Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

The Lost Weekend
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

The Lost Weekend

Det behövs inte alltid regnvåt asfalt, detektiver i hatt och en besatthet vid fel kvinna för att man ska kunna kalla det Film Noir. Det behöver inte ens avlossas ett enda skott. Ibland räcker det med en alkoholists vånda och en sista spritmarinerad helg i förtvivlan.

The.Lost.Weekend.1945_snapshot_00.25.42_[2012.06.28_18.41.56]Helgen stundar och för Don Birnam kommer det innebära ännu en vända. Han har flaskan gömd utanför fönstret och även om hans bror planerar att ta med honom ut på landet för en långhelg, mest för att hålla honom borta från alkoholen, finns det alltid sätt att dricka. När författardrömmarna gick i kras efter en svår skrivkramp fanns alkoholen där istället och även om han lyckats träffa Helen som är beredd att göra allt för honom, är hon mest bara ett hinder. För att skjuta på resan till landet övertalar Don sin bror att ta med Helen på en konsert medan han själv vilar upp sig någon timme och packar färdigt. Knappt har de lämnat lägenheten innan han beger sig ut på gatorna och styr kosan mot närmsta bar. Bara några glas innan de åker…

Billy Wilder (Double Indemnity, Sunset Blvd.The Apartment) tog inte den lätta vägen när han 1945 valde att filmatisera Charles R. Jacksons roman om alkoholism. Testpublikens svala mottagande fick Paramount att tveka kring om den ens var värd att distribuera och envisa rykten gör gällande att sprittillverkare försökte hindra den att få premiär. Givetvis kom den att bli en succé som belönades med inte mindre än fyra Oscars för bästa film, bästa regi, bästa huvudroll och bästa manus. Så här nästan 70 år senare visar den sig fortfarande fungera riktigt bra och känns inte alls daterad, vilket väl inte är så konstigt med tanke på att den kretsar kring vad som kommer vara ett evigt problem.

The.Lost.Weekend.1945_snapshot_01.24.25_[2012.06.28_18.43.54]The Lost Weekend moraliserar inte kring alkoholen, även om den visar på de fruktansvärda konsekvenser den får för Don. Filmen bryr sig heller aldrig om att försöka få oss att tycka om honom, utan låter oss bara ta del av ett människa fast i ett beroende han inte har en chans att kontrollera och som får honom att behandla sin närmsta illa. Kanske är det tack vare ärligheten i skildringen som man ändå tycker om Don och vill att det ska gå bra för honom, samtidigt som man önskar att hans bror och hans flickvän ska sluta ödelägga sina liv i försök att vara till hjälp när det ändå bara slutar i ständiga besvikelser. Det är skönt att se människor skildrade på ett realistiskt sätt där ingenting är enkelt och huvudpersonen får vara ett kräk utan att han nödvändigtvis ska drabbas av någon form av långsökt bestraffning för detta. Livet själv fungerar ju sällan så och tydligen gjorde inte alltid Hollywood det på det hårt reglerade 40-talet.

Ray Milland är en skådespelare jag alltid gillat sedan jag såg honom som skurk i Alfred Hitchcocks Dial M for Murder och även om hans skådespel känns lite gammaldags ibland, påminner han även lite om Jack Nicholson i intensiteten. Han gör heller inte för mycket för att spela onykter eller svårmodig, även om skäggstubben kommer lite väl lämpligt i takt med bakfylleångesten. Skildringen av en alkoholist, med de ständiga sveken och de psykologiska mekanismerna som styr känns väldigt äkta. Utan att efterforska gissar jag att författaren Jackson berättar utifrån egna erfarenheter av något slag. Vi slipper även få några bekväma lösningar presenterade för oss eller något tillrättalagt och rosenskimrande slut, utan egentligen slutar allt där det börjar.

Lost-Weekend-2

Den enda egentliga invändning jag har mot The Lost Weekend är att den nog stannar lite för länge i några tillbakablickar som ska visa hur Don träffade sin flickvän Helen. Där lyser ett Hollywood som törstar efter romantiska infallsvinklar igenom och det känns inte hemma i historien. Resten är däremot ett gripande och ärligt drama. Ett drama jag tycker man bör se.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
The Lost Weekend, reviewed by Erik Nyström on 2013-05-17T17:00:34+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 17 maj, 2013