Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Lone Ranger

Hollywoods brist på fantasi har resulterat i att ännu en gammal populärkulturell ikon dammats av med tveksamt slutresultat.

The Lone Ranger 01

The Lone Ranger började som radioföljetong i USA på 1930-talet och har under decenniernas gång knoppat av sig i såväl bok-, TV-, serietidnings- som filmform. Själv har jag ingen större relation till den maskerade westernhjälten. Jag har läst några av serierna, men det var inget som direkt fick mig att slå klackarna i taket. När jag tänker på The Lone Ranger (eller Svarta Masken som han kallades på svenska), tänker jag främst på kompanjonen Tonto, och att hans namn klingar rasistiskt i mina öron. Men det är kanske bara jag.

Vill man göra det lätt för sig, kan man kalla The Lone Ranger för en westernversion av Pirates of the Caribbean-serien, inte minst då filmteamet i mångt och mycket är det samma. Gore Verbinski regisserar, Johnny Depp innehar huvudrollen (eller ståtar åtminstone som första namn på affischerna) och en av manusförfattarna (Ted Elliott) dyker upp även här.

Filmen har haft stora problem under produktionstiden med ständigt överskriden budget och lär ha sammanställts utan att man riktigt fått med allt som planerats. Jag ska inte påstå att det märks, men…

The Lone Ranger 02

Kalla mig konservativ, men för mig är westernfilmer INTE lika med James Bond. Dramatiskt, men ändå ett hyfsat lugnt tempot, en vila över bilderna, ett mindre crescendo här och där innan den stora finalen. Sådan är min vilda västernfilm, men så är det inte i The Lone Ranger. Nej, detta är en berg- och dalbanefärd (dock främst medelst tåg) som påminner mer om Gråben och Hjulben än om John Wayne. Och det hade väl trots allt kunnat funka om man varit någorlunda konsekvent. Men denna Disneyproduktion är en film som inte vet vilket ben den ska stå på. Man sprattlar fram och tillbaks mellan blodig action och tramskomik. Filmens olika beståndsdelar ”gifter sig” (som det så fint heter i dessa dagar) helt enkelt inte.

Jag har svårt att tänka mig att verket kommer att slå an några strängar hos merparten av den nya generationen, jag har svårt att tro att detta kommer bli någon större succé och jag har svårt att tänka mig en uppföljare. Och vilken är egentligen den tilltänkta målgruppen? Tror folket på Disney att den unga generationen blivit så tillvand av allt datorspelsmördande att realistiska mord uppfattas som ”ingenting”? Det verkar så. Och kanske har de rätt. (Filmen har 11-årsgräns i Sverige, vilket innebär att sjuåringar i målsmans sällskap kan se filmen).

Filmen har dessutom begåvats med en totalt onödig ramhandling som utspelar sig 1933, där en liten kille i 8-10-årsåldern besöker ett nöjesfält i San Francisco och i ett tält stöter på en urgammal indian placerad i en monter. Möjligtvis har filmmakarna sneglat på Little Big Man (1970), där upplägget är snarlikt när en väldigt gammal indian ser tillbaks på sitt liv och berättar om sina spektakulära äventyr från ett väldigt eget perspektiv. Hade ramhandlingen hamnat på klippgolvet hade denna två och en halv timme långa skapelse möjligtvis varit något mer uthärdlig.

The Lone Ranger 03

Johnny Depp gör rollen som Tonto och hade detta varit första gången vi sett skådespelaren ifråga hade vi nog älskat hans prestation, men nu blir det bara ännu en variation på många likartade krumelurer. Man måste dock ge filmskaparna en eloge för Depps ansiktssminkning inspirerad av konstnären Kirby Sattlers skapelse I Am Crow.

Armie Hammer, som var så utmärkt i dubbelrollen Cameron Winklevoss/Tyler Winklevoss i The Social Network, spelar The Lone Ranger, men är här mest ”another pretty face”. William Fichtner i rollen som antagonisten Butch Cavendish däremot, där kan vi tala om en fuling, en riktig fuling. Nästan lika obehaglig som han var i Prison Break (Kannibal dessutom – kul för pappa att förklara för sjuåringen när de kommit hem).

Helena Bonham Carter har en skruvad – tillika onödig – roll som bordellmamma med elfenbensben (ja, ni får se själva!) och en pistol i skoklacken. Eeh… ett försök att locka Tarantinopubliken?

The Lone Ranger04

Sista halvtimmen satt jag bara och längtade till att eländet skulle vara över, samma känsla som jag överkoms av när jag såg Man of Steel förra veckan. Allt detta hysteriska hoppande och skrikande och springande och snubblande och skjutande – tänk dagisklass på speed! Gillar ni sådant så rekommenderar jag filmen av all min kraft. Har ni däremot förkärlek för lite mer subtil underhållning bör ni nog avstå.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.7/5 (7 votes cast)
The Lone Ranger, reviewed by Cyril Tönisberg on 2013-07-03T12:00:48+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Cyril Tönisberg

Cyril Tönisberg

Om vi ska ta det där med mitt förnamn först... Cyril är tänkt att uttalas "kirill". Detta eftersom min fars familj tog sig från Estland till Sverige artonhundrafrösihjäl, under en tid då det i vårt land inte var legitimt att döpa ett barn till exempelvis "Månstråle", så man vred och vände till bäst man kunde, d.v.s. C = K, y = i. Därmed också sagt att jag är gammal, riktigt gammal. Min 11-årige son slår mig numera alltid i motionsspåret. (Ni finner f.ö. honom som min avatar på Forumet, där jag går under namnet Snakebite, en bild som togs efter efter att jag tvingat honom se samtliga Hannibal Lector-filmer en helg.) Jag är faktiskt så gammal att jag var den i svensk press som först av alla lanserade en videosida (i Ystads Allehanda) någon gång under mitten av 80-talet. Favoritfilmer? Såklart ganska många efter alla dessa år, och jag glömmer säkert flera när jag nu räknar upp: Fat City (John Huston, 1972), Halloween (John Carpenter, 1978), Mad Max 2 (George Miller, 1982), Frozen River (Courtney Hunt, 2008), Memories of Murder (Joon-ho Bong, 2003), De andras liv (Florian Henckel von Donnersmarck, 2006), Dirty Harry (Don Siegel, 1971), Trasdockan (Robert Mitchum, 1955), Den sista föreställningen (Peter Bogdanovich, 1971), Monsters, Inc. (Pete Docter, 2001).
Cyril Tönisberg

Latest posts by Cyril Tönisberg (see all)

Publicerad den 3 juli, 2013

1 kommentar

Kommentera