Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Vill jag vissla, så visslar jag
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Vill jag vissla, så visslar jag

Prisbelönt rumänskt drama från 2010 om ungdomsbrottslingen Silviu som förtvivlad fruktar för sin yngre brors välbefinnande. Straffet är nästan avklarat när han får reda på något som inte kan vänta. Silverbjörnen i Berlin och pris för bästa skådespelare vid filmfestivaler lockade mig åter till Rumänien och dess deppiga socialrealism. För förutom att fungera som en billigare inspelningsplats för internationella actionfilmer gör de väl inga andra slags inhemska filmer där?

Silviu väntar på att få släppas ut från ungdomsfängelset ute i den rumänska obygden. Fem oändligt långa dagar kvar, sedan är han fri och kan ta hand om sin lillebror. Någon far finns inte och modern har för länge sedan stuckit till Italien, antagligen med någon ny, försörjande karl som lockbete. Så såg Silvius verklighet ut, åtminstone fram tills nu, när mamman helt plötsligt är tillbaka efter åtta år, bara för att hämta upp lillbrorsan Marius. Aldrig, det kommer inte att hända, låter han mamman veta. Marius ska inte råka ut för samma skit som mig, han stannar här. Jag tar hand om honom så snart jag är fri. Du kommer att dumpa honom någonstans, precis som du gjorde mot mig flera gånger.

Hon reste till Italien för att tjäna pengar och varje gång hon fann sällskap skickade hon hem Silviu till Rumänien, så att förstå varför han känner sig sviken är inte svårt. Rädslan, frustrationen och ångesten över vad som kan komma att ske med den yngre brodern Marius får Silviu att se rött inombords, men han måste brottas mot de övermäktiga känslorna för att inte riskera att få ytterligare strafftid, via ett våldsamt utbrott. Långa stunder visar han ett imponerande tålamod, trots kraftiga provokationer från en ondsint medfånge som har god kännedom om Silvius prekära situation och gör sitt yttersta för att utnyttja den. Desperationen stegras snabbt, läget är akut och han måste hem – nu. Han ser ingen annan utväg än att rymma, för att hinna stoppa mamman.

Under en intervju som internerna gjorde med några socialarbetare, träffade Silviu den unga praktikanten Ana. Han blev omedelbart intresserad av henne, men nu får hon istället fungera som medel för att helga målen när den oplanerade och klumpiga rymningen iscensätts. Under hela sitt straff har han ansträngt sig för att vara så skötsam som möjligt. Nu raderas alla pluspoäng och det finns knappt tid att göra en avvägning huruvida det är värt det eller inte. Pressen blir för hård för att inte lätta på trycket, snart brister fördämningarna i en oåterkallelig showdown och man lider med honom varje sekund den pågår.

Känslan av att George Pistereanu (Silviu) skådespelar är praktiskt taget frånvarande, det känns som att jag tittar på en stark dokumentär och inte en spelfilm. I vilket fall är det ett oklanderligt kort porträtt av en trasig och härdad själ. Han är filmens hjärta och smärta och dess största behållning. Letar man svar på varför elände drabbar vissa, eller i filmen söker finna en gnista av hopp, bör man leta vidare någon annanstans. Om filmens budskap är något annat än – life’s a bitch and then you die, får man själv avgöra. Det finns även en del annat än vrede som småkokar under ytan i sevärda Vill jag vissla, så visslar jag, man kan välja om man vill se det eller inte.

Historien är faktiskt oerhört stillsamt berättad med sparsam dialog och avsaknad av musik, men ändå med en oundviklig och stegrande intensitet. Skådespelet är överlag utmärkt och några av medfångarna är inte ens skådespelare, utan äkta fängslad ungdom. Visst kan jag sakna både en gråskala, en del förklaringar och ifrågasätta att par av Silvius val, samtidigt som jag tycker att regissören Florin Serban dröjer onödigt länge i somliga scener och hade föredragit ett bättre avslut, men det är naturligtvis en smaksak.

Framförallt är det en drabbande och verklighetstrogen film och den kom att bli ett välkommet litet nedslag i mitt, för tillfället, alldeles för ensidiga filmtittande. Rumänsk film är ingenting jag ser varje vecka direkt och när man ser sådana här filmer börjar man ju fundera över varför. Det finns förmodligen massor att upptäcka bortom de självklara titlarna som haussats på filmfestivaler världen över, med den lysande 4 månader, 3 veckor och 2 dagar – i spetsen. Realistiska så det förslår är de oftast i alla fall och det gillar jag och är övertygad om att alla mår gott av att att få en dos av ibland, fast processen i sig, när man påminns om hur jävlig denna värld kan vara alltid gör lite ont.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Vill jag vissla, så visslar jag, reviewed by Hans Råman on 2012-08-29T07:00:21+00:00 rating 3.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Älskar fredagsmys, gärna med min favoritfilm Nyckeln till frihet, men är allätare inom både film och musik.

Latest posts by Hans Råman (see all)

Publicerad den 29 augusti, 2012