Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram


What to Expect

Vi har alla gått igenom den. Vissa av oss har gått igenom flera. Vissa jobbar med den och andra gör filmer om den. Vår svenske fotograf Lennart Nilsson filmade (nästan) hela förloppet. Ja, det är graviditeten jag menar. Lite mer lättsamt beskrivs förloppet i filmen What to Expect. 

Handlingen är enkel. Ett antal par blir på ett eller annat sätt med barn.

Filmen handlar alltså om det största i livet. Att födas och att bli förälder. Åtminstone det ena genomgår alla människor. Man har samlat gräddan av B-skådespelare (dvs. de som är helt okej, men ändå inte hamnar i första divisionen). Namn som Jenifer Lopez, Cameron Diaz och Elizabeth Banks finns med. Finns med i mindre roller gör jobbigt gapige Chris Rock och Dennis Quiad. Sedan ska vi inte glömma bort den australiensiska skådespelerskan Rebel Wilson som delvis räddar upp humorn i filmen.

Det är en amerikansk komedi och det märks. Det är väldigt tillrättalagt. Ta standardgraviditeterna och gör film om den verkar ha varit mottot. Resultatet blir ett one-night-stand, en adoption, en gravid-trots-att-vi-försökt-allt-fast-när-vi-ger-upp-blir-det-bingo, en nya-unga-frun-blir-gravid och en kändis-blir-gravid. Det mest uppseendeväckande är att en av graviditeterna slutar i missfall. Hade man velat utmana lite hade man låtit ett homosexuellt par skaffa barn eller varför inte – fast det vore förmodligen självmord redan på skissbordet – tagit med en homoadoption. Rent könsmässigt så är det av naturliga skäl kvinnorna och inte männen som i förekommande fall får barn, det ursäktar dock inte att i stort sett samtliga av männen framställs som ytterst tveksamma till att få barn, utom Dennis Quaids karaktär som ser det hela som en tävling och att det ännu finns torrt krut i den gamla kanonen.

Det där var filmens nackdelar. Fördelen är att filmen faktiskt är ganska trevlig att se. Inte som så att den kommer att gå till historien som ett mästerverk i genren romantiska komedier eller ens i närheten av ett sådant. Det finns dock passager som är roliga och även om det inte är gapskratt hela vägen skrattar jag här och där. Jag tycker att balansen mellan romantik och komedi är välavvägd. I mitt fall betyder det att det inte är en massa romantikdravel, men att det tas upp lite samlevnadsproblematik och hur samvaron påverkas av att få barn eller inte få barn.

Skådespelarna levererar så väl som man kan förvänta sig. Dennis Quaid måste ha haft roligt när han spelade sin karaktär, som är en tävlingscentrerad före detta racerförare. Rebel Wilson som visserligen har varit ståuppare övertygar med några av de mer roliga scenerna och till min förvåning blev jag inte så irriterad på Chris Rock som jag brukar. Dels var han lite nertonad i sitt gapande och dels har karln vuxit på sig lite grann, men förmodligen var det mängden Chris Rock som är det avgörande. Han var nämligen bara med i korta sekvenser.

Ljud och bild håller den kvalitet som behövs. Inget överraskar eller sticker ut. Värt kan vara att notera att US-utgåvan av filmen har ett 7.1-ljudspår, något som vi alltså inte begåvats med på den nordiska utgåvan. Den utgåvan har också lite extramaterial som saknas på vår nordiska utgåva, som är helt tom på extragodis.

Sammanfattningsvis är detta en lagom rolig ”romcom” som kan vara nöjet för en fredags- eller lördagskväll.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 1.0/5 (2 votes cast)
What to Expect, reviewed by Joakim Helmbrant on 2012-09-26T07:00:30+00:00 rating 3.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).
Joakim Helmbrant

Latest posts by Joakim Helmbrant (see all)

Publicerad den 26 september, 2012

2 kommentarer

Kommentera
  • Mange säger...
    26 september, 2012 - 09:02

    Tyckte det var fruktansvärd.
    Hade inga större förväntningar när jag satte mig ner för att se denna film.
    Den var alldeles för spretig, med för många huvudkaraktärer och sidospår.
    Borde ha skippat minst två ”parhistorier” (definitivt Lopez och nog även Diaz) och fokuserat på grabb-gänget (Rock o co) samt Banks/Quaid-släkten. Då hade det kanske blivit en hygglig komedi.

    Det sämsta jag sett i år, tillsammans med The Darkest Hour och Leap Year (ja, de hade inte premiär i år, men jag såg dem i år).

    • Joakim Helmbrant
      Joakim Helmbrant säger...
      26 september, 2012 - 14:56

      Får skylla på att efter Jack and Jill är det mesta helt OK ijämförelse 😉