Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Red Shoes – Criterion Collection

Screen-shot-2011-04-13-at-3.14.01-PMMichael Powell (regi) och Emeric Pressburgers (manus) fjärde färgfilm tillsammans. Från det kusliga klostret i Black Narcissus transporteras vi här till dansens förlovade och färgsprakande värld.

Den demoniske balettregissören Boris Lermontov ska sätta upp sin nya föreställning baserad på H.C. Andersens saga om ett par röda skor och väljer den oprövade Victoria Page till huvudrollen. Musiken komponeras av unge stjärnskottet Julian Craster. Samtidigt som föreställning repeteras och sedermera turnerar, växer ett triangeldrama fram mellan de tre kreativa krafterna fram.

The Red Shoes.mkv_snapshot_01.05.36_[2011.03.19_15.31.49]Färgerna är det som slår en först. Svartvitt var fortfarande standard 1948 och den tidiga Technicolor-tekniken har en märklig, drömlik lyster som är svår att tycka illa om. När filmen som sådan balanserar någonstans mellan fantasi, verklighet och melodram drar fotot åt samma håll. Det hade ju även varit i princip omöjligt att göra en film där ett par röda skor spelar en avgörande roll om de samtidigt inte fått vara röda. Fotografen Jack Cardiff (som var ansvarig för färgfotot i Black Narcissus året innan och senare i karriären fick fånga såväl Sylvester Stallone i Rambo: First Blood Part II som Arnold Schwarzenegger i Conan the Destroyer) gör ett fantastiskt jobb. Detaljrik scenografi, inspelad i studio såväl som på plats, gör verkligen sitt till. Även om man är ointresserad av dans eller drama borde The Red Shoes fungera utmärkt som ögongodis.

Riktigt sagolikt blir det i den oväntat långa sekvensen som utgör en slags komprimerad version av föreställningen som gett filmen dess namn. Hela filmen stannar upp i gott och väl 15 minuter, för att bjuda på en fantasifull tolkning av balett, där scenen så småningom försvinner för att ge fullt spelrum åt fantasin. En enastående teknisk bedrift som dessutom var ett mycket modigt var av Powell, med tanke på att den egentligen är ganska redundant för filmen som sådan, åtminstone i den omfattning den nu får. Personligen ser jag det definitivt som en av höjdpunkterna i filmen.

redshoes1Man kan tycka att The Red Shoes är en ganska banal kärleksmelodram som lever på den mytomspunna balettvärlden och även om det till viss del är befogad kritik, tycker jag den har tillräckliga egenskaper för att lyfta den från mängden. Till att börja med existerar den, som jag tidigare varit inne på, i en diffus värld med drömlika egenskaper, vilket ger den fri lejd förbi en hel del klichéer. För det andra visar den upp en betydligt mer naken bild av det hårda jobba som ligger bakom en balettföreställning än vad den får cred för. Även om den stundtals verkligen uppslukas av magin i en föreställning, så har den innan det visat oss vilka uppoffringar som ligger bakom den. På det viset känns det inte helt främmande att dra paralleller till Darren Aronofskys Black Swan.

Triangeldramat fungerar också bättre än vad det borde kunna göra, mycket tack vare Pressburgers välskrivna manus, och spela minst lika mycket på karaktärernas konstnärliga drivkrafter som på deras kärlekstörst. Det känns ganska befriande att se människor som faktiskt har andra intressen än att bli förälskade, men samtidigt kan kosta på sig själv förödande svartsjuka. Anton Walbrook skapar en spännande figur i den smått demoniske, men fullt begriplige Boris Lermantov.

TRS2Jag tyckte att filmen såg riktigt bra ut på Atlantics billiga DVD som funnits tillgänglig i Sverige i ett par år, men i jämförelse med Criterions högupplösta fyrverkeri känns den versionen numera synnerligen blaskig. Färgerna är, precis som vanligt när det handlar om en film från herrarna Powell/Pressburger, häpnadsväckande och de har en sanslös lyster på denna utgåva. Detaljrikedomen är klanderfri och skärpan likaså. Det finns faktiskt ingenting att klaga på, så högsta betyg känns som en självklarhet. Ett tydligt och distinkt monospår utan några som helst tillstymmelser till störljud. Spåret är luftigt och lyckas på ett bra sätt att låta musiken bli så levande som en film om balett egentligen kräver, trots att det bara han en enda kanal att arbeta med. Egentligen ingenting att anmärka på, men jag har hört monospår med ännu bättre finish.

Kommentarspåret med rutinerade filmprataren Ian Christie som väver in intervjuer och kommentarer från exempelvis Jack Cardiff, huvudrollsinnehavaren Moira Shearer samt faktiskt även Martin Scorsese. Informativt om allt från arbetssätt, tematik och anekdoter. Inte speciellt avslappnat, men däremot ruskigt intressant. Två kortare dokumentärer, en kring restaureringen av filmen och en ”making of”, är också definitivt sevärda. Den förstnämnda kräver dock att man faktiskt har något intresse av hur man arbetar med att bildöverföring. Lite kul att Scorsese är med och guidar oss genom processen. Samme man låter oss även ta del av sin filmmemorabilia från The Red Shoes i ett bildspel, vilket bland annat inkluderar själva skorna.

4743431_l5Legendariska klipparen Thelma Schoonmaker var gift med Powell fram till dennes död och i en femton minuter lång intervju delar hon med sig av sina tankar kring filmen. Gissa vem som intervjuar henne? Just det, Martin Scorsese, som ju dessutom brukar begagna sig av hennes i tjänster i sina filmer, senast Shutter Island. Man har även sammanställt mängder av de skisser som gjordes till bildmanuset för balettsekvenserna till en animerad kortfilm. Denna film går sedan att se tillsammans med en inläsning av H.C. Andersens saga av skådespelaren Jeremy Irons. Ambitiöst och smittande kreativt, som tänjer lite på gränserna för vad man egentligen kan göra med extramaterial. Irons inläsning går även att lyssna på separat för den som är intresserad. Naturligtvis bjuder Criterion på en uppsjö stillbilder från inspelningarna, marknadsföringen och förberedelserna i ett snyggt arrangerat galleri. En restaurerad trailer avrundar extramaterialet på skivan som sedan kompletteras med en 24-sidig booklet där vi hittar en text kring filmen skriven av författaren David Ehrenstein. Hade Criterion lyckats skaka fram de mytomspunna bortklippta scenerna hade det blivit full pott på extramaterialet.

En skickligt genomförd,
färgsprakande melodram i balettvärlden som man verkligen kan hänföras av och som verkligen fått den behandling den förtjänar av Criterion. Det krävs verkligen inte att man ska vara ett stort fan av balett för att uppskatta dess storhet. Borde fungera för hela familjen.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (1 vote cast)
The Red Shoes - Criterion Collection, reviewed by Erik Nyström on 2014-03-08T07:00:45+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 8 mars, 2014