Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Witcher 3 The Wild Hunt
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Witcher 3 The Wild Hunt

the-witcher-3-wild-hunt-02På jakt efter sin skyddsling tar sig Geralt av Rivia genom ett krigshärjat landskap kring gränsen mellan två nationer i luven på varandra. Vid sidan om sitt mål hjälper han folk och fä med allehanda både magiska och jordliga problem. Ofta med svärdet i högsta hand, men förvånansvärt ofta bara genom att prata igenom saken.

Med tanke på att Witcher-serien bygger på en omfattande bokserie med omtolkningar i både film, teve, serietidningar, rollspel, brädspel och kortspel men samtidigt aldrig riktigt fått folkligt genomslag i Sverige är det imponerande hur lätt det är att komma in i dess värld. Jag har ytterst kort spelat första Witcher-spelet och har läst ett seriealbum men trots denna ytliga kontakt var jag snabbt med på detaljerna i spelets geografi, flora och fauna, kultur och terminologi.

Anledningen till att världen känns både levande, lättillgänglig och lockande är att Project Red lagt manken till vad gäller de för rollspelsgenren obligatoriska sidouppdragen. Varenda ett jag spelat igenom känns nämligen unika. Inte nödvändigtvis rent spelmekaniskt men däremot berättartekniskt. Alla karaktärer verkar ha en rik bakgrundshistoria och tydligt uppmålade karaktärsdrag. Ypperligt röstskådespel, animation och design skapar “riktiga” personer vars hopp, glädje, sorg, besvikelse och desperation verkligen känns.

Varje liten by jag besöker, varje monsterhärjad gammal fästning jag rensar, varje ensam timmerstuga med tillhörande getherde, varje storslagen muromgärdad metropol verkar ha legat där i århundraden. När Geralt rider över stenlagda gator påminns jag om gränderna i Stockholms Gamla Stan, när han vandrar genom täta skogar känner jag nästan doften av murkna löv och när vi tillsammans beger oss in i en mörk grotta känns fukten från väggarna.the-witcher-3-wild-hunt-03

Det närmaste jag kan minnas är Red Dead Redemptions vackra westernlandskap, men den nya generationens maskiner ger möjlighet att befolka den vackra och levande världen på ett helt annat sätt.  I grova drag består Geralts framfart i av tre olika mekaniker, dels ett välbalanserat och klurigt stridssystem, dels väl fungerande konversationer, dels en problemlösardel där spelarens gråa celler får jobba lite mer.

Om vi börjar med den senare så är spelet väldigt bra på att hålla spelaren i handen. Med sitt “Witcher sense” kan Geralt förstärka sina intryck av omgivningen. Tankarna går till Arkham-serien och Geralt påminner ofta om en medeltida Batman utan huvan, även om han ibland klär sig i mask. Det är inte alls speciellt utmanande, men är ett bra stöd för berättandet. Jag känner mig precis så skicklig som legenderna kring Geralt viskar om.

Vad gäller striderna så är det inte för den otålige. Vissa fiender går att bara hacka sönder (mest människor och människolika monster) med ett pålitligt stål- eller silversvärd. Men väldigt många duster kräver att du har läst på. Om du inte vet att vissa fiender är extra mottagliga för eldattacker eller att andra med fördel stängs in i en magisk cirkel innan anfallet kommer du inte komma långt. Tidigt i spelet gäller det att undvika och hitta luckor för snabba motanfall, men allt eftersom att spelet går vidare och Geralt får fler förmågor kan den taktiska paletten expandera.

Ett exempel på hur spelet ibland inte bryr sig om hur mycket du uppgraderat Geralt är att jag hade vid ett tillfälle hade enorma problem att besegra en fiende som enligt spelet borde vara en enkel match. Jag var flera nivåer över fienden men oavsett hur jag attackerade och försvarade mig blev jag slarvsylta. Jag lämnade uppdraget men ville inte ge upp det helt. Flera gånger återkom jag förgäves trots att jag blivit både starkare och bättre beväpnad. Efter att ha förstått att något inte stämde drog jag mig tillbaka och läste på om fienden i en av de många böcker som går att hitta i spelet. Där hittade jag ledtrådar till monstrets svagheter och lyckades till slut gå segrande ur striden.

Detta kan förstås verka extremt frustrerande om du är ute efter en mer lättsam utmaning, men bli inte avskräckt. Dels går spelets svårighetsgrad att sättas ner rätt rejält, dels så kräver inte spelet att alla sidouppdrag spelas igenom för en ypperlig upplevelse. För många klarade sidouppdrag kan till och med göra Geralt lite för mäktig för huvudhistorien.the-witcher-3-wild-hunt-04

Den tredje och för mig mest intressanta mekaniken är spelets konversationer. Inte för det rent tekniska utan för att spelet uppenbart ger dig möjligheten att snacka dig ur en hel del situationer där andra spel tvingat dig till fysisk konfrontation. Mer än en gång har Geralt mäklat fred istället för att dra kallt stål. I nyckelkonversationer ges även en tidsbegränsning vilket ger en annan tyngdvikt vid att välja rätt.

Utöver allt detta bjuder Project Red dessutom på kortspelet Gwent. Det är ett taktiskt duellspel med enkla regler. Enbart Gwent hade lätt kunnat vara ett separat minispel eller ett DLC-släpp utan att studion skulle behöva skämmas. Gwent går dessutom nästan helt att kringgå om det inte faller spelare på läppen. Personligen tror jag att jag spenderat minst lika mycket tid med Gwent som med själva huvudspelet.

Jag har några mindre klagomål vad gäller lite väl långa ladd-tider, bitvis dålig bilduppdatering när mycket händer samtidigt och framför allt att spelet rätt uppenbart riktats till en manlig publik vad gäller den kvinnliga befolkningen. Det finns helt klart kvinnliga karaktärer som inte existerar enbart för den manliga blicken och en stor del av slisket går att undvika. Men det känns väldigt gammalt och mögigt med spel där man kan köpa prostituerade och där väldigt många kvinnliga karaktärer blusar där knapparna från strax över naveln inte verkar går att knäppa. Att Geralt med jämna mellanrum vandrar runt i bar överkropp som något slags sexistiskt alibi gör inte det hela bättre.

Det är faktiskt enda anledningen att jag inte med gott samvete kan ge Witcher 3: The Wild Hunt full pott. Återkom utan sexismen i fyran så är jag redo att helhjärtat ge spelet min backning. Nu får det nöja sig med en nia.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)
Witcher 3 The Wild Hunt, reviewed by Anton Bjurvald on 2015-08-11T06:45:50+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.
Anton Bjurvald

Anton Bjurvald

Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.
Publicerad den 11 augusti, 2015