Skapa kontoLogga in
 
RSS Feed Twitter Facebook Instagram
Överflödiga människor

Överflödiga människor

Diskbänksrealism är en genre med gott uppsåt. Men är det inte så att den oftast vänder sig till medel- och överklassen och inte arbetarklassen som filmerna skildrar? Kanske jag generaliserar, men min erfarenhet säger att de som lever med diskbänken i vardagen helst vill se mer lättsamma filmer som de kan drömma sig bort i. Diskbänksrealismen blir någonting som publiken ser på med ett von oben-perspektiv. Laurent Cantets film har ett tema ... Läs mer

The Yellow Sea

The Yellow Sea

Regissören Hong-jin Na gjorde sig ett namn 2008 med The Chaser. En film jag ännu inte sett, men som med samma skådespelarnamn i huvudrollerna dessutom ser ut att verka i samma universum som The Yellow Sea. Våldsfilm från Sydkorea bortom de mest självklara och populära titlarna är för mig otrampad mark. Jag har helt enkelt prioriterat i huvudsak amerikansk och europeisk film istället. Men jag är inte rädd för att göra små nedslag då och d... Läs mer

Le deuxième souffle

Le deuxième souffle

Le deuxième souffle är en heistfilm om den där sista stöten som ska lösa alla problem. Gustave Minda rymmer från ett fängelsestraff han avtjänar för ett tågrån. Han planerar att lämna Frankrike men först måste han givetvis genomföra en sista stöt. Gangsterfilm i franska miljöer är ingenting som jag skämt bort mig själv med och jag inser att jag inte borde erkänna att jag inte har sett någon av Jean-Pierre Melvilles övriga filmer he... Läs mer

Franska familjehemligheter

Franska familjehemligheter

Romain är den enda i sin familj som är oskuld. Det gör honom galen. Under en tävling i skolan som går ut på att filma sig själv medan man ska onanera på en lektion blir han påkommen och hans mamma börjar engagera sig i sina barns sexliv. Jag förstår inte riktigt vem som är målgruppen för filmen. Kanske det är sextiotalisterna som ska se den för att lära sig om hur deras barns sexliv kan se ut? Eller är det ungdomar som borde se filmen... Läs mer

4:30

4:30

”4:30 är knappt 90 minuter lång. Se den utan paus. Släck ner. Se den ensam när du kanske även känner dig lite ensam. Och ät för fan inga popcorn!” Det var förmaningen som skickades med filmen från min medrecensent Mattias Berg. Min första reaktion var att se den lite halvpackad på en förfest med en hel bålskål ostbågar som en protest. När den barnsliga rebellreflexen lagt sig gjorde jag som lappen sagt. Och förstod precis varför! ... Läs mer

La Antena

La Antena

Argentinska filmen La Antena är en salig blandning av tysk expressionism, stumfilm, dystopi, film noir, Terry Gilliam och Sin City. Inget som på förhand avskräcker mig, men som i La Antena resulterar i en väldigt ojämn historia. Det skiftar från originellt och smart, till utdraget och förutsägbart, där filmens sista tredjedel blir det som slutligen får mig att välja den mer kritiska sidan. ”The city without a voice” är staden där någon... Läs mer

Paradis: Tro

Paradis: Tro

Efter förra veckans svårsmälta biobesök längtade jag med skräckblandad förtjusning efter den andra delen i Ulrich Seidls Paradistrilogi. Jag hoppades att den skulle beröra mig lika mycket som Paradis: Kärlek gjorde för en vecka sedan, men med en något mjukare hand. Hur kommer resten av filmen att vara om den inleds så här, tänkte jag när Anna Maria redan i filmens första scen knäböjer framför korset, klär av sig på överkroppen och... Läs mer

Paradis: Kärlek

Paradis: Kärlek

Jag hade inga planer på att recensera den här filmen. Det var för mitt eget nöjes skull jag gick på bio. Men jag kan inte skaka av mig Paradis: Kärlek och måste skriva några rader om den. Några överviktiga vita kvinnor reser till Kenya för att njuta av unga svarta män. Theresa vill att männen hon träffar ska älska henne på riktigt och förstår inte riktigt de oskrivna reglerna som gäller i semesterparadiset. Det finns många filmer som ... Läs mer

Hero

Hero

Det känns som att jag är den sista människan på jorden som inte sett Hero från 2002. En löjlig överdrift från min sida, givetvis, men det är en sådan där film som jag känt att jag borde se, men samtidigt aldrig riktigt orkat med. Efter att ha avstått från den ett tiotal gånger genom åren blev det av ingen anledning alls slutligen dags. Och kanske ska jag fortsättningsvis lita på magkänslan som försöker hindra mig från att se vissa f... Läs mer

Waltz with Bashir

Waltz with Bashir

Jag älskar film. Det finns tillfällen då detta är värt att tyst repetera, gång på gång. Framför allt när det man ser framför sig på rutan har gjorts så många gånger förr både med mer känsla och bättre teknik. Fingret darrar över avstängningsknappen och man känner att det finns massor som jag hellre lägger dessa timmar på. Men så händer det. Man kommer över en film som får en att återigen tro på film som medium, som förmedla... Läs mer

Sida 6 av 7«4567