Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


Wassup Rockers

Fotografen och regissören Larry Clark (Kids) fotograferade ett gäng latinoskejtare tillsammans med en skådespelare från sin film Ken Park för en fransk tidning. Han tyckte killarna var så spännande att han ville göra en hel film om dem. Resultat blev Wassup Rockers från 2005.

Killarna bor i Los Angeles-ghettot South Central där de med sina tajta Ramones-byxor, skateboards och sitt punkband inte hör hemma i något annat gäng än deras eget. De hamnar i bråk med de svarta gängen på hemmaplan och jagas av polisen när de lämnar ghettot.

Första halvan av filmen baserade Larry Clark på historier som killarna berättat från sina liv. Han har fångat deras jargong och filmat dem när de skejtar, leker, slåss, hånglar, pratar och skrattar. Det är väldigt dokumentärt och det är inte speciellt svårt att tycka om killarna. Men hela tiden har Clark siktet på att andra halvan av filmen ska ta killarna till Beverly Hills. Detta gör att en scen kan gå från att kännas autentisk till att plötsligt förvandlas till amatörskådespeleri när tonåringarna ska leverera repliker vars syfte är att föra berättandet framåt. Hela flödet i berättandet kommer ur balans och de långa sekvenserna när killarna bara snackar skit och åker bräda känns meningslösa och tråkiga när man vet att det finns en story som sträcker sig utanför det dokumentära. Samtidigt är skådespeleriet så dåligt att man inte kan engagera sig i storyn heller.

Andra halvan förvandlas till en satir. I Beverly Hills stöter gänget på alla vita överklasstereotyper man kan tänka sig. Det är unga flickor som tycker det är spännande med pojkar från ghettot, modemänniskor som ser killarna som assessoarer, en Charlton Heston-typ som laddar sitt vapen när han får oväntat besök och en nedsupen kvinna som behandlar en av killarna som en hundvalp. Här hittar Clark fram till någonting som jag kan känna igen; den politiskt korrekta medel- och överklassen som vill umgås med ”minoriteter” för att det känns lite exklusivt. För några år sedan pratade jag med ett ganska typiskt borgarbohemiskt par som var uppriktigt ledsna över att de inte hade några vänner som var invandrare eller bögar. Personligen kan jag inte tänka mig någonting mer politiskt inkorrekt (okej, det kan jag) än att välja umgänge baserat på var en människa kommer ifrån eller vem han/hon ligger med.

I Beverly Hills förvandlas killarna till Helan och Halvan-karaktärer som åker och springer runt i de fina kvarteren när de inte gör kortare stopp i några av husen. Några skratt blir det emellanåt. I en scen glimrar det till ordentligt. Faktum är att det är den enda scenen jag kom ihåg från Wassup Rockers sedan jag såg den när den var ny. Hemma hos överklassflickorna börjar en av tjejerna fråga Kico om hans liv i South Central och detta ganska långa samtal på sängen har i mitt minne förvandlas till en lika stark scen som den i Kes när Billy berättar om sin falk i klassrummet eller när Antoine pratar med psykologen i De 400 slagen. Men Clark är ingen Ken Loach eller Francois Truffaut. Det visar han inte minst i den här filmen. Medan Kico har sitt fina samtal med en av tjejerna bär Jonathan upp den andra för en trappa medan då grovhånglar. Det ser ut som någonting ur någon medelålderskrisfilm med Michael Douglas.

Sedan Wassup Rockers har Larry Clark haft många projekt på gång men det har inte blivit någon ny film förrän för några månader sedan då han via nätet släppte sin nya film Marfa Girl. Den ska jag se vid tillfälle och jag hoppas att den är bättre än den här. Kommentarspåret till Wassup Rockers är faktafyllt och Clark visar med all tydlighet att han trots sin ålder har ett stort engagemang som sträcker sig utanför hans roll som regissör.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 3.0/5 (1 vote cast)
Wassup Rockers, reviewed by Mattias Berg on 2013-05-12T07:00:18+00:00 rating 1.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.
Mattias Berg

Latest posts by Mattias Berg (see all)

Publicerad den 12 maj, 2013