Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Goonies – Dödskallegänget

En av min barndoms stora filmer. Jag såg den om och om igen. Ibland byggde jag Lego samtidigt för att kunna fokusera på något annat under den scen i en frys som jag tyckte var obehaglig. Mitt starkaste minne var att jag passande nog byggde ett piratskepp. Hur som helst står den sig minst lika bra idag och jag vill tro att det inte har så mycket med nostalgi att göra ändå.

The Goonies 04

Några barn de i tidiga tonåren som brukar kalla sig själva för ”Dödskallegänget” hittar en skattkarta hemma på viden hos en av dem. Samtidigt håller deras föräldrar på att förlora sina hus då de inte har råd att betala amorteringarna och hela området ska förvandlas till en golfbana. Då de länge hört legenden om piraten One-Eyed Willies skatt ger de sig ut på skattjakt för att på så sätt kunna få bo kvar i staden de älskar. Samtidigt har en av bröderna Fratelli just rymt från häktet och återförenats med sin familj för att fortsätta på den kriminella banan. Av en slump korsas ”Dödskallegängets” väg med Fratellis och de är inte längre bara på jakt efter en skatt, de är även jagade av förhärdade brottslingar.

The Goonies 05

Att Steven Spielberg varit inblandad i både manus och även regi är ganska uppenbart. Det är lite samma typ av matinékänsla som i E.T., men med mindre fokus på sentimentalitet och större utrymme för äventyr. Inledningen med en biljakt där filmens karaktärer samtidigt presenteras är supermysig perfektion i hur man ska inleda en sådan här typ av film med effektivt berättande som samtidigt sätter tonen. Allt känns bara så härligt tryggt. Stämningen under filmens första halvtimme är även härligt dyster på en barnfilmsvis, där de deppar över att de måste flytta samtidigt som det är härligt gråsdassigt och regnigt ute. Scenen där bröderna Mikey och Brad pratar ute på verandan är riktigt fin. Om jag hade haft en storebror skulle jag önskat att han var som Brad.

The Goonies 02

Ensemblen i filmen är fullkomligt fantastisk. Gänget består bland annat av Sean Astin (The Fellowship of the Ring, Borderland), Corey Feldman (som förutom att numera vara känd från Celebrity Rehab även gjorde Friday the 13th Pt. IV och exempelvis Teenage Mutant Ninja Turtles eller Bordello of Blood) och Josh Brolin (Gangster Squad, Men in Black 3) för att nämna de mest kända. Bröderna Fratelli spelas av Robert Davi (The Iceman, Licence to Kill) och Joe Pantoliano (Memento, The Matrix). Egentligen känns det fel att bara nämna de mest kända namnen, då jag tycker det är imponerande att alla unga skådespelare fungerar så pass bra som de gör. Jeff Cohen som spelar Chunk är nog egentligen inte någon vidare skådespelare, men regissören Richard Donner lyckas ändå honom att fungera. De måste haft en bra stämning under inspelningarna eller bara fått kemin att fungera mellan alla inblandade, för dialoger och allt annat käbbel fungerar otroligt bra. Förmodligen är det en kombination av att ha hitta rätt skådespelare och smart personregi. Jag börjar känna mer och mer att Donner förtjänar respekt för sättet han får ihop sina filmer, kanske framförallt hur han får karaktärer att fungera.

The Goonies 03

Äventyret när de letar skatten samtidigt som de är jagade av familjen Fratelli håller rätt mix av spänning, spektakel och humor. Det blir aldrig enbart en effektorgie, där man anstränger sig för att överträffa föregående sekvens, utan det finns alltid utrymme för karaktärerna och för en liten andningspaus. Scenen där Chunk berättar ”allt” för sina kidnappare är fortfarande rolig, särskilt sättet den levereras, med en skön improviserad känsla hos framförallt Davi. Kanske blir slutet något av en besvikelse, finalen når aldrig riktigt några högre höjder, men det gör inte så mycket ändå.

The Goonies 01

Det må säkert vara nostalgi som grumlar mitt omdöme, men jag kan inte sluta tycka om den här filmen. Inom sin genre är den snudd på perfekt och om jag någon gång får barn kommer jag förmodligen att visa den för dem alldeles för tidigt så de blir vettskrämda. En sådan här typ av barnfilm som vågar ta sina karaktärer på allvar och inte tror att de kan imponera på publiken enbart genom att vräka på med effekter förtjänar att leva kvar som klassiker.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.9/5 (8 votes cast)
The Goonies - Dödskallegänget, reviewed by Erik Nyström on 2013-12-07T07:00:54+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 7 december, 2013

1 kommentar

Kommentera
  • Mikael Maad säger...
    11 december, 2013 - 13:59

    Fulkomligt lysande Erik och jag håller helt med dig. Finns på Netflix förresten utifall någon vill se den och inte har den i fysisk utgåva.