Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

The Octagon
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (1 vote cast)

The Octagon

Chuck Norris vs. Ninjas. Det låter som det ultimata populärkulturella skämtet att dela på Facebook tillsammans med någon ironisk bild. Om filmen ändå varit hälften så rolig.

08498563279808340727

Alla tror att ninjor hör till det förflutna, men ändå verkar det som om de ligger bakom en serie attentat och lönnmord. Kampsportsspecialisten Scott James har själv svårt att tro på det, men i takt med att han dras in i en intrig fylld av terrorister och kontraktsmördare, börjar sanningen gå upp för honom. Dessutom mannen som ligger bakom allting förmodligen är hans svurna fiende, tillika halvbror – Seikura.

Som sagt, det låter som om det skulle kunna vara hur kul och kultigt som helst, med högt tempo, överdrivna actionsekvenser som avlöser varandra och en alltid lika torr Chuck Norris i mitten. Tyvärr är det bara det sistnämnda som stämmer då The Octagon är en både långsam och framförallt väldigt stel film. Intrigen som presenteras är alldeles för rörig och invecklad för att höra hemma i en sådan här film. Förutom Seikura och hans träningsläger presenteras en organisation ledd av en man spelad av Lee Van Cleef som står på James sida, och en annan organisation som rekryterar legoknektar som inte är lika vänligt inställd. Dubbleringen fortsätter med två olika kvinnliga karaktärer som snubblar in och ut ur hjältens liv utan att riktigt skilja sig från varandra eller göra något avtryck. Vi får även se en rik man bli mördad av terrorister i inledningen, utan att det spelar någon överdrivet stor roll för fortsättningen. Det är mängder av onödiga krumbukter och sidointriger som bara rör till det och drar ner tempot. Jag som satt där med en förväntan att se något i stil med Commando fick svårt att riktigt hänga med.

20483971074847445843

Att Chuck Norris sedan är en ganska tragisk och icke-karismatisk skådespelare visste jag redan. Det är sällan som han lyckas hålla fokus och intensiteten uppe genom en hel dialog. Man kan i princip se när hans tankar seglar iväg långt bort från filmens värd. Samtidigt behöver inte det göra så mycket, speciellt inte i den här typen av film och jag har inga problem att se mellan fingrar på just det, även om det i kombination med att det är så onödigt sövande i övrigt inte gör det här lättare att ta sig igenom. Det är definitivt stilpoäng på den märkliga, lite roliga, och framförallt knäppa idén att låta Norris karaktär ha en inre dialog med sig själv genom ett viskande voice over med eko.

Jag är inte rätt person att avgöra hur bra någon är på kampsport, men jag tycker att flera av fightingscenerna verkar vara gjorda av några som vet vad de gör. Synd bara att de inte filmats eller klippts ihop på ett speciellt engagerande vis. Det är många vida, statiska bilder helt utan klipp när någon åker på stryk och det fungerar sådär. Om någon med lite bättre känsla för att sätta ihop action hade regisserat hade det säkert kunna bli betydligt mer underhållande. Nu får man försöka ha överseende med både den biten och den i övrigt sövande intrigen och gotta sig åt det lilla som fungerar. Nämligen att ninjas är häftiga på film och att det finns en ganska schysst känsla i hur allting ser ut. Kanske kan man, om man är på rätt humör, skratta en del åt filmen också, men jag var inte inte riktigt där. Fans av Chuck Norris kan däremot springa iväg och köpa denna billiga utgåva som definitivt duger med tanke på priset.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (1 vote cast)
The Octagon, reviewed by Erik Nyström on 2013-04-10T12:00:30+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 10 april, 2013