Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

The Departed
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (8 votes cast)

The Departed

2007 vann The Departed Oscars för bästa film, bästa regi och bästa manus. Konkurrensen var visserligen inte speciellt hård det året och egentligen säger det ju ingenting om en films kvalitet ändå, men jag kan inte se någon annan förklaring än att juryn drabbades av akut dåligt samvete för att de aldrig belönat Martin Scorsese med regi-priset, så de bestämde sig för att överkompensera rejält. Det här måste vara hans sämsta film.

5464894949I grunden en remakeInfernal Affairs, en snortight polisfilm från Hong Kong som välförtjänt hittade sin publik världen över. Idén är lika enkel som rafflande, med en polis som infiltrerar maffian samtidigt som maffian har en informant inom polisen. Ingen av dem känner inledningsvis till att den andre existerar och snart börjar deras jakt på att avslöja varandra innan den andre hinner före. I The Departed är handlingen förflyttad till Boston och de väl inarbetade maffiaintrigerna som Scorsese kan utantill används fullt ut. För att spetsa till det hela än mer kommer de båda männen dessutom i kontakt med samma kvinna.

Det enda jag egentligen tycker fungerar är Leonardo DiCaprio, hans karaktär och hur han gestaltar den sanslösa nervpåfrestning det innebär att arbeta under täckmantel. Han knaprar piller, är sönderstressad och försöker hitta hjälp hos en psykolog, allt för att stå på rätt sida lagen. Hela den biten är väldigt intressant, speciellt om man ställer det i relation till Matt Damons karaktär som egentligen är skurken, men som nästan uteslutande skördar framgångar från alla håll. Jag hade hellre sett att man dök ännu mer in i karaktärerna och undersökte hur situationen påverkade dem. Nu blir det bara en del av en kaka där större delen smakar illa, vilket känns synd med tanke på DiCaprions fantastiska insats.

-Av de fyra Oscarsstatyetterna som The Departed plockade hem måste den som gick till manusförfattaren William Monahan vara det största mysteriet. Han skriver en pinsamt tuppig och pubertal dialog som uteslutande går ut på diverse svordomar utan att ta filmen någonstans. Det är skämskuddevarning vid flera tillfällen, men kanske mest varje gång som Mark Wahlberg dyker upp och tompratar fula ord. Vänta nu? Blev han dessutom Oscarsnominerad för sin roll? Det finns fler gåtor kring den här filmen än på ön i Lost. Men även om man ser bortom dialogen och klichéerna, står man fortfarande med en berättelse som inte håller ihop. Det är fullproppat med logiska luckor, kanske främst en avgörande vändning som kommer en bit in i filmen, och runt dessa svarta hål skyfflas huvudsakligen ett gäng stereotypa gangstrar eller polischefer runt. Sist men inte minst får vi ett slut som hör till de mest virriga och nära nog parodiska jag någonsin sett i en så pass stor film. Hur man kan välja att på något sätt belöna den här soppan övergår mitt förstånd.

Om jag ändå gnäller på Wahlberg, kan jag inte låta gamle Jack Nicholson komma undan heller. En i sina bästa stunder både grandios och nyanserad skådespelare som gjort flera minnesvärda prestationer. Nu ligger hans bästa insatser en bit över 30 år tillbaka i tiden, men att han skulle sjunka såg lågt som han gör här känns nästan jobbigt. Till att börja med är hans maffiaboss extremt torftigt skriven efter något standardformulär, något som Nicholson uppenbarligen försöker kompensera genom att frusta, flina och svära så mycket som möjligt. Överspel i den högre skolan. Det ger inte liv åt karaktären, det förvandlar honom bara till en spretig pajas, helt utan verklighetsförankring.

The-Departed-Movie-Stills-mark-wahlberg-25013297-1200-800Scorsese är en regissör som hanterar karaktärer och platser bättre än intriger. Han ska själv ha sagt att The Departed är den första film han gjort som haft någon handling och känslan är att han tagit sig rejält med vatten över huvudet. Kanske hade en regissör som haft sina styrkor på det området kunnat uppmärksamma bristerna i manus och antingen tvingat fram revideringar eller hittat sätt att lösa det på plats. Här verkar man bara kört på och hoppats att ingen skulle reagera på allt som är uselt. Känslan är även att han hamnat i något av en återvändsgränd med att återigen berätta en maffiahistoria och det känns lite som att tröttheten smugit sig in i det han gör. Den sprudlande skärpan som genomsyrade många av hans tidigare filmer finns inte längre här och det känns nästan mekaniskt bitvis. Inspelningarna var ursprungligen planerade till Boston, men på grund av påtryckningar från filmbolaget som vädrade skattelättnader i New York flyttades hela kalaset dit. Bara det faktum att en så pass erkänt skicklig och inflytelserik regissör som Scorsese tvingas vika ner sig i en så pass avgörande konstnärlig fråga, säger en hel del om hur kastrerad han varit i denna. Tyvärr är det sorgligt uppenbart även i slutresultatet, men ingen kommer gnälla över det, knappast ens han själv, med tanke på att den trots allt genererade en statyett att ställa på spiselkransen.

Warner har paketerat The Departed tillsammans med GoodFellas, Heat och The Town i en någorlunda prisvärd utgåva, The Warner Gangster Collection för den som vill äga filmerna på Blu-ray. Det erbjuds rikligt med extramaterial på samtliga titlar och den tekniska standarden är genomgående hög. Alla fyra finns även tillgängliga som separata utgåvor.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (8 votes cast)
The Departed, reviewed by Erik Nyström on 2013-06-05T07:00:34+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 5 juni, 2013

1 kommentar

Kommentera
  • Cyril Tönisberg
    Cyril Tönisberg säger...
    5 juni, 2013 - 13:53

    Yepp. Skitfilm. Det sa jag redan då. Dessutom är så gott som varenda scen plankad rätt av. Och Jacks överspel, Jeeezuus!