Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Guard

När en FBI-agent kommer till Irland uppstår en kulturkrock av det roligare slaget, allra mest tack vare Brendan Gleesons svordomsglada och obarmhärtiga porträtt av den irländska polisen som här tvingas bilda omaka par med Don Cheadle.

Galway är en mindre ort på den irländska västkusten. Här arbetar en mycket speciell polisinspektör vid namn Gerry Boyle (Brendan Gleeson), han tvekar inte att ta både mutor och droger, samtidigt som han och hans nya kollega får ett märkligt mord på halsen. Ett mord som visar sig ha kopplingar till stora internationella knarkaffärer, varpå specialagent Wendell Everett (Don Cheadle) vid FBI snart anländer för att bistå den lokala poliskraften. Mystiska ledtrådar, en vapenväska och ytterst oangenäma samvetslösa skurkar blir dock inte Everetts enda problem när han träffar den slöe Boyle som inte riktigt möter honom med samma respekt, eller vårdade språkbruk han är van vid. Everett inser snart att denne Boyle är allt annat än en plikttrogen paragrafryttare, han har sina egna metoder.

Boyles lite trötta, burdusa stil och hans framtoning som både smart och smådum på samma gång, blir svår att handskas med för FBI-agenten när de tvingas samarbeta. Inte minst när han får en mängd fördomar kastade i ansiktet, inte sällan gällande hans hudfärg och hemlandet USA. Boyle verkar tro att FBI arbetar exakt på sättet han sett dem göra i amerikanska filmer och blir förvånad över att den mörkhyade agenten har åkt skidor och faktiskt inte kommer från ghettot. Fördomarna bara sprutar ur honom och jag njuter, det är jäkligt roligt. Boyle är hämningslös och bjuder också på fördomar om irländarna och hans egna tillkortakommanden, lika mycket som han angriper andra. Mitt under utredningen tar den oseriöse Boyle en dag ledigt för att tillbringa den på hotell med ett gäng call girls. Han förklarar sig med att ledigheten varit bestämd sedan länge.

The Guard är en ganska mörk och lågmäld thrillerkomedi som känns väldigt originell, där tankarna snart kopplas till en liknande film med Brendan Gleeson – In Bruges, men de skiljer sig ändå åt tillräckligt för att inte förväxlas. The Guard har ett skarpt manus och är skriven och regisserad av långfilmsdebutanten John Michael McDonagh och han har förvaltat den inte alls ovanliga filmidéen med att sammanföra två så skilda rättskipare på ett mycket bra sätt. Det är hans bror Martin McDonagh som ligger bakom In Bruges. Själva gangsterhistorien är verkligen inte vad jag finner allra mest minnesvärd, men det spelar heller ingen större roll, jag kan ha överseende med det, här finns mycket annat att glädjas åt.

Geniet Gleeson är sjukt underhållande och fullkomligt briljant i rollen som Boyle, det är i huvudsak hans tillställning och de övriga skådespelarna fungerar som utmärkta bollplank för hans puckade, smarta och kvicka syrligheter, främst Don Cheadle som ser underbart mållös ut vid några tillfällen. Boyle levererar så många okonventionella lustigheter att han blir en ironisk citatmaskin, men jag vill absolut inte förstöra nöjet för er, så därför tänker jag inte återge några sådana här. För det mesta pladdrar han rakt ut, håller inte igen det minsta, utan berättar öppenhjärtigt även om sina egna problem och spottar inte i glaset under tiden. Det är brutalt ärligt och därför fungerar det så bra. Dialogen är överlag fräsch, begåvad och hela tiden småelak åt något håll, även vad gäller skurkarna i filmen.

Många biroller är också roliga, till exempel Boyles gamla sjuka mor (Fionnula Flanagan, The Others) när hon drar ett och annat sex- och drogskämt, samtidigt som andra delar känns mörka och lite sorgliga, det är en lyckad blandning där de irländska svordomarna har huvudrollen. Musik i filmen har man sannerligen snålat med att använda, men ibland dyker passande toner av Calexico upp och musiken, tillsammans med små härliga färgklickar i bland annat inredningen, bidrar till den rådande absurda stämningen. Sammantaget fann jag The Guard som en överraskande och mycket nöjsam film som inte hade varit ens hälften så bra utan Brendan Gleeson, men tack vare honom kan jag varmt rekommendera den, särskilt om man älskar repliker med timing, underbart minspel eller bara den gröna ön i största allmänhet.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (4 votes cast)
The Guard, reviewed by Hans Råman on 2012-06-06T08:00:09+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Älskar fredagsmys, gärna med min favoritfilm Nyckeln till frihet, men är allätare inom både film och musik.

Latest posts by Hans Råman (see all)

Publicerad den 6 juni, 2012

1 kommentar

Kommentera
  • Wolfheart säger...
    6 juni, 2012 - 10:57

    Håller med om betyget, underbar svart komedi.