligt irritationsmoment över hela filmen. I några av de mer lättsamma scenerna låter det som en plågsam trudelutt i någon tecknad kortfilm från Disney. Vissa saker blir gamla väldigt fort och filmmusik är tydligen ett bra exempel på detta. Fast visst måste någon ha retat sig på den redan 1951?

En klassiker som äntligen fått en värdig utgåva och den ser verkligen fantastisk ut i högupplöst format. Borde vara av intresse för den filmhistorisk intresserade eller någon som är tillräckligt gammal för att ha minnen av den som något annan än en slags artefakt. Än så länge tvingas man dock vända sig utomlands för att få tag i denna utgåva, men då den är regionsfri och inte överdrivet dyr kan det vara mödan värd.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (1 vote cast)
The African Queen, reviewed by Erik Nyström on 2012-02-25T07:00:10+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 25 februari, 2012