Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

The Dark Knight Rises
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (19 votes cast)

The Dark Knight Rises

Christopher Nolan avslutar sin Batmantrilogi på sedvanligt superhjältemanér, nämligen genom att låta luften sakta pysa ut snarare än att explodera i ett enda stort klimax.

Jag hade lovat mig själv att inte låta denna recension handla om hur mycket jag ogillar karaktären Batman som hellre bearbetar sina barndomstrauman genom att misshandla de lägre samhällsklasserna än att faktiskt använda sin förmögenhet till att göra någon verklig nytta. Jag hade faktiskt tänkt försöka koppla bort all politik fullständigt och bara fokusera mig på filmen, men tyvärr visade det sig att Nolan skulle göra detta fullständigt omöjligt. För mig som inte var överdrivet förtjust i någon av föregångarna, men samtidigt kunde respektera dem för att vara ett skickligt hantverk, kom denna sista del trots allt att bli en besvikelse. En besvikelse som dessutom lyckades göra mig irriterad.

Berättelsen tar vid nästan tio år efter händelserna i The Dark Knight. Harvey Dent är hyllad som en hjälte medan Batman tagit på sig all skuld och försvunnit från ett brottsbefriat Gotham City. Bruce Wayne, plågad av sorg och krämpor, håller sig undangömd i Wayne Manor. Lugnet tar dock slut när en upprorsmakare som kallar sig för Bane dyker upp i staden, målmedvetet inriktad på att ställa till med kaos. Motvilligt ikläder sig Wayne ånyo rollen som stadens mörka riddare, men denna gång kan han ha mött sin överman.

Det är inga små ambitioner som Nolan haft när han satt sig ner för att skriva den storslagna avslutningen i trilogin som definitivt etablerat honom som ett av de stora namnen i Hollywood. Han har tagit i från tårna och försökt måla upp en mustig och episk berättelse, dock utan att kunna hantera detta inom de gränser som en film under tre timmar klarar av att rymma. The Dark Night Rises lider fruktansvärda plågor av att vara en alldeles för omfattande historia som ska trängas ihop i under alldeles för kort speltid. Det är mycket som forceras fram, tempot blir väldigt ryckigt och flera scener överges hastigt, snarare än att de avslutas. Vissa delar får så snöpliga slut att jag faktiskt inte riktigt hinner uppfatta vad som händer innan vi ska kastas vidare i historien, bland annat två relativt viktiga karaktärers hädangång. Anpassningen till en så bred biopublik som möjligt rimmar inte bara illa med tonen i övrigt, den bidrar än mer till den rumphuggna och inkompletta känslan som är det mest slående temat i filmen.

Nolan har även stora svårigheter med att få logiken att hänga samma ordentligt, när han tar till den ena nödlösningen efter den andra i berättandet. Att exempelvis polischef Gordons bekännelsebrev kan få en så avgörande betydelse är snudd på patetiskt med tanke på omständigheterna. Förmodligen hade det varit bättre att överlåta manusförfattandet till någon med bättre förmåga att anpassa historien efter formatet, men framförallt till någon som inte hänfaller åt bekväma genvägar gång efter annan.

Förutom de slående bristerna på manusnivå är budskapet som filmen förmedlar det som gnager mig mest. Om detta beror på en övertygelse hos Nolan eller bara är ett led i hans nödgade författarskap ska jag låta vara osagt, men summan av kardemumman i The Dark Knight Rises är klart och tydligt att människor i grunden är lättledda idioter i behov av en hårdför polismakt som håller dem i schack. Med andra ord ett ganska ogenerat propagerande för en ickedemokratisk polisstat, något som luktar lik, speciellt med tanke på de fumliga kopplingar man försöker göra till Occupy Wall Street-rörelsen utan att samtidigt riktigt våga ta i de frågornas kärna. Att dramaturgiskt, sett i relation till The Dark Knight, låta det handla om en småaktig halvmesyr till skurk som efterföljare till The Jokers kaosanarkist vittnar även det om en torftighet på det kreativa planet. Jag väljer ändå att tro att slutresultatet i första hand bottnar sig i dåligt författarskap, idétorka och krystade nödlösningar, snarare än i Nolans personliga övertygelser, vilket väl åtminstone lämnar lite hopp om honom som människa.

Dock går det inte att blunda för den genuina hantverksskicklighet som lyser igenom i allt förutom manusarbetet. Fotot har en underbart cineastisk och organisk känsla som tyvärr inte är helt vanlig i en actionfilm numera, där efterprocessandet är norm. Nolan vet dessutom hur man fotar och klipper en actionscen på precis rätt sätt för att maximera spänningen, samtidigt som han smidigt undviker att enbart låta det bli en stilövning. Effekterna är i princip prickfria. Även skådespelarensemblen gör överlag bra ifrån sig, möjligtvis med undantag för Christian Bale i huvudrollen, som jag aldrig tyckt passat vare sig som läderlapp eller miljonär, men det är samtidigt två otacksamma karaktärer att gestalta. Tom Hardy har det inte helt lätt bakom gasmasken i rollen som Bane. Fysiskt sett fungerar han, men rösten går samma öde till mötes som Freddy Kruegers i remaken på Nightmare on Elm Street, då den överarbetats så till den milda grad att alla repliker låter oerhört krampartade. De hade i princip kunnat presentera dem i textform, så frånkopplade någon verklig person låter de och det gör det i princip omöjligt att se huvudskurken som en levande karaktär. Någon borde även givit Hans Zimmer en smäll på fingrarna och sagt åt honom att komponera ett något mer återhållsamt och mindre klichétungt soundtrack som inte galopperar fullt lika vildsint. Men egentligen är det en skickligt snidad film om man bortser från ritningen.

Avslutningsvis håller utgåvan precis den tekniska nivå man bör kunna förvänta sig av en Blu-ray 2012. Extramaterialet som förpassats till en separat skiva innehåller förmodligen både ett och annat som kommer intressera den som fascinerats av filmen. Då jag själv inte hör till den senare kategorin hade jag svårt att hålla mig borta från att leka med mobilen eller vandra ut i köket medan någon av featuretterna rullade. Stundtals ville jag i och för sig göra det även under själva filmen. Genren är ingenting för mig, karaktären är definitivt ingenting för mig, men jag tycker faktiskt att även de mest inbitna fantasterna borde ha svårt att blunda för de ganska uppenbara bristerna i avslutningen på denna tolkning av Batman. Jag kan inte säga att jag är ledsen för att det är över för denna gång.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.5/5 (19 votes cast)
The Dark Knight Rises, reviewed by Erik Nyström on 2012-11-28T12:00:14+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 28 november, 2012

1 kommentar

Kommentera
  • Erik Larsson säger...
    6 december, 2012 - 18:02

    Aouch, det här var inte vad jag hade väntat mig efter den fenomenala The Dark Knight.