Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Descendants

Den senaste långfilmen som var en skapelse från Alexander Payne var den utsökta Sideways som utkom 2004. Man kan lungt säga att fansens sju år långa väntan på nästa långfilm skruvat upp förväntningarna rejält. Att filmens huvudroll tillhör en viss George Clooney gjorde inte det hela mindre intressant.
Alexander Payne är en av de mest respekterade regissörerna och manusförfattarna i Hollywood och tillhör den begränsade skaran som har final cut, det vill säga, full kontroll över slutprodukten. Han tillhör också den grupp av filmskapare som går hem hos både publik och kritiker. Election, Citizen Ruth och About Schmidt är andra av Paynes filmer. Om jag skall försöka beskriva en Alexander Payne-film för en oinvigd så är det ordet ton som för mig blir återkommande. Hans filmer har en speciell och igenkännbar ton. Det är en blandning mellan allvarsamhet och humor som används för att utforska ämnen om livet som många av oss kan relatera till, eller har funderat på någon gång. Det är inte korrekt att jämföra hans filmer med ett avsnitt av Seinfeld, som har kraftig övervikt åt humorsidan, men det finns likheter i ämnenas träffsäkerhet.

I The Descendants kretsar handlingen kring advokaten Matt King (George Clooney) som bor på Hawaii. Matt återfinns i det sterotypa facket av män som jobbar för mycket och engagerar sig för lite i barnens uppfostran. Något som snabbt förändras när Matts fru Elizabeth är med i en båtolycka och hamnar i koma. Det är nu upp till Matt att ta hand om sina två döttrar Alexandra (Shailene Woodley) och Scottie (Amara Miller). Scottie är 10 år och bor hemma, medan 17-åriga Alexandra går på internatskola. Den allvarliga situationen kompliceras ytterligare av att Elizabeth har nedtecknat instruktioner för sin vård vid den eventualitet att hon själv inte kan förmedla sina önskningar, något som innebär att det är olagligt att hålla henne vid liv om hon inte ganska snart visar tecken på återhämtning. Familjen måste förbereda sig på det värsta.
Filmen har en sidoberättelse som även den inkluderar Matt. Matt är en av ättlingarna (descendant) till en släkt med rötterna hos både Hawaiis urinvånare och de första vita bosättarna. Han förvaltar ett arv som är placerat i en stiftelse, arvet består av en stor oexploaterad yta på Kauiai, den fjärde största av Hawaiiöarna. I rollen som förvaltare både för sin egen och sina många kusiners räkning, har Matt det ekonomiska ansvaret för egendomen. Kruxet är att den värdefulla marken måste bjudas ut till försäljning, då det finns en lag som reglerar hur länge en egendom kan förvaltas på detta sätt, och den tiden kommer allt närmare. Matt håller i möten med sina kusiner där de olika anbuden och anbudsgivarna diskuteras. Till skillnad från sina kusiner har han varit sparsam med övrigt arv och är inte beroende av pengarna på samma sätt som dem. När man som åskådare får se den fantastiska miljön i det aktuella området, får tankarna på hotell och golfbanor magen att vända sig. Den narrativa poängen är lite för uppenbar, om än god.
The Descendants bygger på Kaui Hart Hemmings roman med samma namn. Adaptionen skrevs av Alexander Payne, Jim Rash och Nat Faxon, varav de två senare är ganska okända i sammanhanget men har sin bakgrund inom komedi och upptäcktes av Alexander Payne då ett annat av deras manus dök upp på den så kallade Black list, där de bästa icke-producerade manusen återfinns. Manuset till The Descendants fick flera nomineringar och priser på filmgalorna världen över och vann även det mest prestigefulla priset av dem alla i kategorin bästa manus baserat på förlaga, en Oscar. Att lyckas blanda det allvarsamma med det komiska och samtidigt skapa eftertanke utan att skriva publiken på näsan är en svår balansgång. Filmen övergår aldrig till något känslomässigt frosseri, utan rör sig ledigt mellan de olika sinnesstämningarna, alltid med en fot kvar i det seriösa dramat. Dialogen är otroligt välskriven och känns väldigt naturlig och trovärdig, och flera gånger i det närmaste genialiskt träffsäker. Det går heller inte att bortse från några snygga berättarmässiga poänger som Payne levererar med ackuratess.

Det är en väldigt välspelad film, både Shailene Woodley och Amara Miller gör det bra som Matts döttrar. Ett väldigt oväntat ansikte som dyker upp i filmen tillhör Matthew Lillard, kanske mest känd från Scream och som Shaggy i Scooby-Doo, här i en rakt av dramatisk rolltolkning som är överraskande bra. George Clooney förlorade Oscarsracet på målsnöret till förmån för Jean Dujardin (The Artist) och helt klart är Clooneys insats mycket välspelad, men jag tycker han var minst lika bra, om inte bättre i både Michael Clayton och Up in the Air. Det jag saknar hos Clooneys karaktär, är mer temperament, säkert ett väldigt medvetet drag från regissör Payne, men som inte riktigt går hem hos mig. Gestaltningen är det absolut inget fel på, men män som inte har riktig kontakt med sina känslor känns lite tråkigt och icke nyskapande.
Efter att jag smält filmen i några veckor kommer jag till slutsatsen att den tyvärr inte når hela vägen fram. Även om jag kan uppskatta att en film som hanterar allvarliga ämnen skall kunna levera positiva och hoppfulla budskap, så vill jag ändå känna ångestens knutna näve i mellangärdet en lång stund efteråt. Tänk Kramer vs. Kramer! The Descendants är lite för tillrättalagd och snäll, något som även gäller George Clooneys insats, ribban kunde/borde ha legat på en höjd som krävt lite mer mod. Men det finns trots detta tillräckligt mycket kvalitet i filmen så att jag ändå varmt kan rekommendera den till dem som vill se ett drama med både substans och humor.

Vad gäller utgåvan så innehåller den tre kortare featurettes, varav Everybody loves George, mest blir bisarr i sin ogenerade hyllning till Mr. Clooney. Man hade gärna kunnat kosta på ett kommentarspår och en seriös Making of-dokumentär. Se den, hyr den, och köp den om du är ett fan.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.5/5 (2 votes cast)
The Descendants, reviewed by Erik Larsson on 2012-07-30T07:00:17+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Erik Larsson

Från att tidigare ha grottat ner mig i allehanda startelvor, laguppställningar och formationer inom de flesta idrotter, går min tid nu istället till att fördjupa mig inom filmens värld.

Latest posts by Erik Larsson (see all)

Publicerad den 30 juli, 2012