Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram

Zombeavers
VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (1 vote cast)

Zombeavers

Två klassiska truckers – komplett försedda med sunkiga illasittande kepsar, lösmustascher och fejkhockeyfrillor – transporterar farligt medicinskt avfall när de helt sonika kolliderar med en hjort (som också har ungefär lika mycket blod i sig som en hel blodgivarbuss), och som följd av smällen lossnar ett fat giftigt avfall från deras last, för att sedan rulla rakt in i en bäverlya vid en idyllisk liten skogssjö. Hm, undrar vad detta kan leda till?

zombeavers 02

Raskt scenbyte: en trio av highschooltjejer (men de är självklart äldre i verkligheten) – brunetten Zoe (Courtney Palm), blondinen Jenn (Lexi Atkins) och rödhårige Mary (Rachel Melvin) sitter i en bil på väg bort från stan och trassliga relationer för att ha en mysig tjejweekend i en stuga vid en – trumvirvel – idyllisk liten skogssjö! Totalt killförbud rådde på tjejresan, men tre stycken pojkvänner/fördettor – överkåta förstås – förföljde dem ändå för att sekunden senare dyka upp vid stugans dörr, varav det hela utmynnar i ett klassiskt sprit- och sexpartaj. Det dröjer dock inte länge förrän olustiga muterade varelser i form av zombävrar (jag medger, det låter roligare på originalspråk) dyker upp på deras veranda, och ställer till med ofog på alla möjliga vis. Huga.

Zombeavers är väl något som kan liknas närmast vid en modern Troma-film (för den oinvigde var Troma ett amerikanskt independentfilmbolag på 1980-talet som specialiserade sig på filmer med låg – och vi snackar verkligt låg – budget, med gliringar till 1950-talsskräck och hade medvetet taktlösa inslag av fars). Hela produktionen runt Zombeavers osar amatörism rakt igenom – något filmspråk finns inte att orda om (vem är regissören Jordan Rubin, nuigen?), skådisprestationerna (om vi nedlåter oss att kalla dem för det) haltar sig fram, effekterna är ruttna rakt igenom (bokstavligen talat!) och på ljudspåret har man tramsat loss med ett riktigt corny soundtrack som för tankarna till hur alla de här ofrivilliga kandidaterna till ”Världens värsta skivomslag”-listor (som då och då lyfts fram på sociala medier) skulle kunna ha låtit.

zombeavers 04

Ändå finns det något i den ologiska soppa till manus som syskonen Al och Jon Kaplan har stånkat ur sig, som bjuder på viss kvalitet – på sitt egna lilla vis. De överjäkligt uselt ihoplimmande animatronics-dockor som skall föreställa dramats banemän, zombävrarna, har en viss charm i dessa CGI-tider när allt annars trollas fram ur datorn. Skosnörebudgeten som pulserar genom filmen kan då och då bjuda på viss uppfinningsrikedom mellan varven. Den krampaktiga dialogen bjuder på en del småskojiga skämt och – genren till trogen – dråpliga oneliners. Några stycken iallafall. Riktigt skojigt blir det kanske aldrig, men i rätt humör kan faktiskt en så pass stinkande latrin till filmrulle som Zombeavers faktiskt bjuda på en del underhållningsmoment! Kanske bör en slurk whisky eller en skugga vin vara med i bilden för att bidra till den effekten, vad vet jag. Bäst att låta det vara osagt.

Med andra ord är Zombeavers en mycket självmedveten skräckfilm. Och precis som dessa filmer – det finns en hel katalog av redan nämna Troma-filmer till exempel – beror uppskattningen hur man själv som filmkonsument förhåller sig till dessa typiska genreverk. Det är förvisso lätt att fjanta sig som filmmakare enkom för fjantandets skull, men det är därmed inte en lika självklar söndagspromenad att skoja till det samtidigt som man lyckas trassla ihop fram ett hyfsat effektivt bidrag till genren – när allt kommer kring. Någon liten ambition kan skönjas i filmlatrinen, allt.

zombeavers 05

DVD-produktionen i ett ord? Vanilj, punkt och slut. Bilden är helt klart godkänd och självklart anamorfisk (mystiskt vore väl annat i en produktion från 2014?), men ljudspåret är en förhållandevis blygsamt Dolby 5.1-spår som med nöd och näppe för godkänt och extramaterial finns inte alls.

Jag skulle nog inte egentligen vilja i min vildaste fantasi vilja rekommendera något så unket och uselt, slafsigt och slarvigt, tackigt och tarvligt som Zombeavers, men dra mig baklänges om jag inte väljer att göra det ändå. Jag blev trots allt lite glad i mössan av denna rulle! Förvänta er som sagt inte som helst storverk utan snarare en film vars konstnärliga ambitioner sträcker inte längre än dit naveln räcker, men som man inte kan undgå att frammana en viss kärleksfull glimt i ögat ändå, när man står där och harklar sig för att hiva iväg spottloskan.

VN:F [1.9.14_1148]
Rating: 2.0/5 (1 vote cast)
Zombeavers, reviewed by Claes Lindman on 2015-03-13T08:45:42+00:00 rating 2.0 out of 5
The following two tabs change content below.
Claes Lindman

Claes Lindman

En film- och musikentusiast som strävar efter att vara så kreativ som möjligt. Gillar många filmskapare men kanske i synnerhet Stanley Kubrick, Robert Bresson och Aki Kaurismäki. Väljer vilken dag som helst Jan Svankmajers animationer framför allt tänkbar form av CGI. Är vidare helgalen i Twin Peaks och har en soft spot för skräckfilm i största allmänhet. Bästa filmskurken? Clarence Boddicker i Paul Verhoevens Robocop.
Claes Lindman

Latest posts by Claes Lindman (see all)

Publicerad den 13 mars, 2015