Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


The Woman in Black: Angel of Death

woman-black-2Den brittiska skräckfilmsstudion Hammer som gjorde smått underbara filmer under 50-, 60- och 70-talen återuppstod faktisk för några år sedan utan att göra så mycket väsen av sig. De har bland annat hunnit med att producera The Woman in Black 2012 samt den här uppföljaren.

40 år efter händelserna i första filmen har andra världskriget brutit ut. När tyskarna bombar London väljer många att låta evakuera sina barn till landsbygden för att få en drägligare tillvaro. En busslast styr kosan till det sedan länge övergivna huset Eel Marsh House för att inhysa några barn samt de som ska ta hand om dem. Kvar i huset väntar dock den ondskefulla anden efter Jennet Drablow som fortfarande är ute efter en sak: barn. Den enda som kan stoppa henne är den unga lärarinnan Jean som själv har händelser i det förflutna som plågar henne. Det hade dock förmodligen varit säkrare för barnen att åka till fronten än att sova under samma tak som kvinnan i svart.

The Woman In Black: The Angel of Death

Jag skulle tro att det fungerar alldeles utmärkt att se denna uppföljare utan att ha sett föregångaren, då man får den nödvändiga informationen ett varv till. Däremot ger det väl kanske ett visst mervärde om man vet lite mer om husets historia och vilka det är som bott där. The Woman in Black är ursprungligen en roman från 1983 som 1989 gjordes till en superkuslig brittisk tv-film och som 2012 gjordes i en ny version som inte alls fungerade lika bra, då den kändes alldeles för ansträngd. Då ingen av skådespelarna från föregångarna återvänder spelar det egentligen ingen roll vilken av dem man ser om man vill ha bakgrund till The Woman in Black: Angel of Death, som för övrigt inte har någon litterär förlaga att luta sig mot.

Den största styrkan med den här rätt poänglösa och sömniga uppföljaren är huset (med det fantastiska namnet) Eel Marsh House samt hur de filmar det. Visserligen når det inte samma nivåer som i det diskbänksrealistiska och därmed grymt vardagskusliga interiörerna i versionen från 1989, men det är långt mycket bättre än i de överarbetade kulisserna i nyinspelningen. Ett ruckel som en gång varit ståtligt, med ett lite lagom förfall och där ljuset aldrig riktigt vill nå in. Det är en tacksam miljö och den används förtjänstfullt. I övrigt är det mesta bara en axelryckning. Berättelsen början lovande, men tappar riktningen och krånglar till det alldeles för mycket när den verkar vara osäker på hur mycket av föregångaren den vågar ta för givet. Användandet av filmens antagonist känns mer som en billig efterapning av något ur Insidious, än den naturkraft som kvinnan i svart ändå var i originalhistorien. Det hade kunnat vara ett pluspoäng att filmen ändå vågar vara så pass grym mot barnen som den ändå är, men när det inte har något att landa i, känns det bara trubbigt och lite plumpt.

WOMAN IN BLACK 2Att den utspelas på 40-talet är lite trevligt och det finns några bra idéer i konceptet, men sedan tar det stopp. Inte ens de mer primitiva försöken att skrämmas genom att skrika ”BU!” fungerar speciellt bra. När jag skriver den här recensionen var det exakt en vecka sedan jag såg filmen och jag måste redan anstränga mig för att minnas den.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 1.0/5 (1 vote cast)
The Woman in Black: Angel of Death, reviewed by Erik Nyström on 2015-08-02T07:31:08+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Erik Nyström

Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.
Publicerad den 2 augusti, 2015