Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Vanishing Waves

Hjärnan är fantastisk. Vi vet inte hur den fungerar och flera filmer har använt detta som utgångspunkt och det är alltid lika spännande. Filmer som Inception, The Cell och varför inte Memento och The Matrix har alla utforskat minnen, hjärnans funktion och vår interaktion med hjärnan på olika sätt.

Vanishing Waves 01Den Litauiska Vanishing Waves som skrivits och regisserats av Kristina Buozyte tar sig an temat med utgångspunkt i vetenskap och etik. En forskningsgrupp planerar ett försök där en av forskarna ska försöka koppla ihop sitt medvetande med en patient som ligger i koma. Går det att få kontakt med en annans medvetande och vad händer när de möts? Kommer de dela på upplevelsen och finns det någon kontakt att få med någon som ligger i koma?

Forskaren Lukas (Marius Jampoliskis) är den som valts till experimentet. Han kopplas in och läggs i en flyttank för att inte störas av ljud och synintryck innan han synkas med den okände komapatienten. Första försöket lyckas inte då han överöses med intryck som är svåra att tolka. Vid nästa försök hamnar han i ett avskalat drömlandskap och träffar en kvinna (Jurga Jutaite) eller snarare hennes medvetande och minnen. Redan vid första träffen börjar de kyssas och Lukas vågar inte berätta för sina forskningskollegor vad som hänt, mer än att det gått bra och att de måste justera inställningarna ytterligare. Nästa möte med kvinnan blir underligare och betydligt mer sexuellt laddat och det ställer hela hans liv på sin spets, är han otrogen mot sin flickvän i den fysiska världen och hur påverkar han resultatet av forskningsstudien om han inte är sanningsenlig i den data han rapporterar in?

Vanishing Waves 02Regissören Buozyte navigerar finurligt förbi eventuella problem som skulle föra filmen in i teknikthrillerfåran och fokuserar mer på de etiska och mänskliga aspekterna av relationen mellan Lukas och Aurora, som kvinnan heter. Det blir moraliska frågor som inte är helt enkla att besvara men samtidigt spännande att utforska. Vad är rätt att göra i tanken och vad är rätt att göra i den verkliga världen?

Fotografen Feliksas Abrukauskas målar upp en fantasieggande värld som endast finns i tanken. En enslig strand med ett visuellt utmanande men vackert hus som symboliserar hjärnans utrymme för fantasi samtidigt den sköra ensamhet som isolering kan medföra. Samtidigt balanseras denna värld mot den grå vardagen och verklighetens tuffa beslut. Det går inte att leva i drömmarnas värld, eller?

Vanishing Waves 03Det är omöjligt att inte kommentera skådespelarna som porträtterar Lukas och Aurora. De två, Jampoliskis och Jutaite, har en fantastisk kemi som säljer in hela berättelsen. Hade inte de inte litat på varandra hade aldrig relationen kunnat bli så ärlig, rå, rak, förvirrande och erotiskt laddad som den blir. Dialog ersätts med sammansmältning av synapser och att de båda bara känner.

Vanishing Waves 04Vanishing Waves är en film som totalt överraskade och överrumplade mig. Jag börjar direkt tänka på andra regissörer som utforskat liknande teman och stil. David Cronenberg, Tarsem Singh och kanske främst Andrei Tarkovsky poppar upp i skallen på mig och Kristina Buozyte är på helt rätt spår med denna. Kanske även Stanley Kubrick ska läggas till i den listan? Hur som helst är Vanishing Waves fängslande, vacker och poetisk i ett. En film som kanske inte är för alla. Den dyker djupt ner i både det mänskliga och det erotiskt laddade. Den släpper in oss i det allra heligaste, det vill säga våra innersta tankar utan filter, på gott och ont. Gillar du filmer som Primer, Safety Not Guaranteed och Moon kommer du säkert gilla Vanishing Waves. Både jag och Freud tycker om det här och filmen rekommenderas varmt.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.6/5 (5 votes cast)
Vanishing Waves, reviewed by Mats Lundberg on 2013-11-13T12:00:28+00:00 rating 4.0 out of 5
The following two tabs change content below.

Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest.

Latest posts by Mats Lundberg (see all)

Publicerad den 13 november, 2013

1 kommentar

Kommentera
  • Jonas Ostby säger...
    15 december, 2013 - 21:25

    Förutom The Cell finns det också en annan ganska ny film som heter Extracted (2012) som är en rätt ok popcorn-variant av den här handlingen.