Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Whiplash
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (1 vote cast)

Whiplash

whiplash_02Varje Oscarsgala är det alltid någon film eller skådespelare som överraskar med att få en nominering, i år var det J.K. Simmons, ni vet han som spelade J. Jonah Jameson i tre stycken Spider-Man filmer. Men efter att ha sett Whiplash är det bara att konstatera att juryn hade rätt.

Andrew Neiman är 19 år och första års student på det prestigefyllda konservatoriet Shaffer. Han drömmer om att bli nästa Buddy Rich och övar varje dag på trummorna. Den kände och fruktade dirigenten Terence Fletcher får upp ögonen för honom och bjuder in honom till sin klass. Fletcher är känd för sitt humör och för att tänja gränserna med Andrew är inte riktigt beredd på hur långt Fletcher är villig att gå för att hitta perfektion. Men Andrew är villig att låta mobbas och plågas för att bli den bäste trummisen någonsin. Frågan är bara om är beredd att offra så mycket som Fletcher kräver av honom?

Whiplash har en cynisk världsbild, genier curlas inte in, de plågas. I Fletchers världsbild finns det inte någon plats för mesar, han svär, förolämpar, misshandlar sina elever både fysiskt och psykiskt för att nå resultat. Om du förväntar dig en film om jazz har du kommit till fel ställe, Whiplash handlar om passion och maktmissbruk. Hur långt är någon villig att gå för att få fram de resultat han vill ha? Vad händer när man passerar gränsen för passion och det enda som finns kvar är en nästan sadistisk njutning att plåga andra? Det som gör filmen intressant är att båda huvudpersonerna dansar runt den gränsen. I Fletcher är det tydligt, han söker den nästa Charlie Parker och han metod är enkel, genom att trycka ner sina elever och hela tiden ge dem kritik kommer de som verkligen vill lyckas och bli bra öva ännu mer. Neiman är likadan. Han är så fokuserad på att bli bäst att han börjar sova i träningslokalen för att kunna öva så mycket som möjligt och gör slut med sin flickvän för att hon stör hans fokus. Det är två nästan narcissistiska män som möts i filmen.Whiplash-6613.cr2

Och även om Fletcher har ett övertag inser vi snart att Neiman är mycket en kopia av honom, hemma hos sin pappa hånar han sina yngre släktingar för att de amerikansk fotboll på små universitet och aldrig kommer att bli proffs. Han börjar öppet utmana Fletcher och är den enda som kan stå emot honom. Men frågan är vilket pris man får betala för sin framgång? Regissören Damien Chazelle har baserat filmen på sina egna erfarenheter och det märks. Det är en väldigt personlig film fylld av passion. När den är som bäst är när Chazelle går nära inpå sina karaktärer med kameran, när vi ser de spända musklerna och ansiktsdragen, när spottet kommer flygandes så det nästan träffar tittaren. Då känns det som man är där och en del av det hela. Det märks också i klippning att Chazelle har koll på musik, det är en infernaliskt bra klippning som verkligen följer tempot i musiken.

Det sägs för att bli bra på något måste man lägga ner minst tusen timmar på det. Idrottsmän vet detta och de bränner medvetet sin kropp i förtid för att under ett par år få stå i rampljuset och göra något de brinner för. Samma sak med Neiman, men han bränner sig själsligt, han har inga vänner, stöter bort personer som kommer för nära och har en komplicerad relation till sin far. Men inget får stå i vägen för honom att bli berömd. En intressant detalj, oklart om den är medveten eller inte är att Buddy Rich som Neiman idoliserar var ökänd för sitt humör och att förnedra sina bandmedlemmar. Whiplash är passion och magi, det film när den är som bäst, när det känns i magen efteråt och man får sätta sig ner en stund och bara andas.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 4.0/5 (1 vote cast)
Whiplash, reviewed by Pär Wirdfors on 2015-08-14T06:59:35+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Pär Wirdfors

Stockholm
Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Latest posts by Pär Wirdfors (see all)

Publicerad den 14 augusti, 2015