Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

XCOM: Enemy Unknown
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (1 vote cast)

XCOM: Enemy Unknown

Kommer du ihåg UFO: Enemy Unknown? Det var ett av alla Microprose spel som kom i början av 90-talet till PC och Amiga och skördade stora framgångar. Från början var det tänkt som en uppföljare till Laser Squad men blev senare ett eget spel. Genom åren har spelet haft en stor skara fans och IGN har röstat fram det som världens bästa PC-spel vid två tillfällen. Spelet har fått en gäng uppföljare men nu har Firaxis bestämt sig för att gå tillbaka till rötterna, göra om originalspelet, och anpassa det till 2000-talet. Resultatet är XCOM: Enemy Unknown.

Under tidig 90-tal hade jag en Amiga och spelade en del UFO: Enemy Unknown när det kom. Jag har en hel del bra minnen från spelet så jag var lite orolig när jag satte mig ner för att spela denna nytolkning av spelet. Ganska så snabbt stod det klart att min oro var i onödan och att Firaxis Games (som även ligger bakom Sid Meier’s Civilization-serien) hade tagit god hand om spelet och varit inställda på att från början att ge oss spelare ett så bra spel som möjligt i sann UFO: Enemy Unknown-anda.

Spelet börjar med att rymdvarelser invaderar jorden. Dock har en grupp som kallas the Council of Nations förutsett att något sådan kan hända och skapat XCOM, en elitorganisation som med hjälp av både vetenskap och militär skall slå tillbaka och försvara jorden. Du spelar som ledare för XCOM och det är upp till dig att bestämma hur resurserna bäst skall användas. Vad skall forskarna koncentrera sig på? Vilket land är i mest akut behov av hjälp? Vilka vapen och utrustning är bäst att ha med i fältet för att kunna besegra fienden? Allt är upp till dig och det är en hårfin balansgång mellan framgång och nederlag.

UFO: Enemy Unknown kom under en tid när strategispel var dominerande på marknaden. Dagens mest populära genre, FPS, var då i sin vagga och det var spel som Dune II, Heroes of Might and Magic och Sid Meier’s Railroad Tycoon som var populära, även om många pratade om det där balla spelet Doom. Snabbspola nästan 20 år och allt har ställts på ända. Det hade varit lätt för Firaxis att falla för frestelsen och skapa ett modernt spel, att bara behålla namnet och försöka göra något som man tror lockar folk idag. Men istället går man åt andra håller, tillbaka till rötterna. XCOM: Enemy Unknown är nämligen ett turbaserat spel där vi ser soldaterna snett ovanifrån.

Efter att ha landat på det första uppdraget som fungerar som ett slags träningsuppdrag står det snart klart att XCOM: Enemy Unknown skiljer sig rejält från många andra spel idag. Mina soldater dör som flugor och jag tvingas hela tiden tänka strategiskt för att lyckas. Och när jag tror att jag kommit på en bra universaltaktik kommer ett nytt rymdmonster in i bilden och slänger ut alla mina planer genom fönstret. Detta är ett spel där du kommer att förlora soldater, soldater som du byggt upp under uppdrag och gett olika egenskaper och skapat en relation med. Men det är också charmen med XCOM: Enemy Unknown, att man aldrig vet vad som skall hända eller vem som klarar sig eller inte.

Spelet har också en bra balans i det att både försiktighet och snabbhet premieras. Om du under vissa uppdrag lyckas undvika att spränga centrala delar av rymdskepp kan du använda denna teknologi senare. Under andra uppdrag gäller det att så snabbt som möjligt rensa alla fiender då varje civil överlevande sänker paniknivån i området. Och båda är två är minst lika viktiga. Utan att ta hand om fiendens teknologi kan du inte utveckla vapen för att slåss mot dem, men stiger paniknivån för mycket i ett land drar de sig ur XCOM och tar sina pengar med sig. Hela tiden måste du göra beslut som påverkar spelet. Skall jag åka på ett svårt uppdrag för att sänka paniknivån men riskera att mina soldater dör? Eller skall jag ta ett enklare uppdrag där mina soldater inte utsätts för lika stor risk, men kanske inte ger mig den teknologi jag behöver? Inga av dessa beslut är särskilt lätta.

Även valmöjligheterna är tillräckligt många för att man skall få ångest. Hur skall du bygga din bas? Satsa på forskning eller tillverkning? Skall du forska i vapen eller skydd för dina soldater? Ha en liten specialiserad stryka eller många soldater som kan en del? Lägga alla dina resurser på en kontinent eller sprida ut dig? Oavsett vad du väljer kommer det få konsekvenser i spelet. Det går inte att spela igenom XCOM: Enemy Unknown utan att fundera på hur man skulle ha kunnat göra saker annorlunda och när man är klar så dröjer det inte länge innan man vill spela om det och försöka göra saker och ting på ett annat sätt. Det finns även ett flerspelarläge där man kan möta andra ute på slagfältet och visa vem som är den bästa fältstrategen, men det är ändock i enspelarläget som XCOM: Enemy Unknown är som bäst.

 

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 5.0/5 (1 vote cast)
XCOM: Enemy Unknown, reviewed by Pär Wirdfors on 2012-10-29T12:00:13+00:00 rating 4.5 out of 5
The following two tabs change content below.

Pär Wirdfors

Stockholm
Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Latest posts by Pär Wirdfors (see all)

Publicerad den 29 oktober, 2012

1 kommentar

Kommentera
  • Mikael Maad säger...
    20 november, 2012 - 14:42

    Som jag letat och nu hittade jag texten och jag kan bara hålla med. Grymt spel!