Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Good, the bad & the ugly

Efter två banbrytande och populära filmer i spaghettiwesterngenren kom Sergio Leone med det första mästerverket The Good, the bad & the ugly. Denna film kom att symbolisera hela genren med italienska westernfilmer eller som min syster säger: Ögonfilmerna. Trots sina stora succéer de sista 10 åren är Clint Eastwood, mer eller mindre motvilligt, än idag förknippad med denna film tillsammans med Dirty Harryrollen.

good-bad-ugly

Vad kan man mer säga om denna film som inte redan har blivit sagt.  Om man bara har sett en westernfilm i hela sitt liv, är nog chansen stor att det var denna film man då såg.  Har man däremot av någon dum anledning inte sett filmen så är det dags. Helst Idag! Allt med denna film är klassiskt, från regin och musiken till skådespelare och kamerahanteringen. Få regissörer kan låta en kamera först panorera över ett öppet landskap för att sedan gå närmare och närmare skådespelaren ansikte utan att det blir töntigt. Varje gång jag ser denna film så vill jag också bli regissör och göra en film där en man springer på en kyrkogård samtidigt som kameran ökar hastigheten medans Ennio Morricones musik blir mer och mer intensiv.

large good bad ugly blu-ray5

Återigen kommer Clint Eastwood och Lee van Cleef tillbaka som stenhårda revolvermän på jakt efter guld, även om van Cleef åtminstone spelar en ny och elakare karaktär än tidigare. I föregående film For a few dollars more drivs van Cleefs karaktär av personlig hämnd. Nu är det bara dollartecknet som styr hans (il)gärningar, Eastwoods karaktär/er har ju alltid drivits av pengar. Givetvis är det ett stort nöje att igen se dessa två skådisar göra dessa helgjutna roller. En av filmens många höjdpunkter förutom tidigare nämnda kyrkgårdsscen och efter följande final är introduktionen av just Angeleyes (van Cleef). Den spänningen som finns vid matbordet när Angeleyes gästar ett hem går nästan ta på, trots att man vet utgången redan från början. Däremot är jag mindre förtjust i Eli Wallach insats, jag förstår att någon måste vara den roliga (gapiga) figuren för att vara motvikt till de andra mer tystlåtna och stenhårda rollfigurerna. Men ju fler gånger jag ser filmen desto jobbigare bli denna karaktär, lite som Rod Steigers karaktär i A Fistful of Dynamite. Vad jag har förstått är den uttrycksfulla karaktären mer populär i filmer gjorda i Italien, där filmproducenterna inte alls gillade Eastwoods tystlåtna sätt att agera.

the_good_the_bad_and_the_ugly_57739-1440x900

Denna film tillhör filmhistorian och är ett måste att se för alla människor som har ett uttalat filmintresse. Speciellt för de personer som vill se vart regissörer som bland annat Robert Rodriguez och Quentin Tarantino har hämtat inspiration till sina verk. Jag personligen håller Leone i egenskap som den främste regissören någonsin tycker att han idag tyvärr känns lite bortglömd av den stora massan av kritiker och filmtittare.

Ps. Leones andra filmmästerverk är givetvis efterföljaren Once upon a time in the west. Där Charles Bronson fick och tog chansen att briljera som den stenhårda karaktären med hämndplaner, efter att ha tacka nej till olika roller i alla tre dollarfilmerna.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
The Good, the bad & the ugly, reviewed by Mathias Linder on 2014-02-10T14:33:26+00:00 rating 5.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mathias Linder

Är 35-årig filmfantast. Växte upp på åttiotalet med Arnold Schwarzenegger och James Bond. Gillar Charles Bronson och Sergio Leone. Ogillar uttrycket "kvalitetsfilm". Anser att George Lazenby är underskattad som James Bond. Älskar tv-spel, speciellt förtjust Resident Evil-serien. Tycker att HBO gör rätt överskattade tv-serier.

Latest posts by Mathias Linder (see all)

Publicerad den 10 februari, 2014