Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Dark Knight Rises

Nolans tredje Batmanfilm avslutar trilogin med bravur, med en episk actionfilm av en skala som bitvis är överväldigande. Filmen är enormt lång men aldrig tråkig eller ointressant, den har några karaktärer för många, men ingen som känns helt onödig eller bortkastad och lider av att vi inte ser tillräckligt av Batman. Inget av det här är dock mer än fläckar på solens yta, The Dark Knight Rises är en film som står huvud och axlar över det mesta i actionväg, och eventuellt är den min favorit i trilogin.

Så är den äntligen här. Efter lite SNAFU på biografen i tisdags lyckades jag se The Dark Knight Rises på premiärdagen, den 25/7. Den som vet något om mig vet att jag är ett enormt Batman-fan och att jag har varit väldigt förtjust i Nolans två senaste filmer om karaktären. Jag har därför lite svårt att hålla mig objektiv, vilket naturligtvis färgar den här recensionen.

The Dark Knight Rises (TDKR) startar åtta år efter händelserna i The Dark Knight (TDK), Batman har lyst med sin frånvaro, den organiserade brottsligheten är krossad och Gordon funderar på att pensionera sig därför att han är trött på att leva med lögnen om Harvey Dent som Gothams Vite Riddare. Entré Catwoman (Anne Hathaway) och Bane (Tom Hardy) – den ena med en plan att snabbt sko sig och den andre med en plan att omintetgöra hela Gotham. Jag vill egentligen inte berätta särskilt mycket om handlingen, därför att det händer så mycket i filmen som jag själv ville ha (och hade) ospoilat när jag såg den. TDKR är dock, precis som TDK, som allra bäst i slutet av andra akten när vår hjälte når sin lägsta punkt, och här är det ett ögonblick som är lika chockerande känslomässigt som visuellt. Skillnaden mellan de två filmerna är att TDKR har en starkare tredje akt, och de sista 10 till 15 minuterna tjänar som en helt perfekt avslutning till trilogin.

Skådespeleriet är genomgående utmärkt, med Christian Bale i spetsen som Batman/Bruce Wayne. Faktum är att TDKR handlar minst lika mycket om Bruce som om Batman, och i rollen gör Christian Bale sitt bästa jobb hittills i trilogin. Han får dock mycket att arbeta med, både mot Michael Caine som Alfred och Hathaway som Selina Kyle/Catwoman. Hathaway gör förresten en mycket bra insats som Catwoman. Precis som det inte var enkelt för Ledger att kliva in i Jokerrollen efter Nicholson så måste det ha varit svårt att följa upp Michelle Pfeiffers ikoniska inhopp i Batman Returns från 1991. Här är Hathaway precis rätt kombination av lekfull förförerska och samvetslös manipulatör för att vi i publiken skall köpa det.

I rollen som Bane är Hardy mer en fysisk närvaro än en verklig karaktär, men han blir endast vid några tillfällen mer av en skicklig starteg än en brutal slagskämpe – någon riktig inblick i hans motivation får vi först mot slutet av filmen. Icke desto mindre är det en bra insats av Hardy, inte minst med tanke på att han aldrig visar något annat än två djupt sittande och plirigt ondskefulla ögon. Övriga skådespelare är också bra, från en värdigt känslosam Michael Caine som Waynes trogne butler Alfred, till Morgan Freeman, Marion Cotillard, Joseph Gordon Levitt och Matthew Modine. Om något lider filmen av att det är lite för många karaktärer att hålla reda på (ett par är dessutom ganska lika) och inte alla historier är lika intressanta.

Precis som i de två föregående filmerna spelar staden Gotham en väldigt viktig roll i filmen. Staden är skådeplats för den totala anarki som Bane iscensätter under förevändningen att vilja jämna ut de ekonomiska klyftorna i samhället och låta folket återta makten från rika och korrumperade makthavare. Som vanligt använder sig Nolan av flera olika amerikanska storstäder för att skapa en fiktiv stad som icke desto mindre känns inbodd och bekant. Nolan har återigen samarbetat med fotografen Wally Pfister, och han tar tillfället i akt att göra filmen så episk som bara möjligt. Det hade varit spännande att få se filmen i IMAX-formatet för att till fullo uppleva den känsla som Pfister och Nolan eftersträvat, men då vi inte har några sådana biografer här får vi nöja oss med vanlig bio.

När filmen väl sparkar igång sitt enorma actioncrescendo i tredje akten har man som biobesökare inte mycket val annat än att kapitulera. Det är en dånande berg-och-dalbana, den är spännande, grym, vacker och känslosam, med ett par vändningar som fick den här Batmanfantasten att tjoa av förtjusning. I jämförelse med de två tidigare filmerna känns den här mer ”serietidningsaktig”, kanske på grund av handlingen i sig, kanske på grund av Banes ondskefulla plan (som jag naturligtvis inte skall avslöja något om) som är på samma gång invecklad och  väldigt enkel i sin utstuderade grymhet. Jag har egentligen bara en riktig invändning mot den sista timmen av filmen och det är att man aldrig riktigt får känslan av tidens gång i staden, jag fick känslan av att snälltåget mot slutuppgörelsen i det skedet hade gått och filmskaparna kände på sig att det var dags att ta sig dit.

Det spelar egentligen inte särskilt stor roll vad jag säger, de allra flesta har nog en aning av vad de kan vänta sig av den här filmen och om de kommer att se den. Jag var förvånad att den var så storslagen, och det tog mig ett par timmar att hämta mig när jag kommit ut ifrån biografen. När jag funderar på saken finns det småsaker som stör mig och förhindrar mig från att sätta ett toppbetyg i det här läget. Icke desto mindre är det här en film som bara MÅSTE ses på bio, och den förtjänar verkligen att ses av alla. Jag försöker komma på en superhjältetrilogi som har varit lika konsekvent och väl sammanhållen och kommer inte på något. Jag försöker komma på någon trilogi över huvud taget och hittar Gudfadern och Sagan om Ringen, Star Wars, kanske någon eller några fler. Jag inser att Nolans Dark Knight-trilogi är något ganska unikt. Som filmälskare gör det mig väldigt nöjd. Som Batmanfan gör det mig överlycklig.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.4/5 (12 votes cast)
The Dark Knight Rises, reviewed by Andreas Krantz on 2012-07-26T15:09:27+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Latest posts by Andreas Krantz (see all)

Publicerad den 26 juli, 2012